Publicerad 2025-01-22 (Texten uppdaterades 2025-01-23 med anledning av HaV:s beslut att flytta ut trålgränsen i ett försöksområde i centrala Östersjön från och med den 1 februari.)  

Det har gått tre år sedan riksdagen klubbade igenom miljö- och jordbruksutskottets förslag att flytta ut trålgränsen på prov längs Östersjökusten. Sedan dess har det hänt mycket på olika politiska plan – men ännu inte i havet. 

• 2022 gav den avgående S-regeringen i uppdrag åt Havs- och vattenmyndigheten (HaV) att genomföra ett tidsbegränsat vetenskapligt experiment som innebar att trålgränsen skulle flyttas ut från 4 till 12 sjömil i begränsade försöksområden i Egentliga Östersjön och Bottniska viken. 
• Efter regeringsskiftet samma år utökade Tidöregeringen uppdraget så att alla fiskevatten för sill/strömming skulle omfattas av projektet från 4 till 12 sjömil, där även delområde 25 (från Bornholm till södra Öland) ska ingå.
• I samband med regeringens havsmiljöproposition Ett levande hav (2023/24:156) föreslog landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i somras att trålgränsen flyttas ut längs hela Östersjökusten, ”från Skanör till Haparanda, inklusive Öland och Gotland.” 
• Den 23 januari 2025 beslutar HaV att trålgränsen ska flyttas ut på prov i ett försöksområde från Ölands norra udde upp till gränsen mot Bottenhavet. Beslutet träder i kraft den 1 februari. 

Utspelet i samband med havsmiljöpropositionen skapade viss förvirring. Ska det pågående experimentet plötsligt gälla hela ostkusten, ända upp till Bottniska viken? Och vad händer då med de referensområden där trålgränsen inte flyttas ut för att ha något att jämföra med?

Nytt uppdrag, snäv deadline

Fredrik Palm vid HaV:s fiskeregelringsenhet förstår att det hela kan uppfattas som oklart, och betonar att man måste hålla isär vad som kommer från politiken och vad myndigheten har för uppdrag. 

Fredrik Palm, HaV. Foto: Natalie Greppie

– Vi genomför det regeringsuppdrag vi fick 2022. För vår del gäller det fortfarande, säger han.  

Samtidigt har ett nytt regeringsuppdrag nyss landat på HaV:s bord. I regleringsbrevet för 2025 får myndigheten i uppdrag att sondera terrängen för en generell utflyttning av trålgränsen i hela Östersjön, ”från Skanör till Haparanda, inklusive Öland och Gotland”. 

Myndigheten ska bland annat att ta fram underlag för nya samråd med berörda länder och beskriva konsekvenserna för fiskbestånden, fiskenäringen och livsmedelsproduktionen (se faktaruta längst ned). 

– Det nya uppdraget har en snäv deadline och ska rapporteras till regeringen senast den 1 mars 2025, säger Fredrik Palm.  

Uppdragen krockar?

Frågan är vad som händer med det ursprungliga trålgräns-experimentet om trålgränsen plötsligt flyttas ut generellt längs hela ostkusten. Till exempel skulle man då förlora möjligheten att göra jämförande analyser mellan förbudsområdet och de referensområden där trålgränsen inte flyttats ut. 

Är det ens möjligt att fullfölja experimentet om de båda uppdragen krockar? 

– Det är för tidigt att dra slutsatser om vad det skulle innebära för det fortsatta arbetet och hur det i så fall kommer att hanteras. Det beror bland annat på när en sådan generell utflyttning i så fall skulle komma på plats, vad som skulle skilja mellan regleringarna i de olika områdena, samt för- och nackdelar med att ändra regleringen i försöksområdet, säger Fredrik Palm. 

Mer specifika detaljer kring det nya uppdraget diskuteras för närvarande av myndigheten och departementen.

"Fortfarande möjligt att dra slutsatser"

För det ursprungliga experimentet börjar det bli ont om tid. I april 2027, ska HaV slutrapportera till regeringen och föreslå åtgärder. Det betyder att man bara har två år och två månader på sig att få fram resultat.

– Vi bedömer fortfarande att det finns möjlighet att dra slutsatser av försöket under projektperioden, förutsatt att effekterna är tillräckligt tydliga, säger Fredrik Palm. 

