Baltic Breakfast: Pesticider – luckor i bedömning och övervakning
Företagen bakom kemiska bekämpningsmedel bryter mot EU-lagstiftningen genom att undanhålla information om ämnets risker, visar forskningsstudier, och ämnen med oacceptabla egenskaper kan därför finnas ute på marknaden. Den svenska miljöövervakningen visar samtidigt att vissa godkända ämnen förekommer i vattendragen i toxiska halter, men endast begränsade områden övervakas regelbundet.
Publicerad: 2025-01-29.
Bekämpningsmedel är starkt reglerade inom EU och det finns goda skäl till det, berättar Axel Mie, som är forskare vid Institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet och vid SLU Ekologisk produktion och konsumtion (Epok), under frukostseminariet Baltic Breakfast.
– Många av dessa substanser är ju gjorda för att ta död på olika typer av organismer och vi sprider dem i stora mängder avsiktligt i miljön, säger han.
Målet med EU-lagstiftningen är att uppnå en hög skyddsnivå – det ska inte förekomma några negativa effekter på människor och inga oacceptabla effekter på miljön.
Principen för godkännande är att de företag som vill sälja bekämpningsmedel är ansvariga för produkternas säkerhet. Det är de själva som utför toxicitetsstudier, alternativt ger dem i uppdrag till externa labb, och gör riskbedömningar. Materialet lämnas sedan till myndigheterna som drar sina slutsatser, och beslutet om godkännande fattas i slutändan av EU-kommissionen och medlemsländerna.
Enligt datakraven måste företagen vid ansökan om godkännande eller förnyat godkännande informera myndigheterna om alla studier som de har utfört eller gett någon i uppdrag att utföra. Dessutom måste de genast meddela de medlemsländer där produkterna används när de får kännedom om nya rön om potentiellt skadliga effekter. Det finns vissa undantag från kraven, men om ett företag inte vill lämna in en studie som gjorts så måste de lämna in en motivering till det.
Studier om hjärnpåverkan har undanhållits
I sin forskning om hur regelverket för godkännande efterlevs har Axel Mie och hans kollegor bland annat tittat närmre på DNT-studier – developmental neurotoxicity eller utvecklingstoxicitet på svenska – det vill säga studier av hur hjärnans utveckling påverkas på grund av kemikalieexponering. Exponeringen sker i detta fall innan man är född eller i barndomen, och effekterna i form av till exempel minskad IQ eller uppmärksamhetsstörningar visar sig senare i livet.
Ett sätt att undersöka DNT hos ett ämne är försök där dräktiga honråttor exponeras för kemikalien i fråga, och råttungarna sedan utvärderas för effekter. Denna typ av studier krävs dock inte alltid; endast ungefär 5 procent av beståndsdelarna i godkända bekämpningsmedel har utvärderats med DNT-studier, berättar Axel Mie.
När forskarna sammanställde de DNT-studier som lämnats till myndigheter i USA under de senaste 15 åren, och som rörde ämnen som även användes i Europa, och jämförde dessa med de studier som lämnats till EU, visade det sig att nio studier saknades hos de europeiska myndigheterna.
– Det betyder att företagen, i strid med lagen, har låtit bli att skicka in studier om hur deras produkter påverkar hjärnans utveckling, förtydligar Axel Mie och fortsätter:
– Vi har ingen anledning att tro att problemet är begränsat till den här typen av studier. Godkännanden som är baserade på ofullständigt underlag är inte tillförlitliga, och ämnen med oacceptabla egenskaper kan vara på marknaden. I klartext: om företagen själva kan bestämma vilken av sin data de delar med myndigheterna kan det leda till skevhet i riskbedömningen till deras egen fördel.
Exemplet abamectin
Insektsmedlet abamectin är ett exempel där forskarna har kunnat slå fast att ett företag brutit mot lagstiftningen. 2005 och 2007 gjorde företaget Syngenta DNT-studier av medlet i sitt eget laboratorium, och i labbrapport drog man slutsatsen att ämnet hade negativa effekter på den sexuella utvecklingen. Men företaget lät bli att informera myndigheterna i de länder där medlet var godkänt. 2013 sökte företaget utökat godkännande för sitt ämne och skickade in en samling dokument till myndigheterna, men underlät att skicka in DNT-studierna.
År 2016 hade en grupp andra företag tagit över ämnet abamectin och skickade in en ansökan om förnyat godkännande men lät återigen bli att bifoga DNT-studierna. Inte förrän 2023 när EU-myndigheterna fått kännedom om studierna kunde de inkluderas i bedömningen, varpå gränsvärdet för hur mycket människor bör få i sig av ämnet sänktes.
– Det ledde alltså till en fördröjning av riskhantering i 18 år i det här exemplet, konstaterar Axel Mie.
Föreslår strängare åtgärder
Baserat på forskningsresultatet, som också visar flera andra brott mot lagen och mot vetenskapliga och etiska principer, föreslår forskarna en rad åtgärder. För att komma åt intressekonflikten som finns idag menar de att godkännandesystemet bör förändras så att det inte är företagen själva, utan myndigheterna, som genomför eller låter genomföra toxicitetsstudier.
Idag måste testlabben informera myndigheterna om att man sätter igång en studie, detta för att undvika att studien sedan inte skickas in. Forskarna menar att den skyldigheten bör utsträckas bakåt i tiden så att de blir skyldiga att skicka in information om alla studier som de någonsin har utfört. Den sista åtgärden rör sanktioner mot de företag som bryter mot lagstiftningen.
