Baltic Breakfast: Så kan fritidsbåtars miljöpåverkan minska
Fritidsbåtar påverkar havsmiljön på flera olika sätt. Men genom att köra långsamt och försiktigt i grunda känsliga miljöer och byta till pesticidfri båtbottenfärg kan en båtägare minska denna påverkan betydligt, berättade forskarna som deltog i senaste Baltic Breakfast.
Publicerad: 2025-05-22.
Att fritidsbåtar påverkar miljön kan bland annat ses på bottenvegetationen. Vegetationen är betydligt glesare i grunda områden med mycket båttrafik och i småbåtshamnar, jämfört med referensområden, enligt en kunskapssammanställning av forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
– Vegetationen är viktig livsmiljö för många arter, och kan också påverka miljön genom att binda sediment och näring, och det finns mindre av den där vi kör båt, säger miljöanalytiker Joakim Hansen.
Ett sätt som båtarna påverkar vegetationen på är genom att botten rörs upp när en båt körs. Det skapar uppgrumling av partiklar, vilket leder till att mindre solljus når vegetationen på botten. Uppgrumling kan också göra att näring frisätts från botten, vilket kan ha en mer långsiktig påverkan.
Undersökningar i fält
Under de senaste åren har Joakim Hansen och hans kollegor i projektet Levande vikar undersökt denna typ av påverkan närmare genom att själva köra båt i olika områden och i samband med det genomföra mätningar i vattnet.
– Ju större båt och ju kraftfullare motor man har, desto djupare och större blir påverkan, sammanfattar Joakim Hansen.
Gyttjiga bottnar grumlas lättare än sandiga bottnar. Det är dock främst grunda områden som påverkas. En liten båt med utombordsmotor (8hk) rör upp botten endast på en meters djup, enligt studien. En större utombordare (100 hk) rör upp botten på cirka två meters djup. Andra studier visar på liknande resultat. Uppgrumling från denna typ av båtar (max 150 hk) upphör vid ungefär 2,5 till 3 meters djup. Större ruffade båtar (440 hk) rör upp botten ner till minst tre meters djup (djupare områden mättes inte under studien).
– Båtarnas uppgrumling är stor jämfört med naturlig grumling, konstaterar Joakim Hansen. Vi får en rejäl plym av partiklar efter att man kört förbi med båt. Men den är kortvarig. Inom 30 minuter har det här fallit ner till botten igen. Ofta går det fortare än så.
Körbeteende påverkar
Hur en fritidsbåt framförs är också viktigt för hur stor grumlingen blir.
– Kör sakta och försiktigt så minskar uppgrumlingen, sammanfattar Joakim Hansen resultaten.
I forskningsstudien visade sig en mindre båt med 50 hk motor inte orsaka någon grumling när den framfördes i 3 knop på 1,5 meters djup. Vid 5 knop började grumlingen synas och vid 7 knop var den kraftig. Den större båten med 100 hk motor orsakade ordentlig grumling redan vid 3 knop, och ännu mer vid 5 respektive 7 knop.
Även båtförarens körbeteende har betydelse. Kraftig acceleration hade störst påverkan på grumlingen, och när forskade testade eco driving – att köra endast i 2 knop och med 100 hk-motorn uppvinklad mot ytan – så noterade de ingen påverkan alls.
– Kör man på det viset kan man minska sin påverkan drastiskt, jämfört med om man drar iväg och gasar på med en gång. Det kan man sedan göra när man kommit djupare, säger Joakim Hansen.
Påverkan av ankring
En fritidsbåt kan också ha en fysisk påverkan på miljön när den ankras. Det område som påverkas är ofta inte stort, men man bör ändå undvika att ankra i områden där det finns känsliga organismer, som till exempel ålgräs, menar Joakim Hansen.
– Det tar ungefär två år för ålgräset att växa tillbaka efter en liten skada. Efter en stor skada kan det ta betydligt längre tid, säger han.
Denna påverkan kan minska genom att man som båtägare använder fasta bojar som finns utplacerade på vissa platser. Man kan också välja att inte ankra i ett område där ålgräs eller andra känsliga organismer växer. Om man ändå ankrar kan man göra det försiktigt och man kan välja att använda ett skonsammare ankare.
– Vi har studier som visar att hallankare skadar vegetationen mindre, men det finns säkert andra typer av lösningar som också är skonsamma, berättar Joakim Hansen.
