Debatt: ”Ålfisket måste upphöra helt”
Den europeiska ålen har fortsatt minska även efter att Sverige antog sin ålförvaltningsplan. Formas presenterade nyligen regeringsuppdraget att granska svensk ålförvaltning. Östersjöcentrums forskare Henrik Svedäng är mycket kritisk till utredningen som han menar riskerar att ”sätta sista spiken i ålkistan”.
Publicerad 2025-02-03
”Den kanske mest fundamentala svagheten i europeisk fiskeriförvaltning är viljan att i alla lägen balansera människan mot naturen. Fisk i havet betraktas som en ’resurs’, och bevarandet av denna resurs devalveras så gott som alltid av ’socio-ekonomiska överväganden’, oavsett hur nedfiskad den än må vara. I fallet med den europeiska ålen drivs denna strategi till sin yttersta spets.”
Så inleder Östersjöcentrums fiskeforskare Henrik Svedäng en debattartikel på Svenska Dagbladet Debatt, i vilken han kritiserar den internationella oberoende utvärdering av svensk ålförvaltning som nyligen presenterades av det statliga forskningsrådet Formas.
– Utvärderingen innehåller flera goda förslag, säger Henrik Svedäng, och nämner sådant som förbättrade fiskerikontroll, sänkta fångsttak, upphörande av ålutsättningar och förbättrade vandringsvägar i inlandsvatten.
– Men samtidigt väljer man att särskilt lyfta samma tveksamma slutsatser som har dominerat den svenska ålförvaltningen i många år nu, nämligen att ålfiskets påverkan är minimal och därför inte behöver stoppas helt, samt att vattenkraften är det mest akuta problemet för ålen.
Felciterar ICES rådgivning
Inflödet av ålyngel har minskat med 99 procent i jämförelse med referensvärdet från början av 1980-talet. Data från vetenskapliga provtrålningar visar att mängden stor ål har fortsatt minska kraftigt i norra Europas kustvatten under de senaste 15 åren, det vill säga även efter att ålförvaltningsplanen trädde i kraft.
Sedan 2021 anser Internationella havsforskningsrådet (ICES) att allt ålfiske, inklusive glasålsfiske för utsättningar, ska stoppas med omedelbar verkan, medan vattenkraft och annan mänsklig påverkan ska minskas så mycket som möjligt.
– I Formas rapport felciteras ICES rådgivning, vilket får det att framstå som att den samlade vetenskapen anser att ålfiske bara är ett av alla andra mänskliga påverkanstryck mot ålen. Vilket alltså inte är fallet. ICES är glasklara på den punkten: vattenkraft och annan påverkan ska minimeras så långt det går, men ålfisket måste upphöra helt, säger Henrik Svedäng.
Viktig granskning saknas
EU antog sin ålförordning 2007 varpå medlemsländerna fick i uppdrag att ta fram nationella ålförvaltningsplaner (ÅFP). Den svenska ÅFP:n har återkommande kritiserats för att bland annat dra allt för långtgående – och ibland orealistiska – slutsatser utifrån allt för osäkra data. De mest kritiserade slutsatserna avser bland annat uppskattningarna av mängden ål som dödas i vattenkraft respektive av fiske, samt hur mycket ål som antas lekvandra från Östersjön varje år.
– Resultaten från dessa mycket tveksamma beräkningar är helt centrala för hur förvaltningen har agerat hittills. I regeringsuppdraget som gavs åt Formas 2021 stod det att även dessa skulle granskas noga. Tyvärr syns nästan ingenting av det i den slutliga rapporten, säger Henrik Svedäng.
Enligt honom riskerar Formas utvärdering därmed att ”sätta sista spiken i ålkistan”.
– Framför allt eftersom den inte ger några tydliga incitament till ålförvaltningen att faktiskt börja följa den vetenskapliga rådgivningen och stoppa allt ålfiske, säger han.
Läs hela debattartikeln här:
SvD Debatt 3 februari 2025: "Förbud mot ålfiske är enda räddningen"
Text: Henrik Hamrén
Senast uppdaterad: 4 februari 2025
Sidansvarig: Östersjöcentrum