Den europeiska ålen är akut hotad. Sedan perioden 1960-1979 har fångsten av vuxen ål minskat med nästan 90 procent. Mängden ålyngel som når Nordsjö-området inklusive svenska kustvatten har minskat med hela 99,5 procent under samma tid.

Sara Söderström. Foto: Björn Eklund

Internationella havsforskningsrådet, ICES, har under mer än två decennier förordat att all mänsklig påverkan på ålbeståndet ska begränsas så mycket som möjligt. Sedan 2022 har man blivit skarpare i skrivningarna och betonat att med hänsyn till försiktighetsprincipen bör fångsterna vara noll, även av glasål som fångas för att sedan sättas ut på andra platser.

Trots det har EU fortsatt att tillåta både kommersiellt och fritidsfiske efter ål, om än med vissa begränsningar. Enligt ICES sammanställda fångstdata fångades i fjol 2170  ton ål av EU-länderna och Storbritannien (ICES 2024).

– Det är bedrövligt att fortsätta med fiske på en utrotningshotad art, säger Sara Söderström, fiskeforskare vid Östersjöcentrum.

Säsongsstängning med svag effekt

Fisket efter ål omfattas inte av flerårsplanen för Östersjöfisket och det fastställs ingen “total allowable catch” eller landsvisa kvoter för beståndet. Istället lyder ålen under nationella ålförvaltningsplaner. Men bevarandeåtgärder för ålen, inklusive möjliga begränsningar av fisket, behandlas ändå årligen av ministerrådet, vanligen vid sammanträdet i december. 

De senaste åren har rådet beslutat om periodvis stängning av ålfisket och årets möte 9-10 december var inget undantag. Ålfisket ska vara stängt under perioden 15 september 2025 till 15 mars 2026, men Östersjöländerna kan, genom samarbetsorganet Baltfish, besluta om att förlägga stoppet till en annan tid. Detta ska i så fall meddelas kommissionen senast den 1 maj. Dessutom får länderna besluta om egna uppehåll i stoppet.

 – Under perioden januari-mars fiskas nästan ingen ål alls, så att stänga fisket under den perioden är oseriöst och syftar bara till att undvika effektiva begränsningar av fisket, säger fiskforskare Henrik Svedäng. 

När borde stoppet inträffa om det ska få effekt?

– Fisket borde naturligtvis stoppas helt och hållet, men om det gäller ett tidsbegränsat stopp under ett valfritt halvår borde det i så fall förläggas till juli-december i samtliga svenska kustvatten där ål fortfarande får fiskas, säger Henrik Svedäng.

Enligt det nu beslutade regelverket skulle Sverige kunna tillåta fisket under perioden 15 februari-15 mars för att i stället stoppa fisket under perioden 15 augusti-15 september, vilket skulle rädda flera lekvandrande ålar. 

Kontraproduktiva utsättningar

Ministerrådets beslut om ålfisket gäller även fisket efter glasål (ålyngel), som främst sker i södra Europa. Utöver direkt konsumtion fångas glasål för att transporteras med lastbil till andra delar av Europa, där de släpps ut i insjöar och kustvatten för att stärka inhemska bestånd. Detta ses av många länder som en bevarandeåtgärd för ålen, men forskarna inom ICES har varit tydliga med att det saknas vetenskapligt stöd för åtgärden och att den bör upphöra. “The net benefit of restocking to the reproductive potential of the eel stock is unknown”, skriver man i det vetenskapliga underlaget.

– Ålen har en komplicerad livscykel som börjar och slutar i Sargassohavet. Den kan inte födas upp i fångenskap och all glasål fångas av det vilda beståndet, vilket hindrar naturlig migration, förklarar Sara Söderström.

I Sverige sätts glasålen i stor utsträckning ut i utbyggda älvar och floder ovanför vattenkraftverk, vilket leder till en stor dödlighet i kraftverkens turbiner när de lekmogna ålarna påbörjar sin resa tillbaka till Sargassohavet, vilket Östersjöcentrum också uppmärksammat bland annat i en policy brief. Dessutom riskerar utsättning av ål att sprida virus och sjukdomar. 

Henrik Svedäng. Foto: Niklas Björling

I Sverige stoppades i år all utsättning av glasål efter ett virusutbrott av infektiös pankreasknekros (IPNV) i den anläggning som håller ål i karantän innan utsättning. Spridning av viruset och risken att infektera inhemska arter vid utsättning bedömdes som mycket hög. De svenska utsättningarna görs dels av olika aktörer som en del av vattendomar, för att kompensera att vandringar hindras av vattenkraftverk och dammar, men så kallade stödutsättningar är också en del av den svenska ålförvaltningsplanen. De nationella utsättningarna har dock inte genomförts under de senaste åren och ses för närvarande över.

 – Eftersom utsättningarna inte har någon påvisad positiv effekt på ålbeståndet borde de upphöra fullständigt, liksom allt annat fiske, tills beståndet har återhämtat sig, säger Henrik Svedäng. 

Henrik Svedäng tillägger att det kan ifrågasättas om det över huvud taget finns något “överskott” av ål inom ålens utbredningsområde.

 – Effekten av minska tätheten av ål där de förekommer mer rikligt kan bli att ålen får en än mer extrem könskvot, det vill säga att det endast utvecklas honor. Ålen har nämligen labil könsbestämning och hanar tycks mest förekomma i täta ålbestånd. Exempelvis hittades förr en hel del hanar i sydöstra Sveriges kustvatten, men det är idag mycket sällsynt förekommande. En utveckling där det endast utvecklas honor skulle kunna leda till att arten trots stor spridning försvinner så småningom.

För vissa människor i Sverige är ål fortfarande en del av julbordet. Att äta ål avråder forskarna vid Östersjöcentrum dock bestämt från.

– Arten är akut hotad och det finns ingen hållbart fiskad ål. Ät den inte, säger Sara Söderström.

Text: Lisa Bergqvist