Viktigast är dock att inte dragga, eller dra sig ut ur en vik. Man ska i stället backa och sedan dra ankaret rakt upp.
– Som mest skada gör man ofta när man drar ankaret genom vegetationen och sliter upp det, beskriver Joakim Hansen.
Miljöinformation i sjökort
För att underlätta för båtförare att minska sin påverkan har forskare tillsammans med bland andra länsstyrelsen och sjökortstillverkaren Skippo tagit fram och lagt in miljöinformation i det digitala sjökortet för Stockholms skärgård. Områden där man vet att det finns ålgräsängar eller annan känslig vegetation finns markerad på sjökortet, tillsammans med information om hur man som båtförare bör bete sig i området.
Än så länge är det relativt få områden inlagda, eftersom det saknas information om bottenvegetationen i stora delar av skärgården. Forskarna hoppas ändå förmedla vilken typ av miljöer det är viktigt att vara extra försiktig i: grunda vikar med höga naturvärden och i ålgräsängar.
Muddring påverkar
En annan typ av fysisk påverkan som båtlivet bidrar med är den som orsakas av bryggor och hamnar. Det handlar framför allt om påverkan av muddring, som kan leda till läckage av partiklar och näring.
– Man bör undvika att muddra i leriga och gyttjiga bottnar för de kan läcka väldigt länge, säger Joakim Hansen.
I ett pågående projekt undersöker forskarna i Levande vikar denna påverkan närmare, och försöker även åtgärda en vik där en muddring misstänks ha gått fel.
– Det vi kan säga redan nu är att även en liten muddring kan få stor och lång påverkan, säger Joakim Hansen.
Hur påverkar då svall från båtarna, frågar moderator Ellen Bruno.
Joakim Hansen förklarar att i stora delar av skärgården, där den naturliga vågexponeringen är hög, och där det finns klippiga eller sandiga bottnar, är båtsvall inte något problem. I miljöer där vågexponeringen är naturligt låg kan svallet däremot orsaka erosion.
– Där ska man köra riktigt sakta. Både grumlingen och svallet är som störst precis innan båten går i plan, säger Joakim Hansen.
Båtbottenfärger kan läcka gift
En annan miljöpåverkan från fritidsbåtar är den som orsakas av föroreningar från båtbottenfärger. Men även denna påverkan är enkel att minska, berättar Erik Ytreberg, forskare vid Chalmers tekniska högskola.
Att hålla båten ren från påväxt är viktigt, eftersom påväxt orsakar ökad friktion, som leder till högre bränsleförbrukning och därmed högre utsläpp av bland annat växthusgaser. Påväxt kan också öka risken för spridning av främmande arter.
Den hittills mest använda metoden för att hålla påväxten borta är att måla båten med bottenfärg som läcker en giftig substans, idag vanligen koppar. Biociderna håller dock inte bara båten påväxtfri, utan har också negativa effekter på miljön. I så gott som hela Östersjön uppskattas bottensedimentet ha för höga halter av koppar för att nå god miljöstatus.
Fritidsbåtars kopparutsläpp
Hur stort är då bidraget från fritidsbåtar när det gäller kopparföroreningar? Den frågan har Erik Ytreberg och hans kollegor försökt besvara.
Uppskattningsvis finns idag omkring en kvarts miljon fritidsbåtar längst Sveriges kust, varav omkring hälften på västkusten. Regelverket när det gäller användningen av båtbottenfärger skiljer sig åt geografiskt: väster om Trelleborg är det tillåtet att använda färger med högre kopparhalt än på södra ostkusten, medan man norr om Örskär endast får använda biocidfria färger. Samtidigt innebär högre salthalt mer kopparläckage, vilket gör att en båt på västkusten i genomsnitt läcker fem gånger så mycket koppar som en båt på ostkusten.
Sammantaget bedömer forskarna att ungefär 9 procent av den totala tillförseln av koppar till Östersjöns sydostkust kommer från fritidsbåtar, medan 30 procent kommer från fartyg. På västkusten kommer däremot hela 23 procent av tillförseln från fritidsbåtar och 36 procent från sjöfarten.
– Bottenfärger, främst från fartygssektorn men också från fritidsbåtsektorn, är en stor spelare när det gäller tillförseln av koppar till våra kustvattenförekomster. Det vore bra om vi kunde minska den, sammanfattar Erik Ytreberg.
