Photo: Henrik Hamrén

Publicerad: 2024-08-29

Så sent som i fjol ville EU-kommissionen stoppa allt riktat sillfiske i centrala Östersjön och Bottniska viken. När kommissionen i måndags presenterade sina förslag till nästa års kvoter för fisket i Östersjön var bilden delvis en annan. 

Kommissionen föreslår att kvoten för det centrala sillbeståndet fördubblas, från 40 000 ton till drygt 83 800 ton. Det plötsliga lappkastet i synen på hur mycket beståndet tål har sin grund i Internationella havsforskningsrådets (ICES) senaste vetenskapliga rådgivning, som anger att fisketrycket på sillen i centrala Östersjön kan ökas kraftigt.

Henrik Svedäng.

– Kommissionen har dock modererat ökningen något och vill se en kvotökning på 108 procent istället för den möjliga ökning på 139 procent, totalt 125 000 ton, som ICES meddelade i början av juni i år, säger Henrik Svedäng, fiskforskare på Östersjöcentrum.

”Borde vara väldigt försiktiga”

Både ICES och kommissionen konstaterar att beståndets lekbiomassa (mängden lekmogen fisk) har legat under den kritiska nivån Blim under merparten av de senast 30 åren. Vid så liten lekbiomassa är beståndets reproduktiva förmåga allvarligt hotad och reglerna föreskriver att fisketrycket då måste sänkas. 

Lekbiomassans utveckling för sillbeståndet i centrala Östersjön. Källa: ICES (2024)

I fjol reviderade dock ICES sina modeller och beståndsuppskattningar. De nya prognoserna visar i tecken på bättre rekrytering, samt att beståndet kan ha växt till strax över Blim. Lekbiomassan är dock fortfarande en bra bit under säkerhetsnivån Btrigger.

– Det är fortfarande en liten ökning, och enligt prognoserna är lekbiomassan bara precis över den nivå där man riskerar beståndskollaps. Beslutfattarna bör vara väldigt försiktiga med att dra för höga växlar på detta och genast öka uttaget, säger fiskeforskaren Sara Söderström vid Östersjöcentrum.

Sara Söderström

Hon hänvisar till en färsk studie i den vetenskapliga tidskriften Science, som bekräftar farorna med att använda vetenskapliga beståndsuppskattningar som absoluta sanningar. Studien analyserar 230 kommersiella fisken världen över och visar att modellerna för beståndsuppskattning ofta genererar stora osäkerheter och fel. Överfiskade och hotade fiskbestånd är särskilt utsatta. När de vetenskapliga beståndsanalyserna anger att sådana bestånd kan vara på väg uppåt igen visar det sig ofta var fel. 

Centrala sillen överskattades 

Sara Söderström påminner om att sillbeståndet i centrala Östersjön tidigare har drabbats av just sådana felskattningar. I mitten av 2010-talet visade ICES prognoser att lekbiomassan ökade kraftigt, till som mest 1,3 miljoner ton. Under följande år förbättrades uppskattningarna och 2021 stod det klart att biomassan hade varit kraftigt överskattad – och fiskeridödligheten klart underskattad. Lekbiomassan hade aldrig varit i närheten av 1,3 miljoner ton utan legat omkring 500 000 ton innan den åter minskade. 

– Vetskapen om de stora osäkerheterna borde få mycket mer utrymme hos beslutsfattarna. De borde inte göra om samma misstag igen. Det vore bättre att vänta, besluta om försiktiga kvoter och se hur beståndet utvecklar sig den här gången, säger Sara Söderström. 

Även Henrik Svedäng är inne på att ökade osäkerheter och diverse påfrestningar på havets livsmiljöer, till exempel i form ökade temperaturer, inte kan mötas med ökat fisketryck.

– Det borde naturligtvis mötas med betydligt större försiktighet. Men istället gasar man nu på för fullt vid minsta tecken på ökad fiskproduktion, trots alla tydliga varningstecken, säger han.  

Oklart om strömmingen i Bottniska viken 

Hur det blir med årets mest omdiskuterade bestånd, strömmingen i Bottniska viken, är ännu oklart. EU-kommissionen väntar fortfarande på ICES fördröjda beståndsuppskattning som ska presenteras i mitten av september. 

