Baltic Breakfast: Aktiv avlivning och senarelagd flytt kan öka fiskvälfärden
Vid storskalig trålning efter sill dör nästan alla fiskar redan i trålen, visar forskning, och flera insatser krävs om man ska kunna få till stånd en aktiv skonsam avlivning. Inom vattenbruket kan fiskvälfärden förbättras bland annat genom att laxynglen flyttas från sötvattentanken till kassen i havet senare än vad som är vanligt idag. Detta framkom vid december månads Baltic Breakfast, som fokuserade på fiskvälfärd.
Fiskvälfärd är troligen ett obekant begrepp för de flesta. Henrik Sundh, forskare vid Göteborgs universitet, förklarar att det är en beskrivning av livskvalitet hos det enskilda djuret, men att det finns olika perspektiv på begreppet. Vissa betonar djurets känslor, andra djurets beteende – om det har möjlighet att leva ett naturligt liv. Själv är han fokuserad på hur de biologiska funktionerna hos djuret fungerar i omgivningen. Att ha en god hälsa är en del av välfärden, men det är möjligt att ha dålig välfärd utan att ha dålig hälsa.
– Men att ha dålig välfärd leder ofta på sikt till dålig hälsa, berättar Henrik Sundh.
Går det då att veta hur en fisk mår? Ja, när fisken upplever stress ökar de mätbara halterna av kortisol och adrenalin i kroppen, och det kan på sikt påverka bland annat immunförsvar, metabolism och cirkulation.
Odlad lax – speciella utmaningar
För att få fisken i vattenbruket – till exempel laxodlingar – att må bra är det grundläggande att försöka efterlikna den naturliga livscykeln. När det gäller Atlantlaxen, som är vanlig i norskt vattenbruk, finns det speciella utmaningar genom att fisken är anadrom i naturen, vilket innebär att den lever både i både söt- och saltvatten.
På hösten vandrar stora fiskar upp från havet i vattendragen och lägger ägg och leker. På våren kläcks äggen och fiskynglen lever sedan där i 3–5 år som så kallade parr. När de blivit tillräckligt stora och det är vår förbereder sig fiskarna på att vandra ut i det salta havet genom den så kallade parr-smolt-transformationen eller smoltifieringen. Övergången till saltvatten utmanar nämligen fiskens förmåga reglera salt-vattenbalansen och ställer nya krav på bland annat gälarna att uppgradera den pumpmekanism som styr diffusionen av joner.
Ljuset styr fiskens beteende
Inom industrin föds och hålls laxynglen till en början i sötvattentankar för att sedan flyttas ut till kassar i havet, berättar Henrik Sundh. För att kunna föda upp under hela året manipuleras fiskarnas beteende bland annat med hjälp av ljuset. När fiskäggen kläcks är det ljust i tanken dygnet runt. När laxungarna vuxit till omkring 30–40 gram ges en ”vintersignal” vilket innebär växling mellan 12 timmar ljus och 12 timmar mörker.
När ljuset sedan ställs om igen till att vara på dygnet runt blir det en signal om att det är vår och att fisken ska göra sig redo att simma ut i det salta havet. Vanligen sker sedan flytten efter 300–400 dygnsgrader, vilket är ett mått på antalet dagar gånger temperaturen i vattnet.
– Problemen inom laxodling uppstår framför allt under den här perioden när de kommit ut i havet, berättar Henrik Sundh.
Under 2023 sattes sammanlagt 340 miljoner smolt ut i havet i Norge. 18 procent av dessa dog i havet.
Projekt undersöker tid för flytt
Inom projektet Happy salmon undersöker Henrik Sundh och hans kollegor bland annat om den lax som sätts ut i havet är tillräckligt färdigutvecklad för att klara av övergången till saltvatten och växa bra.
I ett kontrollerat försök testade de att flytta över laxen till havet vid olika tidpunkter; efter 144, 300 och 480 dygnsgrader. Fiskarna som släpptes ut vid 480 dygnsgrader visade sig lägga på sig mer i vikt under de första fem månaderna än de fiskar som fördes över tidigare, vilket forskarna tolkade som att de hanterade förändringen till saltvatten bättre.
– Havet är en tuff miljö för laxen. Det är viktigt att smolten har utvecklat salttolerans när den släpps ut i havet och vi tror att det är fördelaktigt att föra över smolt senare än vad som görs idag, sammanfattar Henrik Sundh.