Biocidfria alternativ finns
Lyckligtvis finns det idag bra alternativ till kopparfärgerna, kan Erik Ytreberg samtidigt konstatera, nämligen de så kallade foul-release-färgerna eller silikonfärgerna. Dessa håller inte växtligheten borta genom att ge ifrån sig ett giftigt ämne, utan i stället skapar de en mikroskopisk hydrogel som organismerna har väldigt svårt att fästa till.
– Och om de lyckas fästa så ramlar de lätt av, tillägger Erik Ytreberg.
Silikonfärgerna är ingen nyhet på marknaden. Erik Ytreberg och hans kollegor utvärderade dem redan för 10 år sedan, men då fungerade de inte särskilt väl. Det gör de däremot idag.
– Utvecklingen har gått väldigt snabbt och färgindustrin har investerat mycket resurser i att ta fram nästa generations färger, säger han.
Förbättrad funktion
När forskarna gjort studier med de nya silikonfärgerna och jämfört dem med traditionella kopparfärger, visade sig silikonfärgerna var betydligt bättre på att förhindra påväxt av både havstulpaner och alger än kopparfärgerna. De testplattor som målats med silikonfärger av olika märken hade efter fem månaders exponering i Göteborgs hamn knappt någon påväxt alls.
– I effektivitet vinner de här silikonfärgerna generellt sett, konstaterar Erik Ytreberg.
I pågående studier undersöks vilken effekt silikonfärgerna har på organismer i vattnet. De preliminära resultaten, liksom resultaten av litteraturstudier, visar dock att silikonfärgerna är betydligt mindre skadliga än kopparfärgerna.
Är ni säkra på att de inte är giftiga, eller kan det visa sig om några år att de innehåller massa konstiga saker, frågar moderator Ellen Bruno.
– Bra fråga, säger säger Erik Ytreberg. Andra studier har visat att det finns omkring 1000 olika färger globalt, så det är svårt att ge ett bestämt svar, men när vi tittar på säkerhetsdatablad för de silikonfärger som används i Sverige idag ser vi inte så mycket problematiska substanser. Vi håller på med studier där vi screenar efter väldigt många olika ämnen så det kommer mer information, men med det kunskapsläge som finns idag så skulle jag säga att silikonfärgerna är betydligt mer hållbara än kopparfärgerna.
Text: Lisa Bergqvist
Svar på publikfråga
En av våra digitala deltagare skickade följande synpunkter i samband med seminariet, vilka var för omfattande för att tas upp på plats:
"'Enkelt minska fritidsbåtars miljöpåverkan'.
Fritidsbåtars miljöpåverkan framhålls alltid som något negativt. Men är det så?? En omhuldad skröna? Eller en så ofta upprepad lögn att den tas som sanning?
Grunda vikar med lugnt vatten, öppna ytor och strandnära vass visas ofta som något idealtillstånd.
Men vad jag ser i Östersjön är att bottnarna i dess lugna skyddade vikar blir täckta av anaeroba slam som tar död på växtligheten och där inte ens vassrötterna tränger ut (därav öppna vattenytor) och vikarna skys av fiskar och fågel. Och där vassarna blir kompakt igenslammade med även där med syrebrist och där eventuell fiskrom faller ned och dör. Samt gör stränderna otillgängliga för det rörliga friluftslivet/allmänheten och skys även av dessa.
Men ...
- Där det är båttrafik med omrörning av propellrar rörs slammet upp och syresätts och stabiliseras och där blir botten beväxt.
- Där strandens kompakta vassbankar huggs ur för bl.a. småbåtsbryggor och slammet syresätts av båtverksamheten, bad mm, där etablerar sig bottenväxter och gles vass med allt det positiva det medför för fiskreproduktionen.
- Där bryggor byggs med traditionella stenkistor fungerar dessa lika bra som risvasar gör för romläggning, och till och med bättre med skyddande hålrum för gli och småfisk och ger därtill stora ytor för beväxning och smådjur till föda för fiskynglen och bidrar till olika miljöer för en ökad biologisk mångfald.
- Öppnare grundbottnar med blåstång blir på samma sätt täckta av ett kvävande kompakt filt av slam. Under denna kvävande slamfilt inget liv – bara död. Där (fritids-)båtar lägger till mot stranden blåses algtäcket bort och den som bränt ris liknande blåstången nyetableras på några år.
