Ny studie: Torskens tidiga könsmognad är kopplad till tillväxten
Små, magra och dör i förtid. Torskarna i det östra beståndet återhämtar sig inte trots fem år utan fiske. En ny studie visar att torskens tidiga könsmognad kan kopplas till fiskarnas tillväxt. Och nedgången började redan för nästan 100 år sedan.
Publicerad 2024-10-21
Det riktade fisket på torsk i det östra beståndet stoppades 2019. Sedan dess har väldigt lite hänt. Beståndets reproduktiva förmåga tycks visserligen fungera; det föds relativt många nya torskar varje år. Men de växer inte, och de dör fortfarande unga. Dessutom blir de könsmogna extremt tidigt.
Att beståndet inte återhämtar sig trots minimalt fisketryck tyder på att det är något annat än fisket som driver den negativa utvecklingen. Frågan är vad.
I en ny studie har forskare från Stockholms universitet, Havsmiljöinstitutet och RISE sökt svar genom att fokusera på torskarnas tidiga könsmognad.
– Hur stor fisken är när den blir könsmogen är en väldigt viktig faktor för beståndets utveckling och produktivitet. Det går åt mycket energi för att producera ägg och mjölke. Ju tidigare i livet torsken blir könsmogen desto sämre blir dess fortsatta individuella tillväxt och överlevnad, säger studiens huvudförfattare Henrik Svedäng.
Började redan för 100 år sedan
Efter att ha analyserat tidsserier från mer än 100 år tillbaka i tiden kan forskarna visa att torskarnas minskade storlek vid könsmognad började redan på 1930-talet. Då sjönk medianstorleken vid könsmognad markant, från cirka 60 centimeter till runt 40 centimeter, för att sedan stabiliseras. Efter nästan 50 år, i mitten av 1990-talet, började storleken vid könsmognad åter att minska och i dag blir torskarna könsmogna rekordtidigt, vid en medianstorlek på bara runt 20 centimeter.
– Den tidiga könsmognad vi ser i dag, och minskningen sedan 1990-talet, signalerar en minskad tillväxtpotential. Våra resultat visar tydliga samband mellan könsmognadsstorlek och fiskarnas tillväxt, säger Henrik Svedäng.
– Denna förändring inträder också allt tidigare i torskarnas livscykel, långt innan de blir könsmogna. I dag initieras könsmognadsprocessen när fisken är långt mindre än 20 centimeter.
Ingen idé att vänta
Något har alltså gjort att torskarna växer sämre, vilket i sin tur hämmar beståndets produktivitet och gör att könsmognadsprocessen sätt igång tidigare.
Det östra beståndet består av små (unga) torskar. De är även smala, vilket kan tyda på viss undernäring. Men enligt Henrik Svedäng är de i betydligt bättre skick än de utmärglade ”zombietorskar” som det rapporterades om för 3-4 år sedan.
– Faktum är att våra resultat inte visar något samband mellan torskarnas kondition – alltså förhållandet mellan vikt och längd – och deras förändrade mognadsmönster, säger han.
Istället tycks det vara själva tillväxtpotentialen, det vill säga torskarnas möjlighet att växa sig stora, som driver könsmognadsförändringen
– Det är helt enkelt ingen idé för torsken att vänta med att bli könsmogen om möjligheterna att växa avtar tidigt, säger han.
Brister längre ned i näringsväven
Östersjötorskens viktigaste föda är sill, skarpsill och bottenlevande kräftdjur. Den nya studien visar tydliga samband mellan tillgång på sill i centrala Östersjön och torskarnas mognadsstorlek och beståndets produktivitet. Men dessa samband framträder bara från senare hälften av 1900-talet.
– Det finns inga tecken på att torskarna hade brist på sill och skarpsill så tidigt som under 1930-talet, säger Henrik Svedäng.
Därför spekulerar forskarna istället i om det kan vara förändringar längre ned i näringsväven som orsakar torskens hämmade tillväxt.
– Det behöver inte vara brist på energi, utan kan vara brist på någon makromolekyl i näringsväven, till exempel en fettsyra eller vitamin, det vill säga något viktigt som torskens egna system inte kan producera, säger Henrik Svedäng.
Fler cyanobakterier, färre kiselalger
Planktonsamhället i Östersjön har förändrats kraftigt på grund av övergödning och klimatförändringar. Mängden vårblommande kiselalger minskar medan de sommarblommande cyanobakterierna ökar.