Ett av projektets självklara huvudsyften är att undersöka om ett förbud mot storskaligt kustnära trålfiske efter sill/strömming är en effektiv åtgärd för att råda bot på dagens brist på sill/strömming längs ostkusten. En utflyttad trålgräns skulle skydda sill/strömming som övervintrar i stora stim närmaer kusten innan lek.  

Fredrik Palm betonar dock att det inte enbart är effekterna på lekbiomassa (mängden lekmogen fisk) som ska utvärderas. Projektet innefattar en mängd andra parametrar, såsom kartläggning av olika lokala delbestånd, storleks- och åldersstruktur, påverkan från säl och skarv, och socioekonomiska konsekvenser. 

– Projektet kommer att kunna ge oss mycket viktig information och kunskap som i dag saknas, säger han.

Svårt att utvärdera 

Enligt Östersjöcentrums fiskeforskare Henrik Svedäng är det orealistiskt att förvänta sig tydliga mätbara effekter på vare sig lekbiomassa, rekrytering av nya årsklasser eller förekomsten av sill/strömming i kustområdet efter bara två år.  

Henrik Svedäng, Stockholms universitets Östersjöcentrum.

– De biologiska och ekologiska processerna i havet tar tid och de dryga två åren som nu återstår är alldeles för kort tid. Man kommer till exempel inte att kunna följa hur 2025 års årsklass av sill lyckas med reproduktionen, eftersom den inte hinner bli lekmogen innan april 2027 då projekttiden går ut, säger han.

Ett annat problem är bristen på bakgrundsdata, då det inte har förekommit någon ordentlig miljöövervakning av sill och strömming i kustområdet på många decennier.  

– Jag förstår inte hur man ska kunna utvärdera vilken effekt en utflyttad trålgräns har på sådant som rekrytering och abundans av sill i kustområdet när man inte har några bakgrundsvärden att jämföra med, säger Henrik Svedäng.

”Risk att man drar för stora växlar”

Enligt Henrik Svedäng bör trålgränsen flyttas ut längs hela Östersjökusten samtidigt som vissa områden utanför 12 sjömil fredas från trålfiske, framför allt i Bottniska viken.

De senaste åren har ny genetisk forskning visat att sill- och strömmingsbestånden i både centrala Östersjön och Bottniska viken i själva verket består av flera olika delbestånd som bland annat leker vid olika tider och platser. Kunskapen om dessa delbestånd är fortfarande begränsad, men bristen på leksill vid kusten tyder på att flera av dem kan vara kraftigt decimerade eller i värsta fall helt bortfiskade.

– Erfarenheter från andra havsområden visar att det kan ta lång tid för nedfiskade delpopulationer att återhämta sig. Det kan dröja tio år, eller längre, om de alls återkommer, säger Henrik Svedäng.

Det är även osäkert om en utflyttning av trålgränsen leder till en tillräcklig minskning av fisketrycket, eftersom sill- och strömmingsbestånden rör sig över stora havsområden och kan fångas i andra delar av Östersjön vid andra tider på året. 

– Om det inte syns några tydliga effekter av det här experimentet efter bara två år finns det en risk att man drar för stora växlar på detta faktum och ser de uteblivna effekterna som bevis på att det inte spelar någon roll om trålgränsen flyttas ut eller inte, säger Henrik Svedäng.

”Borde gjorts för 30 år sedan”

Under de senaste åren har Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) levererat omfattande kunskapsunderlag till HaV, om allt från fisketryck i olika områden till var sill och strömming ansamlas och övervintrar innan lek. 

SLU Aquas forskare har bland annat varnat för att fisketrycket sannolikt kommer att öka i de områden där trålgränsen inte flyttas ut.

Joakim Hjelm. Foto: Madeleine Wejlerud

– Vi har hela tiden sagt att ett generellt minskat fisketryck och sänkta kvoter är det viktigaste åtgärden för att sill- och strömmingsbestånden ska kunna återhämta sig och återfå bättre storleks- och åldersstrukturer, säger Joakim Hjelm, forskare och tidigare avdelningschef vid SLU Aqua. 

Även han anser att två år är för kort tid för att kunna utvärdera trålgräns-experimentets huvudfrågor. Samtidigt välkomnar han att experimentet ändå har lett till ökat vetenskapligt fokus på kustområdena och sillen/strömmingen. 