Enkelt att minska denna fritidsbåtars synnerligen gynnsamma miljöpåverkan genom att strypa den med att förbjuda små stenbryggor, ta båtklubbarnas mark i anspråk för annat osv."
Miljöanalytiker Joakim Hansen svarar:
Tack för dina synpunkter.
Att grunda vikar med lugnt vatten ofta tas upp i båtlivssammanhang har att göra med att det är här båtlivet har störst potential att ha en påverkan.
I vågexponerade områden är fritidsbåtars påverkan genom svall och andra vattenrörelser marginell eller obefintlig, och i djupare områden utan känsliga bottenorganismer är påverkan från ankring heller inte ett problem.
Visst kan båtars svall och strömmar också ha en positiv påverkan. Genom att svall spolar bort lösa sediment och frigör hårda ytor kan artsammansättningen i vikarna ändras.
I vikar nära farleder i Stockholms skärgård fann exempelvis Eriksson m.fl. (2004) ökad bottentäckning av den hårdbottenlevande algen blåstång medan bottentäckningen av
finsedimentlevande kärlväxter och kransalger minskade (havsnajas och rödsträfse). Potentiellt kan båtgenererade svall och strömmar också transportera lösliggande trådformiga alger ut ur viken eller till stranden.
I den sammanställning av vetenskaplig litteratur vi gjort, framgår dock att den totala mängden bottenvegetationen (alla arter samlade) i medeltal var lägre i trafikerade grunda områden och i småbåtshamnar än i referensområden (Sagerman m.fl. 2020). Så trots att enskilda arter kan påverkas positivt eller negativt, var medeleffekten negativ.
Variationen i påverkan var dock stor. Det är därför vi har gått vidare med att undersöka vad som kan orsaka den här variationen för att ge förslag på hur påverkan från båtlivet kan begränsas. Det vi gjort de senaste åren handlar om att förstå vilka miljöer som är mest känsliga, vid vilka djup och bottentyper småbåtar har en påverkan, hur olika typer av båtar skiljer sig åt i påverkan, hur körbeteende påverkar, samt vid vilken trafikintensitet man får en påverkan.
När det gäller fragmentering av vass och påverkan på fisk så visar studier från Östersjön inte några positiva samband av vassklippning i vikar. Niemi m.fl. (2023) såg exempelvis endast positiv effekt av storleken på vassbälten på mängden gädda i grunda vikar, och i preliminära resultat från vassklippningar som SLU studerat har man inte sett någon positiv effekt på mängden fisk. Vassen är en av de strukturer som abborren föredrar att lägga sin rom på (Snickars m.fl. 2010). Enligt de studier jag känner till, och de mönster jag observerar i naturen, finns det ingen anledning att tro att vassen skulle hindras att växa i grunda vikar på grund av låga syrgashalter på sedimentytan.
Jag delar uppfattningen att bryggor med stenkistor kan få positiva miljöeffekter, vilket jag skrivit om i en rapport (Moksnes m.fl. 2019).
Stenkistor skapar strukturer som kan gynna flera arter. Ibland leder de till mer stillastående vattnet på läsidan, som kan ge varmare temperatur vår och sommar. De kan även leda till ökad sedimentering och ackumulation av organiskt material om botten är flack. Sådana fysiska förändringar kan gynna arter såsom rotad bottenvegetation. Kombinationen av varmt näringsrikt vatten med olika fysiska strukturer som ger komplexa habitat kan gynna många fiskar.
Att använda båttrafik för att åtgärda övergödningseffekter genom att röra upp bottenmaterial verkar i min mening osäkert. Det finns en risk att det upprörda materialet konsumerar syre, samt att partiklar och näring sprids till ett mycket större område med potentiellt negativa miljöeffekter. När det gäller fiskrekrytering är vattentemperaturen mycket viktig för många av kustfiskarterna. Av den anledningen kan ökad vattenomsättning till följd av muddringar och mycket båttrafik ha en negativ påverkan eftersom vattentemperaturen på vår och försommar sänks. Minskad sikt i sådana områden pga mycket partiklar kan också ha en negativ effekt på tillväxten av visuella predatorer som gädda och abborre.
Förekomsten av anaeroba mikrober i sedimenten och på sedimentytan är något vi också undersöker, och ska fortsätta undersöka framöver.
Referenser:
Se en inspelning av seminariet
Senast uppdaterad: 22 maj 2025
Sidansvarig: Östersjöcentrum