Text: Annika Tidlund

Provtagningen gjordes med hjälp av det gamla fina segelfartyget Sunbeam, som Waern själv var med och köpte för Uppsala universitets räkning. Målet var att undersöka vegetationen i ett antal grunda vikar som en del av det större projektet Levande vikar. Med ombord var initiativtagaren till provtagningen; Peter Ridderstolpe som både träffat Waern och gjort en mängd egna studier i området under 1991.

Forskaren Mats Waern artbestämmer sina prov ombord på Sunbeam på 1960-talet. Foto från familjen Waern.

Med mål att åtgärda vikar

Det övergripande målet för projekt Levande vikar är att restaurera några kraftigt påverkade vikar i Östersjön och samtidigt ta fram generell och användbar kunskap om hur man kan göra, berättar Linda Kumblad som är projektkoordinator. Projektet ska också genomföra ett antal fallstudier för att förstå mer om vad som påverkar vikarna, och vilka åtgärder som är lämpliga.

– Den här undersökningen ombord på Sunbeam passar väl in i en av våra fallstudier som fokuserar på långtidsförändringar. Vegetationen har en viktig roll för kustens ekosystem, men glöms ofta bort. Vi vill ta reda på hur bottenvegetationen har förändrats de senaste 50 åren och försöka förstå på vad det beror på.

Långa tidsserier är viktigt

Under expeditionen återbesöktes platser som undersökts 1965 av Mats Waern och 1991 av Peter Ridderstolpe, och där det också fanns andra undersökningar gjorda av exempelvis Upplandsstiftelsen under åren emellan.

– Skillnaderna mellan år kan ju ibland vara stora – om det exempelvis varit varmt eller kallt, hur länge isen låg, om det varit stort eller litet flöde av vatten från land på grund av regn eller torka – allt sånt påverkar vilka växter som frodas just då. Därför är det bra ju fler gånger man har undersökt. Det blir lättare att se riktiga förändringar som inte bara är tillfälliga, förklarar Joakim Hansen, som är specialist på Östersjöns alger och växter och ansvarig för undersökningarna av vegetation inom Levande vikar.

Peter Ridderstolpe, Joakim Hansen och Sofia Wikström går igenom dagens insamlade arter innan solen går ner. Foto: Levande Vikar.

Sämre miljö i väl skyddade vikar

En av dagarna undersöktes två viksystem som låg ganska nära varandra; Långalmsfjärden och Järsösunden en bit söder om Öregrund. De är båda väl avskilda med smala sund mot vattnen utanför och är ganska stora och grunda med mycket bebyggelse runt omkring.

– Dessa vikar var helt fantastiska på 1990-talet när jag var här, berättar Peter Ridderstolpe. Vattnet var kristallklart, och man såg botten överallt trots att det var över fyra meter som djupast. Vackra ängar med kransalger bredde ut sig och det fanns många andra växter också. Jag såg verkligen fram emot att komma hit igen och visa mina kollegor.

Besvikelsen var påtaglig när forskarna kom tillbaka till Sunbeam från sina utfärder.

– Kransalgsängarna var borta, endast små fragment fanns kvar, och vattnet var mycket grumligare. Istället växte arter som är mer tåliga mot övergödda förhållanden och grumligt vatten. I Järsösunden var det också väldigt mycket snabbväxande trådformiga alger. Det var verkligen sorgligt att se.

Det blev långa dagar i den lilla båten för forskarna. En snorklade, en krattade och en förde viktiga anteckningar. Här var även en reporter med ombord. Foto: Levande Vikar.

Längs många av Sveriges kuststräckor har bebyggelse, båtplatser och båttrafik ökat kraftigt de senaste decennierna, vilket kan bidra till övergödning och grumligare vatten i grunda vikar. Ofta muddras även sund och trösklar, vilket kan öka uppgrumlingen, och störa den känsliga miljö som finns i grunda områden.

Under turen undersöktes även den mer öppna Sunnanöfjärden. I sådana mer öppna system kan påverkan från utanförliggande kust och Östersjöns övergödda vatten vara betydande och ha lika stor eller till och med större betydelse än lokal påverkan.

Tydligt bättre i påverkad vik

En annan dag besöktes den vackra Edeboviken i Norrtälje kommun. Längst in i den en mil långa och smala viken ligger Hallstaviks pappersbruk sedan 1915. De historiska utsläppen därifrån var stora, vilket orsakade både syrebrist och övergödning.

– På 1960-talet klagade några inflytelserika sommargäster vid den lilla Strömsviken på att växtligheten hindrade deras båtar från att ta sig fram, berättar Peter Ridderstolpe. De misstänkte att pappersbrukets utsläpp var orsaken, och fick dem att bekosta en undersökning som utfördes av professor Mats Waern från Uppsala universitet.

Det var en välgjord och intressant rapport som gjordes under en tid när det var ovanligt att titta på vegetation i havsmiljö.

Joakim Hansen snorklar i en av vikarna där miljön blivit påtagligt mycket sämre. Vattnet var inte precis kristallklart. Foto: Levande Vikar.

Över 50 år senare har det hänt mycket, berättar Joakim Hansen.

– Vi använde samma metod med kratta som Waern gjorde, men jag snorklade också för att få en tydligare bild av hur det såg ut. Den art av svartskinna (Vaucheria dichotoma) som Waern fokuserade mycket på var nästan helt borta, istället fanns påtagligt mycket annan växtlighet. Oftast övergödningståliga, men det var fina bestånd. Jag tolkar det som att det kraftigt påverkade området sakta håller på att återhämta sig.

Edeboviken är fortfarande en kraftigt påverkad vik, med måttlig till dålig status. Men förbättringen sedan 1960-talet, när det var som värst, är påtaglig. Bättre reningsprocesser vid pappersbruket liksom avloppsrening från omgivande samhällen har haft tydlig effekt.

Fynd av amerikansk mussla

I Edeboviken hittade forskarna också en stor mussla. Det visade sig vara amerikansk trågmussla (Rangia cuneata), en ganska ny art europeiska vatten. Den hittades första gången 2010 i Östersjön och i Bråviken 2016.

– Musslorna fanns i olika storlekar, vilket tyder på att de lyckats reproducera sig flera gånger, berättar forskaren Sofia Wikström, som är expert på främmande arter. De äldsta var åtminstone fyra år gamla. Trots det har ingen rapporterat den härifrån. Det har säkert att göra med att djurlivet i de mest grunda områdena ofta förbises i miljöövervakningen.

Dagens nyheter och Vetenskapsradion var med ombord under en av dagarna. Linda Kumblad visar trågmusslan som hittades i Edeboviken. Foto: Levande vikar.

Just i Edeboviken var trågmusslan vanlig, men den hittades inte på någon annan plats. Troligen har den följt med fartygen som anlöper Hallstavik. Det är den vanligaste spridningsvägen för nya arter.

– En främmande art som kommer in och etablerar sig på det här sättet är ett exempel på miljöförändring som sker parallellt med de hot vi vanligtvis fokuserar miljöövervakningen på, som övergödning, miljögifter och överfiske, avslutar Sofia.

Uppmärksammad provtagning

Här kan du ta del av fler reportage från provtagningarna: 

Dagens Nyheter 2021-09-08: Nytt projekt ska hitta åtgärder för att restaurera Östersjöns grunda vikar

SR Vetenskapsradion Klotet 2021-09-15: Så ska Östersjöns grunda vikar restaureras - det är väldigt artfattigt.

BalticWaters2030 2021-09-20: Östersjöns ängar följs upp under femtio år.