Är det bättre att odla fisk i sötvatten? frågar moderator Ellen Bruno.
– Det beror i grund och botten på fiskens biologi. För lax är det en del i det naturliga beteendet att leva i havet en viss tid. Freshwater Institute i USA forskar på att ha Atlantlaxen i sötvatten hela tiden, men problemet de ser där är att de könsmognar för tidigt, säger Henrik Sundh.
Hjärnaktivitet viktig för bedömning
Albin Gräns vid Sveriges lantbruksuniversitet har forskat om välfärd hos vildfångad fisk inom ett projekt som initierades av den danska djurrättsorganisationen Dyrenes beskyttelse och producentorganisationen Danmarks Pelagiske Producentorganisaton. Organisationerna ville få reda på hur pelagiskt vildfångad fisk har det, och om det skulle gå att införa en aktiv avlivning.
– Som det ser ut idag så finns det ingen avlivning av fisken, och det finns inte krav på det heller, berättar Albin Gräns.
Med hjälp av olika sensorer för att till exempel mäta hjärtfrekvens analyserar Albin Gräns och hans kollegor om en fisk har en bra välfärd, och har möjlighet att svara på utmaningar från sin omgivning, eller om den är nedsatt av en eller annan anledning.
Forskarna har också tagit fram en metod för att mäta hjärnaktivitet hos fisken, genom att fästa elektroder på fiskens huvud med hjälp av en liten hatt, på liknande sätt som när man gör EEG på en människa.
– Det har visat sig viktigt för när man ska bedöma fiskvälfärden i den sista delen av livet, när fisken ska bedövas och avlivas, säger Albin Gräns.
– Det kan ju verka konstigt att prata om välfärd kopplat till avlivning, eftersom det handlar om allt annat än hälsa – vi vill ju att alla ska dö. Men ett kriterium för välfärd är att det finns momentan effekt av bedövningen: fisken ska direkt förlora medvetandet och inte återfå det.
Inget djurskydd för vild fisk
Den djurskyddslag som finns idag gäller bara djur som hålls av människan, inklusive fisk i vattenbruk. Utöver den finns en jaktlagstiftning, men den gäller bara däggdjur och fåglar.
– När det gäller djurskydd för vildfångad fisk så är det obefintligt, konstaterar Albin Gräns.
Årligen fångas 1–2 biljarder vilda fiskar runtom i världen. Vattenbruket har lyfts fram som en lösning för att undvika att haven töms, men vattenbruket är samtidigt en del av problemet eftersom hälften av den fisk som fångas går till foder till odlad fisk, framhåller Albin Gräns.
– För varje lax inom vattenbruket som jag jobbar med för att den ska ha det så bra som möjligt så stoppar vi in upp till 2 000 småfiskar från vildfisket. Det här projektet gav mig en möjlighet att titta närmare på välfärden hos den fisk som går in i fodret, säger han.
Fjällen skavs bort – fisken dör
Forskningsprojektet genomfördes ombord på så kallade RSW-trålare, pelagiska trålare med kylda havsvattentankar. Under sillfiskesperioden kan fartygen vara ute i flera dagar och leta efter fisk, och när ett stim har hittats sänks trålarna ner. Från trålen pumpas fiskarna så småningom till kyltankar ombord på fartyget, och det var där forskarna skulle undersöka hur fiskarna mådde och hur länge de kunde överleva.
– Men det som hände var smått förödande för projektet för det började pumpas upp miljoner sillar som alla var döda, berättar Albin Gräns.
Analyserna visade att endast fyra procent av de fiskar som pumpades upp levde, oftast var det de fiskar som kom upp först eller sist. När forskarna undersökte fiskarna närmre visade det sig att i princip alla fjäll var bortskavda.
– Fjällen skyddar fisken från sin omgivning. När de försvinner kommer fisken att dö, säger Albin Gräns.
Blodproverna visade skyhöga stressindikatorer hos fiskarna, och när forskarna sedan försökte separera plasman från de röda blodpropparna upptäckte man att det inte gick.
– Alla röda blodkroppar hade sprängts, troligen kopplat till att de inte kan kontrollera salt- och vattenbalansen längre.
En trålning kan pågå i allt från en timme till tio timmar, men forskarnas undersökningar visade inte något samband mellan längden på trålningen och dödligheten. I stället verkade det vara storleken på fångsten som var den drivande faktorn: hur mycket fisk som fångades på varje trål.
