Foto: Tommy Svensson/Mostphotos

Publicerad 2025-10-29

Text: Henrik Hamrén

Ministerrådets ordförande, den danske fiskeministern Jacob Jensen, var nöjd när kvoterna för nästa års fiske i Östersjön presenterades vid tisdagens ministermöte i Luxemburg. Enligt honom resulterade ministrarnas nattmangling i en ”balanserad kompromiss” mellan yrkesfiskets behov och fiskbeståndens långsiktiga hälsa. 

”Ville gå längre”

För samtliga bestånd – utom rödspätta, lax och det mindre sillbeståndet i Rigabukten – beslutade ministerrådet om högre kvoter än vad EU-kommissionen hade föreslagit. 

Det var de höga kvoterna för framför allt sill- och strömmingsbestånden som gjorde att Sverige som enda medlemsland till slut röstade nej till uppgörelsen.

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) var visserligen positiv till att kvoten för sill i centrala Östersjön för första gången hamnade lägre än de nivåer som anges överst (headline advice) i Internationella havsforskningsrådets (ICES) vetenskapliga rådgivning. 

– Men Sverige ville ju gå längre. Vi tyckte att kommissionens förslag var bra i grunden, sa han efter förhandlingarna.  

Sämre återhämtning för centrala sillen

För sillbeståndet i centrala Östersjön föreslog EU-kommissionen samma kvot som i fjol: 83 800 ton. Nu landade nästa års kvot istället på drygt 96 000 ton, en höjning med 15 procent. 

Henrik Svedäng

– Kommissionens förslag skulle förmodligen ha lett till att beståndet ökade nästa år. Nu kommer beståndet sannolikt inte att återhämta sig lika mycket som det annars hade gjort, säger Östersjöcentrums fiskforskare Henrik Svedäng.

Han påminner om att beståndets lekbiomassa ligger under den målnivå för produktiva fiskbestånd (Btrigger) som finns i EU:s regelverk. 

– Med dagens beslut minskar förutsättningarna för att sillbeståndet ska växa över Btrigger, säger han.

”Äventyrlig” kvothöjning för skarpsillen

Den största kvotökningen jämfört med i fjol infördes på skarpsillen: en höjning av kvoten med 45 procent, till 201 975 ton. Kommissionens förslag var att behålla samma kvot som i fjol: 139 500 ton.

– Den stora höjningen är minst sagt äventyrlig, kommenterar Henrik Svedäng och får medhåll av sina forskarkollegor på Östersjöcentrum.

Åsa Nilsson Austin

– Det är väldigt stora osäkerheter kring ICES beståndsuppskattningar för skarpsillen, vilket också uttalas i rådgivningen. De senaste åren har skarpsillens lekbiomassa minskat samtidigt som rekryteringen haft en nedåtgående trend. Nu tror man sig se en möjlig liten ökning - men det vetenskapliga underlaget bygger på en enda trålunderöskning, säger fiskforskaren Åsa Nilsson Austin. 

Risk för högre kvot i Bottniska viken

För den hårt pressade strömmingen i Bottniska viken ville kommissionen se en kvot på 25 500 ton, en sänkning med 62 procent. Ministrarna beslutade dock att bara sänka med 40 procent, till 39 100 ton. 

Dessutom sätts kvoten som en ”delårskvot”, som får fiskas upp från årsskiftet fram till oktober. Därefter, med ny vetenskaplig rådgivning och ett nytt rådsbeslut, kan ytterligare kvot tillkomma. Det betyder att den totala sillkvoten i Bottniska viken 2026 i slutänden kan bli ännu högre, som högst 55 869 ton. 

Bryter mot EU:s lagstiftning

Men även med nuvarande kvot på 39 100 ton bryter ministerrådet mot den så kallade ”femprocentsregeln” i artikel 4.6 i den gemensamma förvaltningsplanen (MAP) för Östersjön. 

”Femprocentsregeln” är tänkt att fungera som en nödbroms när ett bestånd är riktigt illa ute, och innebär att det aldrig får vara mer än fem procents sannolikhet att ett bestånds lekbiomassa faller under den sista ”säkerhetsnivån” Blim. Om sannolikheten överstiger fem procent måste fisketrycket omedelbart sänkas.

– Det är anmärkningsvärt att rådet inte följer den egna lagstiftningen som förhandlades fram och trädde i kraft för snart tio år sedan, säger Sara Söderström, fiskeforskare vid Östersjöcentrum.

Utnyttjade inte ICES ”fulla potential”

Vid tisdagens presskonferens lyfte ordföranden Jacob Jensen att kvoten för strömmingen i Bottniska viken faktiskt hamnade lägre än nivåerna i Internationella havsforskningsrådets (ICES) vetenskapliga rådgivning. 

– Vi har inte utnyttjat den fulla potentialen i de vetenskapliga råd som ICES har gett oss, sa han.

Den ”fulla potentialen” avser det kvotintervall som anges överst i ICES vetenskapliga rådgivning och brukar kallas ”headline advice”. 

