Publicerad: 2024-10-22.

På tisdagen beslutade EU:s ministerråd om fiskekvoter för nästa års fiske i Östersjön. I rådets pressmeddelande skriver man att kvoterna är i linje med den vetenskapliga rådgivningen från forskare vid Internationella havsforskningsrådet (ICES), men det är en sanning med en modifikation, menar Östersjöcentrums omvärldsanalytiker Charles Berkow.

Charles Berkow. Foto: Lisa Bergqvist

– Ministrarna verkar ha förväxlat prognoser med rekommendationer, slutat läsa efter de första raderna, missat alla reservationer och varningar och glömt bort målsättningarna i det egna regelverket, säger han.

Kvotsättningen är ett av verktygen i flerårsplanen för Östersjöfisket, som utgår från den gemensamma fiskeripolitiken. Ett av flerårsplanens mål är både att fiskbestånden ska vara produktiva. Tekniskt innebär det att bestånden ska åtminstone vara vid en nivå som kallas MSY-Btrigger.

Dubblade kvoter för sillen i centrala Östersjön

Ministerrådets beslut innebär att kvoterna för fiske på sill i centrala Östersjön höjs med 108 procent nästa år. Höjningen genomförs trots att Internationella havsforskningsrådet, ICES i sitt vetenskapliga underlag konstaterar att även om fisket skulle stoppas helt är risken stor (55 procent) att beståndsmålet MSYBtrigger inte nås.

– Beslutet är inte i linje med målsättningen i den gemensamma fiskeripolitiken och därför kan det vara olagligt, säger Charles Berkow.

Fiskforskare Sara Söderström påpekar att situationen för det centrala sillbeståndet varit kritisk under flera år.

– Nu har det precis tagit sig över katastrofgränsen enligt de senaste bedömningarna. Men i stället för att låta beståndet återhämta sig låter man det fortsätta guppa på existensminimum. Det skulle vara mycket bättre att låta det växa till sig ordentligt, säger hon.

Miljömål bör beaktas

Ett annat av målen i flerårsplanens mål är att havsmiljödirektivets mål om god miljöstatus ska uppnås. God miljöstatus innefattar bland annat biologisk mångfald (när det gäller sillen till exempel att behålla delpopulationer) och en naturlig ålders- och storleksfördelning inom populationer.

 – Populationsstrukturen i det centrala fiskbeståndet är förmodligen redan utarmad och flera delbestånd kan vara på väg att försvinna. Det visar både våra egna studier och vittnesmål från fiskare. Att fortsätta fiska på en nivå som högst troligt gör att målet för beståndet inte nås är därför extra allvarligt, säger Henrik Svedäng, fiskforskare vid Östersjöcentrum.

Henrik Svedäng. Foto: Lisa Bergqvist

Men inte bara sillen i sig påverkas av ett högt fisketryck. Att ha för lite sill i havet ger stora effekter på hela ekosystemet, eftersom den är en så viktig del i näringskedjan, framhåller Henrik Svedäng.

 – Det som beräknas som maximalt hållbara fångstnivå (MSY) för ett fiskbestånd bygger i grunden på väldigt osäkra beräkningar och antaganden. Men att fiska på MSY-nivån när det gäller en viktig bytesfisk som sillen är helt orimligt, eftersom det innebär att man drar undan mattan för arter högre upp i näringskedjan, säger Henrik Svedäng.

Enligt uppgifter från bland andra Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren, i en intervju i P4 Extra, har ministerrådet även beslutat om ett säsongsbaserat fiskestopp (så kallat spawning closure). Det har dock inte hittills framgått vilka bestånd detta gäller för eller när stoppet skulle förläggas.

 – Om ett sådant stopp skulle ha effekt måste det placeras under en tid då det fiskas. När det gäller sillen i centrala Östersjön är det till exempel meningslöst att förlägga det under sommaren när det knappt fiskas alls, konstaterar Henrik Svedäng.

