Havets kustzoner pekas ut som viktiga naturliga kolsänkor globalt, i synnerhet livsmiljöer med riklig växtlighet som sjögräsängar och mangroveområden. I bräckta kustmiljöer som Östersjön är kunskapen om kolinlagring däremot begränsad, men en ny studie visar att även grunda, avsnörda Östersjövikar utgör betydande sänkor för både kol och näring.
Grunda, skyddade vikar har betydande lagringsförmågor om de lämnas ostörda. Men rekreationsaktiviteter från exempelvis fritidsbåtar riskerar att grumla upp sedimenten och frisätta kol och näringsämnen. Foto: Betty Gubri.
2025-03-12
Ekosystem och naturtyper som bidrar till att minska mängden koldioxid i både hav och atmosfär får allt större uppmärksamhet när klimatåtgärder och naturrestaurering diskuteras. En ny studie i Nature Scientific Reports visar att bottnarna i Östersjöns avsnörda vikar kan binda in och lagra betydande mängder kol och näring.
– Vi ser att dessa områden spelar en liknande roll som sjögräsängar i andra havsområden, säger Sofia Wikström, marinekolog vid Östersjöcentrum och ansvarig för studien.
Skärgårdsvikarnas öppningar avgör
Havsvikar som är skyddade från omgivande hav genom en trång och grund tröskel har goda förutsättningar för att fånga upp och lagra mycket organiskt material. I Östersjöns skärgårdsområden finns många sådana vikar, som är mer eller mindre avsnörda från havet. Studien undersökte kol- och näringsinnehåll i sedimentet i nio skärgårdsvikar och visare att halterna genomgående var höga. I de översta sedimentlagren (ner till 25 cm), uppmättes mellan 2,5-4,6 kg organiskt kol per kvadratmeter botten.
– De halterna är jämförbara med riktigt höga kolhalter i sediment i sjögräsängar i närliggande områden, säger Sofia Wikström.
Sofia Wikström. Foto: Betty Gubri
Forskarna undersökte också om vikarnas öppenhet mot havet eller markanvändningen i vikarnas avrinningsområden kunde förklara skillnader i mängden lagrad kol och näring. Den viktigaste faktorn visade sig vara vikarnas öppenhet. Vikar med en mycket smal och grund mynning hade en mycket hög andel organiskt material i bottensedimentet.
– I dessa vikar stannar vattnet upp och vattenutbytet med havet tar lång tid. Bottensedimenten påverkas väldigt lite av vågor och strömmar. Det gör att organiskt material sedimenterar och ackumuleras, förklarar Sofia Wikström.
Vikar med en stor areal öppen mark i avrinningsområdet och vikar med mycket undervattensväxter hade också i genomsnitt högre andel kol och kväve i sedimentet. Så sammantaget verkar flera olika faktorer kunna bidra till vikarnas förmåga att lagra kol och näring.
Lättstörda sediment
Studien är en del i en större forskningssatsning för att bättre förstå betydelsen av Östersjöns kustområden för havets upptag och utsläpp av klimatgaser. Det är kunskap som både kan bidra till klimatarbetet och till planering av skydd och restaurering av kustens ekosystem. En viktig fråga är hur kolinlagringen påverkas när ekosystemet störs på olika sätt.
– I den här studien har vi inte undersökt hur störning kan påverka vikarnas sediment, men vi ser från andra studier att sedimentet i de mest inneslutna vikarna lätt rörs upp av exempelvis båttrafik. Då finns det en risk för att kol och näring rörs upp och frigörs, säger Sofia Wikström. Muddringar som görs för att öppna upp vikarnas mynningar kan också påverka vattenomsättningen och leda till ökad erosion av bottensediment.
Vikar med rik undervattensväxtlighet, som rödsträfse (till vänster) och borstnate (till höger), hade i snitt högre halter av kol och kväve i sedimenten. Foto: Joakim Hansen.
Det finns också studier som tyder på att övergödning kan försämra kustmiljöers förmåga att ta upp koldioxid och leda till ökade utsläpp av klimatgaser. Forskarna menar att förvaltningen behöver ta hänsyn till den kolinlagrande förmågan när man planerar för skydd eller restaureringsåtgärder.
– Enligt restaureringslagstiftningen ska man särskilt jobba med att restaurera habitat där man kan få en klimatmildrande effekt – där pekar man ofta på sjögräsängar som exempel från marina miljöer. Men den här studien visar att vi också behöver en bättre förståelse för andra kustnära livsmiljöers kapacitet som kol- och näringssänkor för att rikta restaureringsåtgärderna i Östersjön, menar Sofia Wikström.
Detta projekt undersöker och utvärderar metoder för att vända den negativa utvecklingen som sker i många grunda vikar i Östersjön till följd av övergödning, fysisk exploatering och ändrade näringsvävar. Målet är både att öka den vetenskapliga kunskapen om olika åtgärder och att göra kunskapen tillgänglig så att lokalt åtgärdsarbete kan vila på säkrare grund.
