Det mesta vi vet om hur havet mår börjar här
En skåpbil full med provtagningsutrustning lämnar Stockholms universitet halv sex på morgonen. Drygt tolv timmar senare är den tillbaka, med hundratals flaskor, burkar och provrör fyllda med vatten från olika platser och djup i Östersjön. Följ med på miljöövervakning till havs.
– Här kan vi nolla. Okej, då kör vi. Fem meter!
Ingenjör Elizaveta Mattsson släpper taget om vajern, och sonden och den första vattenhämtaren förs ner i vattnet. Forskningsfartyget Electras tekniker Henrik Andersson sköter kranen. Efter fem meter stoppar han, och Elizaveta monterar med vana händer på nästa vattenhämtare. Så fortsätter de åtta gånger till, en ny vattenhämtare monteras var femte meter, tills sonden längst ner är strax ovanför havsbotten, på 40 meters djup.
Lång och tät mätserie
Vi är vid mätstationen Askö B1 i Yttre Hållsfjärden i Trosa skärgård. Här har forskare tagit prover sedan 1960-talet, och regelbunden miljöövervakning har pågått sedan slutet på 1970-talet.
Hur ofta proverna tas är också centralt för hur värdefull dataserien blir. En provtagning är en ögonblicksbild, och sker de för sällan kan man missa viktiga toppar och resultaten blir missvisande. Vid B1 tas prover 25 gånger om året, allra oftast under vårblomningen i mars-april, då kiselalger och dinoflagellater, själva basen i Östersjöns ekosystem, massförökar sig. Då är provtagarna här en gång i veckan. Nu under vintern är det en gång i månaden. Det gör B1 till en av få så pass välbesöka mätstationer i Östersjön.
Ryggrad i kunskapen om Östersjön
Den långa, obrutna, högfrekventa mätserien härifrån är ovärderlig för alla som vill veta något om hur Östersjön mår. Tillsammans med de övriga provtagningarna från miljöövervakningen till havs utgör den själva ryggraden i den kunskap vi har om vårt känsliga innanhav.
När vatten hämtats upp från alla djupintervallen monteras den stora djurplanktonhåven på kranen och förs ner 35 meter i vattnet. Den ska föras med en viss, bestämd hastighet. Tas provet för fort eller långsamt, måste det göras om. Henrik Andersson tittar fokuserat på hastighetsmätaren, medan han manövrerar spakarna.
– För djurplankton behöver håven vara så här stor, för att man ska få med både vanliga och mindre vanliga arter, säger Elizaveta Mattsson. Vi vill till exempel upptäcka om det kommit in invasiva arter.
När alla plankton sköljts ner i ”koppen” längst ner på håven häller hon över fångsten i en burk.
– Ser du hur det rör sig? Det är hoppkräftor. Men de är små ännu, de flesta är ännu naupliuslarver.
Prov och dubbelprov i strid ström
Samtidigt, på fördäck, monterar forskningsingenjör Stefan Svensson ett lod längst ut på en 25 meter lång slang, som han sedan för ner i vattnet. Det blir ett vattenprov som efter analys visar den genomsnittliga klorofyllhalten i hela vattenkolumnen ner till 25 meters djup. Klorofyllhalten är i sin tur ett mått på mängden växtplankton.
När han hivat upp den långa slangen tar provtagning med växtplanktonhåven vid. Den är mindre och kan hanteras för hand.
Elizaveta ropar från akterdäcket. Det är dags för ett av dagens alla dubbelprov. Minst ett dubbelprov för varje parameter tas, för att upptäcka eventuella fel. Elizaveta har just mätt siktdjupet, med en så kallad Secchi-skiva och ett siktrör.
Då åker flytvästen på, för under det provet öppnas lastporten och provtagaren ligger platt på mage på durken, en bit ut över kanten. Henrik Andersson håller ett vakande öga. En man överbord-situation i vinterkyla kan snabbt bli kritisk. Elizaveta för sakta upp den vita skivan genom vattnet.
– Där tycker jag att den dyker upp, säger hon och läser av på linan. Sex meter.
Motsvarande prov med siktröret ger ett siktdjup på 6,5 meter.
– Det är is inne i röret, säger Elizaveta.
Stefan gör samma prov. Han får det till 5,7 respektive 7 meter. Allting antecknas noggrant.
Tillförlitliga data
– Leverera tillförlitliga data, det är vad vårt arbete går ut på, säger Stefan Svensson. Det ska vara repetitivt. Allt ska göras på exakt samma sätt varje gång. Och det är svårare än man kan tro!
