CoastClim-expedition till Nya Zeeland belyser kusternas betydelse för klimatet
Havsforskare från Stockholm och Helsingfors har tillfälligt bytt forskningsplats – från Östersjön till Nya Zeeland. Under tre veckor utforskar de utsläppen av växthusgaser längs Nya Zeelands kuster med hjälp av sina unika forskningsinstrument. De preliminära resultaten styrker det forskarna tidigare sett i Östersjön: att stressade och förstörda kustmiljöer avger växthusgaser, vilket gör det viktigt för klimatet att de förvaltas väl.
En grupp forskare från CoastClim (Stockholms universitet och Helsingfors universitet) samarbetar med forskare från University of Auckland för att mäta dynamiken i växthusgaserna längs Nya Zeelands kust.
Genom forskningsplattformen CoastClim har forskare vid Stockholms universitet och Helsingfors universitet under de senaste tre åren undersökt sambanden mellan biologisk mångfald i kustområden och växthusgasdynamiken i Östersjön. Målet har varit att kvantifiera den roll som friska eller förstörda kustekosystem spelar för upptag och utsläpp av växthusgaser som koldioxid och metan, kopplat till klimatförändringarna.
Nu har de anammat ett globalt perspektiv på frågan, och en grupp CoastClim-forskare befinner sig i Nya Zeeland för en tre veckor lång provtagningskampanj.
– Nya Zeelands kustlinje skiljer sig mycket från Östersjöns och ger oss därför en uppfattning om hur generella våra resultat är, förklarar Christoph Humborg, vetenskaplig ledare för Stockholms universitets Östersjöcentrum och CoastClim.
Mätningar på djupare och grundare vatten
Christoph Humborg och hans kollega Julika Zinke, genomför med hjälp av WEGAS-systemet mätningar av växthusgaser längs Nya Zeelands kuster, särskilt i Auckland-regionen. WEGAS har utvecklats vid Stockholms universitet för att möjliggöra insamling av exakta data om flöden av växthusgaser i vatten och luft, och systemet har nu installerats ombord på ett forskningsfartyg från Institutet för marin vetenskap vid Aucklands universitet.
Forskaren Julika Zinke mäter växthusgaser med hjälp av WEGAS-systemet..
Samtidigt använder CoastClim-forskare från Tvärminne zoologiska station vid Helsingfors universitet, däribland Alf Norkko, Nicolas Geilfus och Anna Villnäs, liknande utrustning ombord på en mindre båt. Detta gör det möjligt för teamet att studera både öppet vatten och grundare system, som mangrover och gyttjebottnar, samtidigt.
– Vi undersöker flodmynningar, laguner, musselodlingar och vattendrag som ligger nära ett avrinningsområde med intensivt jordbruk och boskapsskötsel, berättar Christoph Humborg. Även i dessa ultraoligotrofa system - områden som i motsats till Östersjön inte lider av syrebrist eller döda zoner - observerar vi betydande utsläpp av koldioxid och metan från sedimentet i de övre delarna av hamnarna och lagunerna.
Stressade system blir nettoutsläppare
De preliminära resultaten har hittills visat att metanhalterna är förhöjda runt musselodlingarna, och att koldioxidhalterna är förhöjda i alla system, särskilt i de leriga sandbottnar som har ökat i Nya Zeeland, möjligen på grund av avskogning.
– Dessa data visar på ett mycket viktigt resultat: när vi stressar och försämrar dessa kustekosystem omvandlas de till nettoutsläppare av växthusgaser, säger Christoph Humborg och fortsätter:
– Budskapet är därför att vi måste hantera dessa ekosystem på ett integrerat sätt. Det handlar inte bara om att identifiera de bästa platserna för att lagra kol, utan också om att optimera förvaltningen för att minska de samlade effekterna och störningarna på havsbotten, och därmed utsläppen av växthusgaser.
Östersjöcentrums vetenskapliga ledare Christoph Humborg ombord på forskningsfartyget utanför Nya Zeeland.
"Erkännande av viktiga samband"
Forskarna vid Institutet för marin vetenskap vid Aucklands universitet har under ett antal år studerat hur olika stressfaktorer (till exempel sedimentavrinning från land, näringsämnen från djurproduktion och mikroplaster) påverkar vad som händer med kväve, kol och syre i bottensedimenten vid kusterna. Dessa processer har stor betydelse för utsläppen av växthusgaser, men fram till nu har de nyzeeländska forskarna inte kunnat koppla samman dessa fenomen fullt ut. Detta var anledningen till att professor Simon Thrush bjöd in CoastClim-forskarna, med deras unika kompetens och mätutrustning, till en gemensam provtagningskampanj.
– Det gör det möjligt för oss att utforska mönster i utsläppen av växthusgaser från havsbotten på ett sätt som vi inte annars skulle kunna göra, säger han.
– Samarbetet mellan CoastClim och Institutet för marin vetenskap i Nya Zeeland är ett erkännande av det viktiga sambandet mellan å ena sidan klimatkrisen och krisen för biologisk mångfald och å andra sidan utvecklandet av en naturpositiv blå ekonomi. Det är viktigt att påpeka att om vi försöker hantera den ena utan att ta hänsyn till den andra riskerar vi att misslyckas.
A group of researchers from CoastClim (Stockholm University and University of Helsinki) are collaborating with scientists from University of Auckland to measure greenhouse gas dynamics along the New Zealand coast.
CoastClim researcher Professor Alf Norkko, Tvärminne Zoological Station, and senior technichan Brady Doak, University of Auckland in the field.
Scientific leader Christoph Humborg on board the research vessel in New Zealand.
CoastClim researchers Nicolas Geilfus and Alf Norkko from Tvärminne Zoological Station doing measurements in New Zealand.