I fjol konstaterade ICES att beståndets rekrytering varit dålig och att lekbiomassan låg vid eller under Blim. Kommissionen föreslog därför att det riktade sillfisket skulle stoppas även där, med en bifångstkvot på endast 1 000 ton. Förslaget avvisades dock av fiskeministrarna, som istället satte kvoten till 55 000 ton.

– Med tanke på hur dåligt det såg ut i fjol – och att man trots det bibehöll ett alldeles för högt fisketryck – är det stor risk att situationen är lika dålig nu eller har försämrats ytterligare, säger Henrik Svedäng. 

Skarpsillen sviktar

För skarpsillsbeståndet föreslår kommissionen en kvotsänkning med 42 procent jämfört med förra året, till 117 000 ton. 

– Det är bra att kvoten sänks, inte mist med tanke på osäkerheterna i prognoserna och att skarpsillens haft en usel rekrytering av nya fiskar de senaste åren. Det är en väldigt oroväckande utveckling som man måste ta hänsyn till som beslutsfattare, säger Sara Söderström.

Lekbiomassans utveckling för skarpsill i Östersjön. Källa: ICES (2024)

Precis som med den centrala sillen bygger ICES prognoser för skarpsillsbeståndets utveckling också på ”optimistiska rekryteringsuppskattningar”. 

Kommissionen konstaterar att det Fmsy-intervall för olika möjliga fångstscenarier som ICES presenterar i sin rådgivning – från 169 000 ton (Fupper) till 130 000 ton (Flower) – skulle innebära allt för stora risker för beståndet. Enligt artikel 4.6 i förvaltningsplanen måste fångstkvoter sättas på nivåer som säkerställer att sannolikheten för att beståndet faller under Blim är mindre än fem procent. Samtliga fångstkvoter inom det intervall som anges i ICES rådgivning skulle innebära högre sannolikheter än fem procent. Därför föreslår kommissionen en kvot kring intervallets lägsta värde (Flower).     

Sillbrist påverkar ekosystemet

För flera andra kommersiella bestånd ser det fortsatt mörkt ut, med undantag för sillbeståndet i Rigabukten där kvoten föreslås höjas med tio procent.

• Sillbeståndet i västra Östersjön är sedan flera år kollapsat och får bara fångas som bifångst i andra fisken. Kommissionen föreslår nu att bifångstkvoten halveras till 394 ton.
• För de båda torskbestånden i Östersjön syns inga tecken på återhämtning trots flera års fiskeregleringar. Torsk fångas fortfarande som bifångst i fisket efter plattfisk. Kommissionen föreslår sänkta bifångstkvoter även för dessa bestånd. 

– Hur man än ser på saken ligger de allra fiskbestånden på låga nivåer. De låga biomassorna av fisk har negativ påverkan på ekosystemets funktioner, såsom näringsomsättning och havets roll som kolsänka och livsmiljö för många andra fiskar, fåglar och däggdjur. Ett för stort uttag av så kallad foderfisk, som sill och skarpsill, ger sämre förutsättningar för andra arter högre upp i näringskedjan, säger Henrik Svedäng.

Viktigt att skydda sillens delbestånd 

Skälen till att kommissionen väljer att lägga kvoten för den centrala sillen i den lägsta delen av det Fmsy-intervall som ICES anger uppges vara dels de vetenskapliga osäkerheterna och optimistiska prognoserna för beståndets rekrytering, dels det faktum att det är över 50 procents risk att beståndets lekbiomassa inte växer över säkerhetsnivån Btrigger under kommande år – även om det inte fiskas alls på beståndet.

– En annan viktig faktor som inte får glömmas bort är att ICES uppskattningar inte tar hänsyn till att sill/strömming är en så kallad populationsrik art. Det betyder att det totala beståndet byggs av en mängd skilda delbestånd som har olika anpassningar och beteenden. Dessa är av varierande storlek och utgör beståndets produktionsenheter. Om de försvinner så försvinner både den genetiska diversiteten och beståndets möjligheter att återta sin forna storlek, säger Henrik Svedäng.

– Vi får hoppas att EU:s fiskeministrar även tar hänsyn till detta i höst när de ska bestämma de slutliga kvoterna.

Nästa års fiskekvoter i Östersjön beslutas på ministerrådsmötet den 21–22 oktober.

Text: Henrik Hamrén