Naturrestaureringsförordningen – enbart ett steg på vägen

EU:s förordning om restaurering av natur antogs i juni 2024, med en knapp majoritet i en omröstning i EU-rådet. Östersjöcentrums policyanalytiker har granskat förordningen ur ett marint perspektiv och ger sina reflektioner.

Foto: Sara Söderström

25-09-2024

EU:s förordning om restaurering av natur antogs äntligen den 17:e juni 2024, med en knapp majoritet i en omröstning i EU-rådet där bland annat Sverige röstade nej till att anta förordningen. Striden handlade inte så mycket om havet som om skogen och jordbruksmarken, men de försvagningar som gjorts i texterna drabbar tyvärr även restaurering av marina områden.

Dock – restaureringsförordningen ställer välbehövliga tidsbundna krav på restaurering av skadade ekosystem i alla medlemsländer.  Målen innebär bland annat att 30 procent av de skadade marina livsmiljöer ska börja återställas till 2030, 60 procent till 2040 och 90 procent till 2050. Hur målen ska nås och själva genomförandet av åtgärder planeras av varje land för sig. Medlemsländerna har två år på sig att ta fram en nationell restaureringsplan. I Sverige får Naturvårdsverket sannolikt huvudansvaret.

Förordningen fyller luckor i de andra regelverken

Det som är bra med förordningen är att den identiferar bristerna i i EU:s övriga miljölagstiftning och att denna lagstiftning nu fyller ifyller i några av dessa brister. I art- och habitatdirektivet till exempel saknas tidsbundna mål för att uppnå gynnsam bevarandestatus. I fågeldirektivet finns ett liknande mål för alla fågelarter, men också det är utan tidsbundna mål. Båda direktiven saknar dessutom krav på att återställa livsmiljöer utanför Natura 2000-nätverket. I marina direktivet fastställs vidare ett brett mål för att uppnå god miljöstatus i EU:s hav senast 2020. Men här saknas både krav på specifika åtgärder samt tillräckligt finkornig övervakning av specifika livsmiljöer och arter. Dessa brister åtgärdas nu delvis eftersom Naturrestaureringsförordningen har tydliga och tidsbundna mål, kräver åtgärder samt övervakning och uppföljning.

Några reflektioner efter att ha studerat förordningen med ”blöta glasögon” är för det första att den förefaller ha en väldig massa undantag och kryphål. Bland annat kan områden som är viktiga allmänintressen undantas – och här räknas förnybar energiproduktion såsom vindkraft och vattenkraft in. Förordningen kommer med andra ord ha begränsad möjlighet att förbättra situationen för alla de fiskar som är beroende av fria vandringsvägar i vattendrag från havet – såsom ål och lax. Man kan också konstatera att målet om att återställa minst 25 000 km floder till fritt strömmande floder låter imponerande, men egentligen motsvarar mindre än 2% av EU:s vattendrag.

Bristfällig kunskap om marina områden

Just för marina områden gäller ofta att kunskapen är bristfällig om var och hur stora de olika habitaten som ska restaureras är. Här konstaterade därför Havs- och vattenmyndigheten i sin initiala analys av förordningsförslaget att det kommer att behövas mycket resurser för att kartlägga grundtillståndet. Dessutom kräver förordningen omfattande övervakning och rapportering över framsteg. Även här kommer det behövas resurser både på myndigheter och bland utförare. Detta rimmar illa med den redan ansträngda miljöövervakningssituationen till havs, där budgeten snarare strypts än stärkts de senaste åren.

En möjlighet med förordningen är att den kräver att EU ska hitta gemensamma lösningar när det finns en konflikt mellan målen för marin restaurering och destruktiva aktiviteter som bottentrålning i områden som fiskas av grannländer. Naturrestaureringslagen ger EU-kommissionen befogenhet att vidta nödåtgärder om gemensamma lösningar inte kan hittas mellan medlemsstaterna.

Hur förordningen finansieras

Slutligen – hur ska detta finansieras? Faktum är att förordningen kommer utan egen finansiering. Istället uppmanas medlemsländerna att använda sig av privat och offentlig finansiering samt nyttja EU:s olika fonder, tex Life-programmet, europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden, europeiska regionala utvecklingsfonden samt Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation. Men med det sagt, förordningen kräver inte att medlemsländerna omprogrammerar finansieringen för jordbruk och fiske inom den fleråriga budgetramen 2021–2027.
 

Läs mer:

EU-kommissonen: Nature Restoration Law enters into force

Naturvårdsverket: EU:s förordning om restaurering av natur är beslutad 

EU-rådet: Restaurering av natur: rådet och parlamentet enas om nya regler för att restaurera och bevara skadade livsmiljöer i EU

Östersjöcentrums Baltic Breakfast, augusti 2024: Baltic Breakfast: Gediget förarbete nyckel till lyckad naturrestaurering
 

Text: Ellen Bruno

På denna sida