– I det största tråldraget är det ungefär 5 miljoner. Vid en resa, en båt, ett tillfälle, ett drag tas lika många djur som vi slaktar i hela Sveriges vattenbruk på ett år, säger Albin Gräns.
Hur döda fisken skonsammast?
För de fiskar som fångas i mindre tråldrag och ändå lever när de tas upp kan ändå aktiv avlivning vara en möjlighet. En initial tanke var att fisken skulle kunna bedövas med el på vägen upp till tanken.
– Elbedövning har lyfts fram som framtiden inom både vattenbruk och viltfiske och vi har undersökt flera olika elbedövningssystem, men inget har fungerat eftersom fisken piggnar i igen, berättar Albin Gräns.
Hur ska man då döda en fisk på skonsammast möjliga sätt? Att skära halsen av fisken avråder Albin Gräns bestämt från – eftersom den är ett växelvarmt djur fortsätter huvudet då att leva.
– Det värsta exemplet jag känner till är en studie på ål. Där tog det åtta timmar för huvudet att dö efter att man skurit av det…
Tekniken ”ikejime” där man trycker in en spik i hjärnan på fisken, har framhållits som ett skonsamt sätt att döda fisken, och samtidigt höja kvaliteten på köttet.
– Men även här ser vi att man ofta träffar fel. Man skär av nerverna i ryggraden och gör djuret orörligt men det är inte momentant. Det ser bra ut men fiskens hjärna fortsätter att registrera vad som händer.
Det som krävs för att uppnå en omedelbar bedövning som bibehålls tills fisken är död är i stället någon form av kraftigt slag.
– Den som fiskar själv kan ha detta i åtanke: köp en präst (en liten hammare) och slå fisken i huvudet. Men för de stora trålarna krävs det nya innovationer för att vi ska nå en aktiv avlivning, säger Albin Gräns.
Om ni fick bestämma något inom ert område som skulle förbättra läget, vad skulle det vara, frågar Ellen Bruno.
– Inom vattenbruket handlar det om att ta reda på vad fisken har för behov och att försöka uppfylla dem, säger Henrik Sundh.
– Om man tvingade fram alternativa foderkällor till vattenbruket som inte bygger på vildfångad fisk så skulle vi kunna ta upp hälften så mycket fisk från havet. Då skulle vi kunna komma ifrån den enorma fiskeflottan, göra fisket skonsammare och komma på en bra avlivningsmetod, säger Albin Gräns.
Text: Lisa Bergqvist
Mer information
Fiskvälfärd och hållbar matproduktion – policy brief från Sveriges lantbruksuniversitet
Forskning: Miljarder fiskar lider av trålning – inslag i SVT Nyheter med intervju med Albin Gräns
Albin Gräns intervjuas i Vaken med Robert Frank och Frida Tranvik i Sveriges Radio
Jag skulle ha slagit dem i huvudet - Med en präst – krönika på deepseareporter.com
Henrik Sundh och Albin Gräns svarar på publikens frågor
Fisk i odling på land respektive i vattnet, hur avlivar man fisken där och hur påverkar lagstiftningen avlivningsmetoderna?
Albin Gräns: Den svenska djurskyddslagen (2018:1192) och EU-förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning ställer krav på att avlivning ska ske på ett sätt som orsakar minsta möjliga smärta och stress för djuret. EU-förordning (EG) nr 1099/2009 innehåller inga bindande krav på bedövning av fisk, utan lämnar regleringen till medlemsstaterna. I Sverige är dock bedövning vid slakt av fisk ett krav enligt nationell lagstiftning. Vilka bedövningsmetoder som är tillåtna är dock ej specificerat. I Svenskt vattenbruk bedövas fisk framförallt med hjälp av elektricitet, koldioxid eller slag mot huvudet. Valet av metod skiljer sig mellan anläggningar men är inte direkt kopplat till huruvida de är en RAS-anläggning eller en kass-odling. Själva avlivningen sker genom avblodning (även om ett korrekt utfört slag mot huvudet också är en avlivningsmetod).
Vilka utmaningar inom djurvälfärd finns det med så kallas RAS-uppfödning (uppfödning i slutna system på land) av lax?
Henrik Sundh: De största hoten mot fiskvälfärd i RAS är dålig design av systemen från början samt dålig skötsel. Detta kan leda till att vattenkvaliteten blir dålig och orsakar stress hos fisken.