– Inget av företagen som har brutit mot lagstiftningen har fått några som helst sanktioner för detta, detta trots att lagen kräver sanktioner som är effektiva, proportionella och avskräckande. Vi menar att det finns utrymme för förbättringar där, säger Axel Mie.
Miljöövervakning av pesticider
Bodil Lindström är miljöanalysspecialist vid SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön (CKB) och studerar kemiska bekämpningsmedel i ett annat sammanhang – när de har läckt ut i miljön. CKB tar fram och förmedlar kunskap om bekämpningsmedel genom provtagningar, screeningar och modellering.
Inom den nationella miljöövervakningen av jordbruksområden analyserar experterna på centrumets eget labb 160 aktiva substanser. Där ingår bland annat 120 av de 200 ämnen som är godkända på den svenska marknaden idag, eller som har varit det de senaste åren.
– Vi tar vattenprover från jordbruksområden och det som hittas jämförs med så kallade riktvärden: EFSA:s ”predicted no effect concentration”, som är den halt som inte ska påverka vattenlevande organismer, berättar Bodil Lindström.
Proverna tas i vattendrag i fyra typområden: intensiva jordbruksområden i Skåne, Halland, Östergötand och Västra Götaland. På sommaren sprids växtskyddsmedel på odlingarna och framför allt vid regn uppstår ett läckage till vattendragen.
– Provtagningen sker väldigt nära källan. Det är en väldigt tät tidsintegrerad provtagning. Var 90:e minut tas ett prov som sedan samlas ihop till ett veckomedelsprov som vi analyserar.
Flest fynd av bekämpningsmedel hittas i Halland och Skåne, och där är det också flest överskridningar av riktvärdena.
Även två åar i Skåne utanför typområdena provtas.
– Det är ett större avrinningsområde med mindre andel åkermark, omkring 50–60 procent. Här ser vi att det fortfarande är många fynd men betydligt färre riktvärdesöverskridande, berättar Bodil Lindström.
En sammanställning av data som samlats in i maj 2023 från mynningarna i de vattendrag som rinner ut i Östersjön visar däremot få hittade substanser. De flesta ämnen hittades i de södra delarna av landet, men inga i mängder som överskrider riktvärdet.
Toxicitetsindex beräknas
För att beräkna toxiciteten jämförs varje substans som hittas i vattenproverna med riktvärde som är individuellt för varje substans.
– Om vi summerar alla proverna från 2009 och framåt och sorterar på ogräsmedel, svampmedel och insektsmedel så ser vi att det främst är insektsmedel som bidrar till toxiciteten i de här vattendragen, berättar Bodil Lindström.
De senaste åren har väldigt många ämnen i gruppen neonikotinoider blivit förbjudna, och det har slagit igenom i provtagningen. Mätningarna visar en signifikant minskning av imidakloprid som är det ämne i gruppen som oftast hittas och som nu varit förbjudet i fem år.
– Av de ämnen som är tillåtna idag är det oftast diflufenikan som hittas i halter över riktvärdet, säger Bodil Lindström.
Högst är toxiciteten i typområdet Halland, följt av Skåne, vilket kan förklaras av de intensiva halländska odlingarna av bland annat betor och potatis.
Påverkad vattenmiljö i åkermarkstäta områden
Utöver vattenproverna genomförs en biologisk provtagning en gång år. Bland annat tas prover på bottenfauna och utifrån fördelningen av olika arter beräknas ett så kallat Spear-index.
– Det visar att de här vattendragen är påverkade av bekämpningsmedel, säger Bodil Lindström.
Även förekomsten av kiselalger provtas, men dessa prover visar att miljön inte är så påverkad.
– Verkligheten kanske ligger någonstans mittemellan: Spear kanske inte är jätterepresentativt för den svenska artsammansättningen, resonerar Bodil Lindström.
– När vi tittar på helheten i typområdena så kan vi säga att det är generellt störst risk för påverkan i små vattendrag i de här jordbrukslandskapen – om det är mycket åkermark så finns det en påverkan. Det som är positivt är att många insektsmedel har blivit förbjudna vilket minskar riskerna som dessa ger upphov till, speciellt imidakloprid.
Moderator Charles Berkow avslutar frukostseminariet med den numera klassiska frågan till de bägge experterna: Om ni var politiker och fick bestämma något som berör det här – vad skulle det vara?
– Det vore bra att få bättre koll på hur det ser ut utanför de här fyra typområdena. Nu är det väldigt strikt jordbruksområden som provtas, men vi har ju också växthusområden och fruktodlingsområden. Så: förbättra miljöövervakningen för att på så sätt förbättra godkännandeprocessen, säger Bodil Lindström.
– Hanteringen av intressekonflikter är bristfällig idag. Det är inte företagen som ska utföra sina egna studier – det tycker jag borde ändras omedelbart, säger Axel Mie och tillägger:
– I ett bredare perspektiv är en generell minskning av användningen av växtskyddsmedel värt att jobba för. Jag tror inte att godkännandesystemet och riskbedömningarna kommer att bli så bra att vi plockar upp alla negativa effekter, så det är smart att minska användningen totalt.
Text: Lisa Bergqvist
Läs mer
Toxicitetsindex för växtskyddsmedel i ytvatten
Se en inspelning av seminariet
Senast uppdaterad: 29 januari 2025
Sidansvarig: Östersjöcentrum