Höjda kvoter i Bottniska viken och Rigabukten

För strömmingsbestånden i Bottniska viken och i Rigabukten höjs också kvoterna, med 21 procent respektive 10 procent, i enlighet med förslaget från kommissionen.

Även när det gäller strömmingen i Bottniska viken finns dock flera varningar i det vetenskapliga underlaget från ICES. Inte ens vid nollfiske väntas beståndet nå förvaltningsplanens beståndsmål MSYBtrigger, enligt beräkningarna. Samtidigt påpekas att det finns ont om äldre fiskar, vilket gör beståndet som helhet mer sårbart, och att lokala delbestånd riskerar att slås ut, vilket hotar att erodera bort beståndets produktionsförmåga.

– Allt detta talar för lägre kvoter, men det har inte ministrarna tagit hänsyn till i sitt beslut.  Det finns särskilt stora osäkerheter i prognoserna och när man fiskat bort de äldre årsklasserna ger det större risker för beståndet, säger Charles Berkow. Dessutom kan de faktiska kvoterna bli upp till 10 procent högre än vad rådet har beslutat, ifall Sverige och Finland utnyttjar möjligheten att föra över outnyttjade kvoter från tidigare år. 

Henrik Svedäng påpekar att strömmingsbeståndet i Bottniska viken har minskat i närmare 35 år i rad.

– Den ökade kvoten gör det än mer osannolikt att beståndet ska komma att återhämta sig. Den skeva åldersfördelningen med få äldre individer visar att fisketrycket kan förmodas vara högre än vad beståndet tål, säger han.

”Torsken offras för fisket efter plattfisk”

För de kollapsade östra och västra torskbestånden liksom för det västra sillbeståndet tillåts endast bifångstfiske under 2025. När det gäller torsken så är bifångstkvoterna (430 respektive 266 ton) lägre än årets, men högre än vad kommissionen föreslagit. För det västra sillbeståndet bibehålls årets bifångstkvot (788 ton), trots att kommissionen föreslagit en halvering.

 – EU behöver få klarhet i vad man menar med ”bifångst”, och hur det ska hanteras och vad det får för konsekvenser, säger Charles Berkow och förtydligar:

 – Förvaltningsplanen specificerar vad som är målfångst – sill, skarpsill och torsk. Plattfisk klassificeras där som bifångst. Men EU-kommissionen och ministerrådet har flera gånger behandlat sill och torsk som bifångst i stället. Det innebär i klartext att man är beredd att strunta i EU:s beståndsmål för torsken och sillen för att kunna fiska plattfisk och skarpsill. Att höja bifångstkvoten för torsken innebär i praktiken att man offrar torsken för fisket efter plattfisk.

Sänkta kvoter för skarpsill

Sara Söderström. Foto: Björn Eklund

Kvoten för skarpsill sänks till nästa år (till 139 500 ton), men kommissionen hade föreslagit en större sänkning. Skarpsillsbeståndet har länge varit starkt, men med nuvarande prognoser nås beståndsmålet endast på basis av antaganden som ICES själva har framhållit är optimistiska.

 – Skarpsillen har haft dålig rekrytering flera år i rad och ändå beslutar man inte om en så stor sänkning som föreslagits. Det är anmärkningsvärt. Om man slår ihop fisket efter skarpsill och sill så handlar det om 330 000 ton biomassa som tas upp ur Östersjön. Det är självklart att har stor påverkan på ekosystemet. Årets kvotbeslut innebär ett alldeles för stort risktagande med både fiskbestånden och med Östersjöns miljö, säger Sara Söderström.

Text: Lisa Bergqvist

Läs mer

Policy memo: Decision-makers need to read the ’fine print’ in ICES advice (Policy memo från Östersjöcentrum)

Prognosen för strömmingen i Bottniska viken: målen nås inte, men avkastningen ökar (analys av Charles Berkow)

Svedäng et al 2023: A Baltic pelagic fish community revisited: Indications of profound changes in species composition in the Stockholm Archipelago (vetenskaplig studie publicerad i Fisheries Research)