Cyanobakterier är sämre mat för djurplankton än vad kiselalger är eftersom de innehåller mindre näring och saknar essentiella fettsyror, omega-3 och andra livsviktiga ämnen som djuren högre upp i näringskedjan bara kan få via födan.
Henrik Svedäng påminner om torskens storhetstid i mitten på 1980-talet, då det östra torskbeståndet var rekordstort och hade gott om stora och välvuxna torskar.
– På den tiden fanns det också gott om kiselalger i planktonsamhället, säger han.
Många olika teorier
Den östra torskens livshistoria har under de senaste 100 åren varit starkt präglad av yttre påverkan – syrebrist, förhöjda vattentemperaturer, decennier av högt fisketryck, minskad fetthalt hos sillen. Och så vidare.
Den stora utmaningen för havsforskningen är att sortera bland alla livshistorieparametrar och externa drivkrafter, bena ut sambanden och försöka bestämma vilka djur som påverkas av vad. Och när.
Det finns en rad olika teorier om varför torsken inte växer som den ska (se faktaruta nedan). Men definitiva svar saknas. Kanske är det ett tecken på att torskens livsöde i själva verket påverkas av flera olika faktorer samtidigt – och att samspelet mellan dessa faktorer ändras över tid.
”Tillräcklig förklaring”
I sin nya studie bidrar Svedäng och hans kollegor till diskussionen genom att visa att god individuell tillväxt, gott om stora fiskar i beståndet och ökad avkastning kan kopplas till ökad längd vid könsmognad. Och vice versa.
– När torskarnas möjligheter att växa försämras, till exempel på grund av födobrist eller försämrade miljöförhållanden, tycks de också bli könsmogna tidigare, vilket minskar beståndets produktivitet, säger Henrik Svedäng.
Detta utgör inte hela svaret på mysteriet med det östra torskbeståndet. Att torskens mognadsstorlek har minskat under så lång tid, åtminstone 100 år, kan till exempel tyda på att det också har skett en genetisk förändring. Samtidigt kan en genetisk förändring också ske som svar på sämre tillväxt- och överlevnadsförhållanden, berättar Henrik Svedäng.
– Men vi menar att den starka kopplingen till förändrade tillväxtförhållanden ändå är en tillräcklig förklaring till varför torsken blir könsmogen så extremt tidigt som den blir, säger han.
Text: Henrik Hamrén
Forskningens teorier om det östra torskbeståndet
Efter ”boomen” i början av 1980-talet hamnade det östra torskbeståndet i fritt fall och är sedan länge kollapsat. Problemen tycks vara lika många som frågorna: Varför växer torskarna inte som de ska? Varför återhämtar sig beståndet inte trots fiskestopp? Varför självdör torskarna i förtid? Varför blir de könsmogna så tidigt?
Genom åren har havsforskningen presenterat en rad olika teorier. Dessa är några av de mest tongivande:
Svält – minskad förekomst av sill och skarpsill i de havsområden där torsken håller till.
Övergödning – skapar syrebrist vid botten, vilket leder till mindre tillgång på föda (bottenlevande kräftdjur) och påverkar torskarnas matsmältning.
Klimatförändringar – leder till ökade vattentemperaturer som missgynnar torsken.
Sämre födokvalitet – förändringar i planktonsamhället ger mer småväxta och näringsfattiga djurplankton. Denna brist fortplantar sig uppåt i näringsväven, från sill och skarpsill till torsk och andra större fiskar och djur.
Födokonkurrens – alla torskar i beståndet är i samma storlek, vilket skapar trängsel och konkurrens om föda.
Överfiske – allt för hårt och storleksselektivt fiske under andra halvan av 1900-talet utarmade beståndet och tog bort alla större individer. Torsk fångas fortfarande som bifångst i fisket efter plattfisk.
Fiskeinducerad evolution – ett bestånd fiskas så hårt och under så lång tid att fiskarna i beståndet börjar förändras evolutionärt, till exempel genom att börja leka tidigare i livet eller att växa sämre.
Förkrympning – torskarnas allt tidigare könsmognad leder till ökad energiförbrukning i förhållande till deras kroppsvolym, vilket i sin tur leder till att de dör tidigare.
Sälparasiter – infekterar torskarnas inre organ och påverkar kondition, matsmältning, mm. Påverkar främst små torskar som är i dålig kondition och därmed mindre motståndskraftiga
Senast uppdaterad: 21 oktober 2024
Sidansvarig: Östersjöcentrum