– Därför är det på sätt och vis ändå ett bra projekt. Alla de provtagningar och mätningar som vi nu gör – som vi borde har gjort redan för 30 år sedan – kommer att ge oss mycket ny och värdefull information och kunskap, säger Joakim Hjelm. 

Finland sa nej 

Tidsbristen och tveksamheterna i den vetenskapliga metodologin är inte det enda som försvårar trålgräns-experimentet. Nyligen satte även politiken käppar i hjulet. 

I Bottenhavet ligger flera av strömmingens viktigaste övervintrings- och lekplatser utanför 12 sjömil. Därför föreslog Sverige ett trålförbud i ett försöksområde längre ut vid Finngrunden. Efter en lång så kallad samrådsperiod och otaliga möten och förhandlingar sade Finland i slutet av november nej till Sveriges förslag. 

– Finland var inte beredda att införa den ändring i finsk lagstiftning som skulle krävas för att etablera det föreslagna försöksområdet, säger Fredrik Palm. 

Vad händer nu? 

– I nuläget har vi från myndighetens sida inga möjligheter att ta ärendet vidare.

Så det blir inga åtgärder alls i Bottniska viken?

– För att något ska ändras krävs en politisk dialog mellan regeringarna, vilket är något som vi på myndigheten inte kan driva. Men ett försöksområde i Bottenhavet är fortsatt en del av pågående regeringsuppdrag, så vi är beredda att etablera de regleringar som behövs så snart det finns politiska förutsättningar att ta projektet vidare. 

Inga undantag för småskaligt trålfiske

Det som återstår för trålgräns-experimentet är än så länge ett försöksområde i centrala Östersjön – från Ölands norra spets upp till Örskär och gränsen mot Bottenhavet.

Det föreslagna försöksområdet för utflyttad trålgräns sträcker sig från norra Öland upp till gränsen till Bottenhavet. Öland och Gotland inkluderas inte. Källa: HaV

I detta område kommer trålgränsen att flyttas ut den 1 februari. Försöket omfattar dcok inte Öland och Gotland. Det medger inte heller några undantag för småskaligt trålfiske (fartyg under 24 meter) som ”bedrivs av lokal eller regional betydelse och fiskar för direkt användning som livsmedel”, vilket aviserades som en möjlighet i det ursprungliga regeringsuppdraget.  

I en konsekvensutredning konstaterar HaV att det främst blir de minsta trålfartygen under 12 meter som drabbas när trålgränsen flyttas ut utan undantag. De större småskaliga fiskebåtarna under 24 meter bedöms kunna söka sig till andra fiskevatten eller fiska längre ut i havet. 

Större trålfartyg kan söka nya fiskevatten om trålgränsen flyttas ut. Foto: Leif Ingvarsson /Mostphotos

Risk för ökat fiske vid Öland och Gotland

I sitt remissvar till förslaget som nu har beslutats förtydligar forskarna vid Stockholms universitets Östersjöcentrum bland annat att två är för kort tid för att hoppas på mätbara effekter, att bestånden av sill/strömming och skarpsill är i dåligt skick (med undantag för Rigasillen) och det därför är ”av yttersta vikt för hela Östersjöns ekosystem att beståndens biomassa tillåts öka från dagens historiskt låga nivåer. För detta krävs ett minskat fiske.”

– Experimentet med det här försöksområdet i centrala Östersjön kan även innebära att fisketrycket förflyttas från ostkusten till kustområden vid Öland och Gotland, vilket kan visa sig vara olyckligt för sillbeståndens utveckling. En utflyttning av trålgränsen ska helst ske generellt, längs hela kusten, och ses som en del i en robust förvaltning, inte som en ersättning för ett allmänt minskat fisketryck, säger Henrik Svedäng.  

Möjligt att ändra uppdraget

Vilka resultat som i slutänden kommer ut ur detta tidsbegränsade försöksprojekt – och hur det eventuellt kommer att påverkas av regeringens planer på att flytta trålgränsen längs hela ostkusten – återstår att se. 

– I nuläget kan HaV inte dra slutsatsen att projektet inte bör genomföras utifrån en risk att inte erhålla tydliga effekter av försöket, säger Fredrik Palm, och fortsätter:  

– Samtidigt finns det givetvis alltid en möjlighet att se över uppdragets utformning och genomförandeperiod. Men eventuella ändringar kommer i så fall att kräva liknande samråd som de vi hittills har genomfört.

Text: Henrik Hamrén