Baltic Breakfast: De djupa mjukbottnarnas viktiga funktioner
Östersjöns djupa mjuka bottnar har stor betydelse för ekosystemet i havet, och lagrar också stora mängder kol. Men mänsklig aktivitet som bottentrålning och gruvdrift kan hota dessa funktioner, berättade forskaren Volker Brüchert och miljöanalytiker Caroline Raymond vid senaste Baltic Breakfast.
Volker Brüchert, docent i geokemi vid Institutionen för geologiska vetenskaper vid Stockholms universitet, inleder frukostseminariet med att visa något som få människor har sett: en ”multi corer” – sedimentprovtagare – som förs ner i en mjuk havsbotten. Genast sprider sig en mängd små bubblor över filmbilden.
– Det är helt klart metan vi ser, som finns som fri gas bara några centimeter under sedimentytan, berättar Volker Brüchert. Ganska små tryckförändringar frigör den här gasen, så alla lätta störningar på havsbotten kommer att ha stor effekt genom att förändra kemin och utbytet mellan sediment och bottenvatten.
De djupa mjuka havsbottnarna är jordens största habitat, och täcker mellan 60 och 70 procent av havets botten. Här finns också stora mängder organiskt kol – enligt uppskattningar så mycket som 2 322 miljoner ton, vilket är dubbelt så mycket som finns lagrat i marken på land.
– Största delen av kolet finns i de första 100-200-200 kilometrarna från land, säger Volker Brückert. Detta är också samma områden som bottentrålas…
Syrebrist ger effektiv lagring
I Östersjön täcks 37 procent av havsbotten av de mjuka bottnarna, och dessa rymmer någonstans mellan 1 och 3,5 miljoner ton kol, berättar Volker Brückert, men betonar att siffrorna är mycket osäkra. Sett per kvadratmeter är denna kolinlagring ändå lägre än den som sker i skogen, påpekar han också.
– Bottnarnas värde som kolsänkor ligger i stället i att de är så stora.
Hur mycket organiskt kol som lagras beror på flera faktorer, bland annat sedimentationshastigheten, storleken på de partiklar som sedimenterar, sammansättningen av organiskt material (där det som kommer från land generellt är svårare att bryta ner) och tillgången till syre.
– Nästan alla sediment vi tittar på i Östersjön är anoxiska under några millimeter djup. Det gör att bara ett fåtal enzymer bidrar till kolnedbrytningen, vilket gör inlagringen mer effektiv, säger Volker Brückert.
”Mer än en kompost”
Samtidigt är havsbotten mer än bara en slags kompost där organiskt material bryts ner, betonar Volker Brückert.
– Den är också ett viktigt habitat för liv, på ett mycket komplext sätt, och det störs av storskalig bottentrålning. Bottentrålen tar upp djur, stör fysiken och skapar suspension och mycket mer.
De studier som finns om hur bottentrålning påverkar kolomsättningen i botten och vattnet pekar åt olika håll. Mycket tyder på att trålningen minskar inlagringen av organiskt kol, säger Volker Brückert.
Samtidigt är de djupa mjuka bottnarna inte speciellt hög grad skyddade idag, vilket syns tydligt när man jämför deras utbredning med den över marina skyddade områden.
– De mjuka havsbottnarna är definitivt skyddsvärda. De är långsamma när det gäller kolinlagring, men deras ekosystemfunktion är väldigt, väldigt viktig. De är en storskalig kolsänka, men inte en småskalig viktig kolsänka, sammanfattar Volker Brückert.
Botten är inte död
Havsbotten är inte alls så död som man kan tro när man tittar ner på den, säger miljöanalytiker Caroline Raymond, miljöanalytiker vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.
Raymond arbetar inom miljöövervakningen, framför allt med sedimentlevande makrofauna, mer specifikt ryggradsdjur större än 1 mm.
Det finns en stor variation av sådana arter, berättar hon, och de fyller viktiga funktioner.
– När djuren till exempel gräver gångar eller små fickor i sedimenten, syresätter de samtidigt botten, och de är också bytesdjur åt till exempel fisk.