För strömmingen i Bottniska viken var ICES ”headline advice” 55 869 – 62 648 ton, vilket motsvarar 9-10 procents sannolikhet för att lekbiomassan hamnar under Blim – det vill säga en fördubblad risk mot vad som är acceptabelt enligt nuvarande lagstiftning.

– Den beslutade kvoten ligger visserligen under ICES headline advice – men den lagliga kvotnivån är max 25 500 ton, precis som kommissionen föreslog. Kommissionens kvot var den högsta möjliga för att inte bryta mot artikel 4.6 i förvaltningsplanen, säger Sara Söderström.

Sara Söderström

ICES headline advice bygger på de instruktioner som beställaren av rådgivningen (alltså EU-kommissionen) ger ICES. Dessa instruktioner är mycket specifika kring vilka kriterier som ska användas (och inte användas) när ICES tar fram prognoser för fiskbeståndens utveckling vid olika fisketryck. 

– Det gör att ICES headline advice inte nödvändigtvis tar hänsyn till gällande lagstiftning, till exempel ”femprocentsregeln” förvaltningsplanen, och det är därför som headline advice skiljer sig så pass mycket från kommissionens förslag gällande den bottniska strömmingen, säger Sara Söderström. 

Bortser från ICES varningar

Enligt Charles Berkow, policyanalytiker vid Östersjöcentrum, bygger årets kvotbeslut för strömmingen i Bottniska viken antingen på ett missförstånd eller en förvrängning av det vetenskapliga underlaget. 

Lite längre ned i rådgivningen betonar ICES nämligen en rad allvarliga osäkerheter i prognoserna samt varningar för ett att tillåta ett för högt fisketryck. 

– Ministrarna stirrar sig blinda på ICES prognos i headline advice, men bortser från de många varningar och reservationer för risker och osäkerheter som ICES också uttrycker längre ned i texten i den vetenskapliga rådgivningen, säger han, och fortsätter: 

Charles Berkow

– Man bortser också från målsättningen med EU:s fiskeripolitik, som är att bygga upp bestånden till produktiva nivåer och minimera fiskets negativa inverkan på det marina ekosystemet.

Sverige: ”Ändra den vetenskapliga rådgivningen”

Frågan om hur ICES rådgivning ska tolkas – och vilka instruktioner kommissionen ska ge ICES i arbetet med beståndsuppskattningar och prognoser – har seglat upp som en allt viktigare fråga inom fiskeriförvaltningen inom Sverige och på EU-nivå. 

Både EU:s ansvariga kommissionär Costas Kadis och ordföranden för ICES rådgivande kommitté lyfte frågan om feltolkning av den vetenskapliga rådgivningen under EU-mötet Our Baltic i Stockholm i slutet av sepptember.

Även svenska politiker har på senare tid börjat tala allt mer om behovet av att förändra den vetenskapliga rådgivningen. Det finns med i regeringens senaste havsproposition, och Peter Kullgren lyfte även frågan vid tisdagens rådsmöte i ett särskilt yttrande.

– Vi menar att kommissionen bör ändra hur de begär in vetenskaplig rådgivning från ICES. Rådgivningen måste ta större hänsyn till viktiga ekosystemfaktorer som påverkar hur fisken mår, sa landsbygdsminister Peter Kullgren i ett pressmeddelande efter förhandlingarna. 

De mest hotade bestånden fick inte sänkta kvoter

Av de totalt tio kvotstyrda fiskebestånden i Östersjön är det tre bestånd som är i särskilt dåligt skick: den västra torsken, den östra torsken och den västra vårlekande sillen.

För några decennier sedan var dessa friska och oerhört produktiva bestånd, för vilka de årliga fångsterna räknades i tiotusentals och till och med hundratusentals ton. Numera är samtliga bestånden kollapsade. Det riktade fisket har stoppats och bestånden ges bara så kallade bifångstkvoter, eftersom de fortfarande kommer upp som oönskade fångster i andra fisken.

Även om bifångstkvoterna bara är på några hundra ton vardera – 788 ton för västra sillen och 430 respektive 266 ton för östra och västra torsken – bedömde kommissionen att bifångsterna ändå måste sänkas med mellan 62 och 84 procent. Ministerrådet valde dock att behålla fjolårets bifångstkvoter oförändrade för alla tre bestånden. 

En viktig parameter beträffande det kollapsade västra sillbeståndet är hur fisket bedrivs i Nordsjön. Den västra vårlekande sillen leker visserligen i södra Östersjön, men under resten av året migrerar den över stora havsområden och simmar ända upp i Nordsjön – där den fångas i det omfattande pelagiska trålfisket. 

– Tyskland har länge krävt att fångstkvoterna i Nordsjön sätts med större hänsyn till den västra vårlekande sillen. Kvoterna för Nordsjön ska förhandlas i december. Det återstår att se om de länder som dominerar fisket där hörsammar dessa krav, säger Charles Berkow.