Silll. Foto: Oceana.

Det ser illa ut för fiskbestånden i Östersjön. Även om vissa bestånd varierar upp och ned pekar den långsiktiga trenden nedåt för de flesta kommersiella bestånden. 

Efter det östra torskbeståndets kollaps 2019 har de senaste åren präglats av en het debatt om det storskaliga pelagiska trålfisket och bristen på sill och strömming längs ostkusten. Det har kommit många krav på drastiska åtgärder för att hjälpa bestånden att återhämta sig. Några sådana åtgärder finns dock inte med i ICES årliga rekommendationer för nästa års fiske, som släpptes på tisdagen.

Strömmingen i Bottniska viken 

För strömmingen i Bottniska viken rekommenderar ICES en fångstkvot på drygt 102 000 ton nästa år, enligt målet om maximal hållbar fiskeridödlighet (Fmsy). Det är en sänkning med drygt sju procent jämfört med den kraftiga höjning som infördes i mitten av förra året.

Fiskeridödlighetens (F) och lekbiomassans utveckling för strömmingen i Bottniska viken. Källa: ICES

I de mer finstilta delarna av rådet konstaterar ICES att beståndets lekbiomassa (SSB) har minskat kraftigt sedan 2010 och nu ligger väldigt nära säkerhetshetsnivån MSY Btrigger. Man skriver också att det om lekbiomassan ska kunna hållas kvar över denna nivå nästa år bör fiskeridödligheten (F) inte överskrida omkring 80 000 ton, motsvarande gränsvärdet Fmsy lower.

Henrik Svedäng, fiskforskare vid Östersjöcentrum, är mycket kritisk till att ICES väljer att fortsätta rekommendera allt för höga fångstkvoter för ett bestånd som uppenbarligen har stora problem. 

– Man förlitar sig helt och hållet på resultat från en ny och oprövad beräkningsmodell och tycks strunta i all annan viktig information, säger han. 

EU-kommissionen begärde nya vetenskapliga råd

Den nya modell han syftar på tillkom efter att ICES länge haft problem med dataunderlagen för strömmingen i Bottniska viken. Från att ha varit ett så kallat kategori 1-bestånd (med tillräckliga data för beståndsuppskattning) nedgraderades beståndet 2019 till kategori 3 och sedan till kategori 5 (data-fattigt bestånd). Detta fick ICES att rekommendera lägre fångstkvoter för 2020 och 2021 (65 000 till 88 000 ton/år) i enlighet med försiktighetsprincipen. 

ICES fick då en särskild begäran från EU-kommissionen om att “göra sitt yttersta för att återigen tillhandahålla MSY-råd i kategori 1 för fiskeåret 2022 och om möjligt ändra sina råd för fiskeåret 2021 inför en eventuell justering av kvoten” (reds övers) (ICES WGBFAS, 2021, sid 344). 

Därefter introducerades en ny beräkningsmodell, Stock Synthesis Assessment Reference Model (SS3), som gav nya resultat. Lekbiomassan visade sig vara mycket större än man tidigare trott. Beståndet uppgraderades till kategori 1 igen – och fångstkvoten höjdes kraftigt. Redan under pågående fiskeår (2021) höjdes kvoten med drygt 80 procent. För 2022 blev höjningen drygt 70 procent jämfört med den ursprungliga kvoten för 2021.

– Problemet är att lekbiomassan fortsatte att minska under åren 2018-2020, trots att kvoterna sänktes. Det var en tydlig signal om att något inte stod rätt till, säger Henrik Svedäng. 
Enligt honom tyder mycket på att man har underskattat fiskeridödligheten och överskattat lekbiomassan.

– En annan viktig signal är att yrkesfiskets landningar minskade något under 2021 jämfört med föregående år, trots att fångstkvoterna höjdes med 80 procent, säger han. 

ICES menar att lekbiomassans nedgång sedan 2010 sannolikt beror på att de större strömmingarna i Bottniska viken växer sämre. Det har skett en svag viktminskning i de allra äldsta åldersklasserna på senare tid. Men sett till hela beståndet har medelvikten för strömmingar i olika åldrar (weight-at-age) inte förändrats nämnvärt sedan 2010. Däremot har antalet stora (och äldre) strömmingar i beståndet minskat. 