Bottenprover för att studera djuren
För att få reda på vilka djur som lever var använder sig miljöanalytikerna av en bottenhuggare som tar upp en kvadratmeter av havsbotten, som sedan kan undersökas
– Om man gör ett sådant hugg på västkusten får man upp omkring 40 arter, medan i Egentliga Östersjön är genomsnittet 6-7 arter, och längre upp i Bottenhavet 3-5 stycken, berättar Caroline Raymond.
För att öka mångfalden är det positivt om det finns olika typer av sediment i ett område; en blandning av leriga, gyttjiga bottnar och lite sandiga, siltiga. I sådana miljöer kan miljöövervakarna i en serie hugg hitta 20–25 arter.
Hot mot bottenlevande djur
Livet på botten är dock inte alltid toppen, konstaterar Caroline Raymond.
Djuren på botten utsätts till exempel för många olika typer av miljögifter. Som bioindikator för miljögifter använder miljöövervakarna gravida honor av vitmärlan Monoporeia affinis, och studerar deras embryoutveckling.
– En hög andel missbildade embryon tyder det på att det finns miljögifter, medan en hög andel döda embryon tyder det på att det varit syrebrist.
Ett annat mer diffust hot mot de bottenlevande djuren är klimatförändringarna. Det kan till exempel leda till varmare vatten eller förändrad avrinning från land, som kan påverka näringsväven och i förlängningen djuren i havet. I Bottenhavet sågs till exempel runt millennieskiftet en drastisk minskning i antalet vitmärlor på flera platser, något som kopplats till en förändring i avrinningen som gjorde vattnet brunare, vilket i sin tur förändrade näringsväven.
Främmande arter kan bidra
Ytterligare ett tänkbart hot är främmande arter, som ofta når Östersjön med barlastvattnet i fartyg.
– Det kan ju vara ett hot om de konkurrerar ut andra arter som finns i bottensamhället, men det kan också vara en resurs om de tillför någonting. Eftersom vi inte har så många arter i Östersjön kan det finnas en nisch som inte riktigt är fylld, säger Caroline Raymond.
Ett exempel på en främmande art som hittat en egen nisch är havsborstmasken Marenzelleria som kom till Östersjön i slutet av 1980-talet, och fick snabb spridning.
– Den konkurrerar inte ut arter som levde här tidigare utan lever av en födoresurs som ingen annan levde på tidigare. Den kan också syresätta sedimenten på ett sätt som inte de andra djuren gjorde tidigare, så den har bidragit till någonting, berättar Caroline Raymond.
Fysisk påverkan
Fysisk påverkan i form av bottentrålning är ett annat hot mot de bottenlevande djuren, och studier visar att djuren har svårt att tillbaka även om man slutar tråla.
– Det finns väldigt bra artiklar om påverkan av bottentrålning på svenska vatten, tipsar Caroline Raymond.
Den utvinning av mineraler från havsbotten som diskuteras mycket just nu kan också påverka djuren, konstaterar hon.
Caroline Raymond passar också på att lyfta vikten av att miljöövervakningen håller koll på de förändringar som sker i havet. Dessvärre har verksamheten skurits ner de senaste åren, och i januari i år kom besked om nya nedskärningar.
– Om man skär för mycket i så kan vi inte längre förklara de förändringar som sker, säger hon.
Gun Rudquist avslutar seminariet med den obligatoriska frågan om vilka förändringar de medverkade forskarna vill se framöver.
– Det skulle vara bra för miljön om vi skulle förbjuda bottentrålning, men till en viss utsträckning tror jag att man kan tolerera det, säger Volker Brüchert.
– Om jag vore politiker skulle jag framför allt stoppa tillbaka de här miljonerna till miljöövervakning, så att vi faktiskt kan hålla lite koll på våra vatten. Och jag skulle stoppa dit några extra miljoner också så att vi kan utvidga den och inte behöver ha de svarta hål vi har idag, säger Caroline Raymond.
Text: Lisa Bergqvist
Se en inspelning av seminariet:
Senast uppdaterad: 12 april 2025
Sidansvarig: Östersjöcentrum