Eftersom all data ska vara jämförbar, krävs särskild varsamhet när nya mätmetoder introduceras. Om man bara byter metod hux flux kan man få en metodbyteseffekt i resultaten, vilket förstör den långa dataserien. Allt måste kalibreras och kontrolleras för att säkra kvaliteten och jämförbarheten. Just nu är det en ny, enklare och snabbare metod för klorofyllanalys som prövas. En av fördelarna är att den kräver mindre mängd vatten, vilket gör att färre kilon behöver bäras under och efter provtagningen. Stefan och Elizaveta har tagit parallella prover under hela förra året. Om resultaten faller väl ut kan de förhoppningsvis gå över till enbart den nya metoden i sommar.
Provtagningar utanför reningsverk
R/V Electra af Askö stävar vidare mot ytterligare fyra mätstationer, på olika avstånd från det stora reningsverket i Himmerfjärden, där en stor del av avloppsvattnet från södra Stockholms län tas om hand.
Här sker provtagningarna som en del av Himmerfjärdsverkets så kallade recipientkontroll, som en miljöstörande verksamhet är skyldig att göra, för att veta hur utsläppen påverkar miljön. I samverkan med forskare från Stockholms universitet varierade reningsverket under en period sina kväveutsläpp, för att forskarna skulle kunna se vad det fick för betydelse för övergödningen i havet. Det är dyrt att rena bort kväve, och därför är det viktigt att man vet vilken effekt olika åtgärder får.
Det är bland annat provtagningarna härifrån, som visat hur viktig tillgången på kväve är för miljön vid våra kuster.
Säkrar kvalitet och närhet till forskning
Att miljöövervakningsuppdraget ligger på universitetet säkrar kvaliteten och närheten till den utvärderande kompetensen på högsta nivå. På Stockholms universitet finns specialister inom brackvattenkemi, miljögifter, växt- och djurplankton, ryggradslösa djur, makroalger och andra vattenväxter.
Miljöövervakning må låta oglamoröst, men är en viktig bas för universitetets kärnverksamhet, både vad gäller forskning och utbildning. Medan forskningsprojekt, som vanligen bara varar i några år, kan klarlägga specifika processer, är det miljöövervakningen som ger den grundläggande informationen om havet, och som kan visa på de storskaliga förändringarna i miljön. Den regelbundna provtagningen utgör också en infrastrukturell plattform som forskare och studenter har nytta av. Många forskare och doktorander har följt med ut under åren, för att passa på att ta egna prover till sina forskningsprojekt. Idag är biologistudenten Elena García Hernández med för att ta planktonprover.
”Väst är bäst!”
Stefan och Elizaveta arbetar raskt, lugnt och metodiskt, med stenkoll på alla hundratals provrör, burkar och flaskor som fylls med vatten från olika stationer och djup, för analyser av bland annat halten av syre, svavelväte, näringsämnen och partiklar. De doppar, sköljer ur, sprutar in, filtrerar, skakar, vänder upp-och-ner, märker upp, knackar bort luftbubblor, hivar slangar, håvar, rör, vattenhämtare och annan provtagningsmateriel ner och upp ur havet.
– Perfekt väder, konstaterar Elizaveta belåtet i råkylan.
Vid varje mätstation antecknar hon väderförhållandena. Vinden är måttlig och kommer från väster.
– Väst är bäst! Då har man hela Sverige som skydd. När det blåser ostligt kan man få hela havet emot sig. Så länge det inte blåser för mycket, gör det inget om det regnar eller snöar lite. Vi kräver inte sol!
Provtagningarna avverkas, en efter en. Timme läggs till timme av intensivt fältarbete. Det sista som görs är ett siktdjupsprov vid station H5.
– Då var det klart, vi kan vända hem!
När vattenhämtarna från den sista provtagningen tappats ur på sin värdefulla last i noggrant uppmärkta behållare, samlas provtagningsteamet i Electras pentry.
– Nu ska jag bara tina i ansiktet lite, sen ska jag skratta, säger Henrik.
Text: Michaela Lundell
Fakta om miljöövervakningen
Stockholms universitet bidrar till den nationella miljöövervakningen i Östersjön med provtagningar och analyser inom fyra delprogram: den fria vattenmassan, vegetationsklädda bottnar, makroskopiska djur i mjukbotten och undersökningar av det lilla kräftdjuret vitmärla (vars missbildade embryon speglar halten av organiska miljögifter och metaller).
De tre förstnämnda utförs av forskare och forskningsingenjörer vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, medan den sistnämnda utförs av forskare från Institutionen för miljövetenskap.
Östersjöcentrum tillhandahåller fältstation och forskningsfartyg för miljöövervakningen.
Läs mer om miljöövervakningen till havs här
Läs mer om Marinekologiska laboratoriet vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik
Läs vår policy brief om betydelsen av miljöövervakningen:
Senast uppdaterad: 2 februari 2023
Sidansvarig: Östersjöcentrum