Risk att delbestånd fiskas bort

De senaste åren har kustfiskare och surströmmingsproducenter i Bottniska viken larmat om en akut brist på strömming vid kusten. Henrik Svedäng påminner om nya genetiska studier från Uppsala universitet, som tydligt visar att strömmingen i Bottniska viken består av flera olika delbestånd. 

– Mycket talar för att bristen på stor strömming beror på att ett eller flera delbestånd håller på att fiskas bort. Att i det läget hålla fast vid höga kvoter är riskabelt, säger han. 

Sillen i centrala Östersjön

När ICES förra året reviderade sina uppskattningar av sillbeståndet i centrala Östersjön visade det sig att man hade haft fel i många år. Rejält fel dessutom. Den lekbiomassa som 2017 uppskattades vara strax över 1,3 miljoner ton var i själva verket mindre än hälften stor, knappt 600 000 ton. Och fiskeridödligheten, som samma år uppgavs vila tryggt under Fmsy-gränsen för ett hållbart fiske (0,2) låg i själva verket på omkring 0,5 och över försiktighetsnivån Fpa. 

 

Fiskeridödlighetens (F) och lekbiomassans utveckling för strömmingen i centrala Östersjön. Källa: ICES

Trots att läget inte har förändrats nämnvärt, med fortsatt fisketryck över Fmsy det senaste året, rekommenderar ICES att fångstkvoten ökas på med över 30 procent under 2023. Det främsta skälet tycks vara den något större årsklassen som föddes 2019. Dessa sillar har nu växt till sig och blivit tillräckligt stora för att fiskas på under nästa år.

– Samtidigt är trenden för beståndets rekrytering avtagande. Och ICES för heller ingen diskussion om situationen vid kusten, om uppdelningen i olika delbestånd, eller om de risker för negativa konsekvenser som kan uppstå om man bygger sitt fiske på en enda stark årsklass, säger Henrik Svedäng. 

ICES bäddar också in några varningar i texten, bland annat att deras uppskattning av årsklassen 2019 är osäker, samt att det tycks förekomma felrapportering av sill- och skarpsillsfångster, vilket försvårar forskarnas bedömningar.

Västra torskbeståndet

Det västra torskbeståndet är i kris och riktat fiske är inte tillåtet. Ändå föreslår ICES att den totala fångstkvoten (bifångst och fritidsfiske) höjs med 35 procent jämfört med förra året, till max 943 ton. Detta eftersom den senaste årsklassen bedöms var något starkare än året innan. Samtidigt betonar ICES att det finns en stor risk att lekbiomassan har överskattats. 

Fiskeridödlighetens (F) och lekbiomassans utveckling för det västra torskbeståndet. Källa: ICES

Beståndet befinner sig fortsatt på en historisk låg nivå och visar tydliga tecken på att vara överfiskat: lekbiomassan ligger långt under alla hållbarhetsnivåer medan fisketrycket ligger över hållbarhetsgränserna Fmsy och Fpa. Förra året stod fritidsfisket för 46 procent av den totala fångsten, enligt ICES. Merparten av yrkesfiskets bifångster skedde i fisket efter plattfisk. 

Östra torskbeståndet

Det kanske mest väntade inslaget i ICES rekommendationer för nästa års fiske var att fiskestoppet för den östra torsken fortsätter även nästa år – för femte året i rad. 

Fiskeridödlighetens (F) och lekbiomassans utveckling för det östra torskbeståndet. Källa: ICES

ICES konstaterar att fortsatt torskfiske, riktat eller som bifångst, skulle utarma beståndet ytterligare. Fritidsfisket är stängt sedan 2020. Samtidigt tas det fortfarande mycket torsk som bifångst i trålfiske efter plattfisk. Dessa bifångster måste enligt ICES minska om för att stärka beståndets chanser att återhämta sig. Det finns trålredskap för plattfisk som effektivt reducerar bifångsten av torsk, men dessa används inte i dagsläget. 

– Torsken i östra beståndet verkar ha stabiliserats vad gäller storlek vid könsmognad och kondition. Men det är fortfarande i väldigt dåligt skick och bör inte utsättas för något fiske överhuvudtaget, säger Henrik Svedäng.   

Text: Henrik Hamrén

Läs ICES rekommendationer för samtliga fiskbestånd i Östersjön