Albin Gräns: RAS erbjuder möjligheter att förbättra miljömässig hållbarhet och minska vissa traditionella problem inom fiskodling, men systemet ställer också stora krav på att hantera utmaningar för djurvälfärd. För att hantera dessa utmaningar sker det idag forskning på en rad olika områden, till exempel 1) Hur påverkas laxens hälsa och välfärd av vattenkvalitet? 2) Hur kan man optimera täthet och design av bassänger för att minska stress och förbättra fiskens rörelsefrihet? 3) Hur kan man utveckla naturliknande miljöer som simulerar laxens naturliga beteenden? 4) Kan man med hjälp av selektiva avelsprogram minska sårbarheten för sjukdomar och stress? 5) Hur kan man utveckla skonsamma metoder för hantering samt minimering av stress vid transport och slakt?
Är den höga dödligheten hos sill vid stora trålfångster ett argument för att begränsa storleken på fiskefartygen och trålarna?
Albin Gräns: Ja, den höga dödligheten hos sill och andra pelagiska arter vid stora trålfångster kan vara ett starkt argument för att begränsa storleken på fiskefartygen och trålarna. Begränsning av fiskefartygens och trålarnas storlek kan vara en viktig åtgärd för att minska den höga dödligheten hos sill och andra arter vid stora trålfångster. En sådan åtgärd skulle främja ekologisk hållbarhet, etiskt försvarbart fiske och långsiktig ekonomisk stabilitet i fiskerinäringen. Detta behöver dock kombineras med andra strategier, såsom bättre övervakning, teknisk innovation och internationellt samarbete för att säkerställa ett hållbart fiske. Det finns också argument från fiskerinäringen som hävdar att större fartyg och trålar är mer effektiva och ekonomiska, vilket minskar bränsleförbrukning per fångad fisk. Men detta måste vägas mot de ekologiska och etiska kostnaderna.
Henrik: Tycker du att odlad lax är ok att köpa och äta?
Henrik Sundh: Ja, det tycker jag.
Albin, vad säger pelagikerna som kontaktade dig om resultaten?
Albin Gräns: Nu säger de att de inte var så överraskade, men det går inte riktigt ihop för när vi började pratade vi om vad vi skulle installera för bedövningssystem. De är nog inte helt nöjda med det ljus som kom på dem i samband med det här.
Henrik, du berättade om att fördröjd smoltifiering gav högre tillväxt, men hur viktigt är det i förhållande till andra faktorer som till exempel täthet och temperatur?
Henrik Sundh: Att kunna behålla korrekt saltbalans är grunden för att cellerna som bygger upp fisken ska kunna överleva så det är prio 1. I det här fallet mäter vi tillväxt som ett mått på om de upplever stress, så i det här experimentet har vi en fix temperatur. Vi vet att temperatur påverkar tillväxten jättemycket – de växer lite i låg temperatur och mer i högre temperatur, men det är kopplat till att metabolismen är högre i högre temperatur och inte att de mår bättre eller sämre. När vi har gjort experimentet har vi använt slutna tankar där vi har bytt vattnet så det utbytet sker ganska långsamt. När man gör det kommersiellt är det förknippat med att fisken fastas i flera dygn och sedan transporteras ut med båt hög täthet, så det är en större komplexitet där. Men vi tänker att den bästa starten de kan få ändå är att de kan hantera saltet.
Kan ni förklara lite mer om fjällens roll för saltbalansen hos sillen?
Henrik Sundh: Det som skyddar fisken från omgivningen är ett tunt cellager som kallas epidermis, ungefär 10 celler tjockt som ligger utanför fjället. Så förlorar man ett fjäll så förlorar man det skyddande cellagret.
Får fiskar som stressas eller plågas ihjäl en sämre smak?
Albin Gräns: Det är nog den största anledningen till att vi blev kontaktade och till att vildfisket började se över det här. Om vi vid vattenbruk skulle ha en transport till där vi drog kassen på ett sådant sätt att fisken stressades ihjäl och sen fortsatte några timmar till så vet jag inte ens om vi skulle få använda den fisken, för den är ju självdöd. Sen vet vi också att den skulle vara smått oätbart. Det är jättemycket problem kopplat till smak hos den storskaligt vildfångade fisken med all laktat kopplat till stressen och hemolysen (att blodkropparna slås sönder) som gör att den härsknar fortare.
Se en inspelning av seminariet
Senast uppdaterad: 21 december 2024
Sidansvarig: Östersjöcentrum