Sara Callahan
Sara Callahan.

Arkivet har blivit en vanlig referens inom den samtida konsten under åren sedan millennieskiftet. Denna så kallade arkiviska vändning har av vissa avfärdats som ett tecken på konstens trendkänslighet och ett exempel på hur teoretiska begrepp ytligt cirkulerar och återbrukas. Andra har istället framställt arkivkonst som en viktig ny konstnärlig genre.

Undersöker relationen mellan konst och arkiv

Sara Callahans avhandling undersöker relationen mellan konst och arkiv sedan mitten av 1990-talet och genom att studera texter om arkivkonst, konstverk och teorier kring arkiv kontextualiseras och historiseras detta arkivkonstfenomen. Studien visar hur arkivintresset kan förstås som del av ett växande intresse för arkiv inom ett bredare kulturhistoriskt fält, men att begreppet även får en specifik betydelse inom den samtida konstkontexten, där det på en rad sätt synliggör det förändrade konstbegrepp som växer fram vid mitten av 1900-talet.

Studien visar hur den dubbelhet som finns i till exempel Michel Foucaults arkivbegrepp – där arkivet är någonting materiellt och konkret, men samtidigt tematiseras som en epistemologisk struktur – kan förstås i relation till den spänning mellan material och struktur som teoretiseras inom konstdiskursen vid den här tiden. Genom att zooma in på ett specifikt begrepp och hur detta fungerar inom en samtidskonstkontext visar avhandlingen inte bara hur den själv-reflexiva och teoretiskt grundade konsten genererar mening, men även hur nära sammanflätade dessa praktiker och diskursen kring dem är med omkringliggande tendenser och diskurser. Studien pekar samtidigt ut en möjlig metod för hur dessa sammankopplade intertextuella och interdisciplinära lager kan undersökas inom en akademisk kontext.

Om disputationen

Ordförande vid disputationen är Peter Gillgren, professor i konstvetenskap, Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. Fakultetsopponent är Anna Orrghen, lektor vid Konstvetenskapliga institutionen Uppsala universitet.    

I betygsnämnden sitter Bia Mankell docent i konstvetenskap vid Göteborgs universitet, Eivind Røssaak, Associate Professor, Film and Media Section, Department of Research and Collection, National Library of Norway, samt John Sundholm professor vid Institutionen för mediestudier på Stockholms universitet. Suppelant i betygsnämnden är Jeff Werner professor i konstvetenskap, Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet.

Handledare för avhandlingen är professor Anna Dahlgren, Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet, och professor Dan Karlholm, Insitutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola.

Arkiv

Sammanfattning av avhandlingen

Avhandlingens syfte är att undersöka relationen mellan konst och arkiv under åren kring millenieskiftet. Dess studieobjekt är det den kallar för arkivkonstfenomenet (the archive art phenomenon) vilket består av en kombination av arkivteori, konstverk, samt texter (katalogtexter, akademiska artiklar, kritiska essäer, etc) som etablerar och ringar in arkivkonst. Genom att föra samman de olika delar som utgör arkivkonstfenomenet med diskurser och skeenden både inom och bortom konstvärlden, synliggörs hur det kommer sig att arkivet har fått en sådan prominent ställning inom konstdiskursen under åren kring millennieskiftet, samt de funktioner och effekter detta arkivbegrepp har inom den samtida konstkontexten.

Studiens sex kapitel

Studien innehåller, utöver inledning och slutdiskussion, sex kapitel. Kapitel I är en systematisk läsning av fem texter från den framväxande diskursen om en arkivisk vändning på konstfältet, publicerade 1995-2008.

Kapitel II avhandlar ett antal teoretiska diskussioner om arkivet under det senaste halvseklet inom en rad discipliner. Denna kartläggning ringar in det heterogena teori-kluster som här går under benämningen arkivteori och visar på hur den kan relateras till det institutionella konstbegreppet på olika sätt.

Kapitel III utforskar arkivkonstfenomenet genom att undersöka tre olika spänningsförhållanden mellan materialitet och immaterialitet: konstverket som objekt eller process; analog och digital teknologi; samt kontraster mellan traditionell och poststrukturalistisk historieskrivning.

Kapitel IV tar sig an konstnären som historiker/arkivarie/forskare, och visar hur diskussionen kring konstnärlig forskning genererar liknande troper om sanningsanspråk som de som diskuterades i det föregående kapitlet.

Kapitel V undersöker olika typer av kritik av institutioner och visar hur arkivkonstfenomenet kan förstås i termer av ett kritiskt paradigm rådande inom både akademien och konstvärlden.

Kapitel VI knyter samman många av de föregående kapitlens resultat genom att ytterligare kontextualisera och historisera arkivkonstfenomenet. Här visas att det som till synes är en upptagenhet av historia, även kan tolkas i relation till det brott med traditionell teleologisk konsthistoria som konsten efter 1960-talet har att förhålla sig till. Enligt Arthur Danto och andra tar ett institutionellt definierat konstbegrepp över efter detta brott, och denna institutionella ram kan förstås som en arkivisk struktur. På så sätt kan arkivkonstfenomenet tolkas både som motstånd mot, och symptom på, det som ibland kallas vår eras presentism, eller exklusiva orientering i nuet.

Arkiv är ett exempel på det som Mieke Bal kallar resande koncept (travelling concept), eftersom det rör sig mellan och inom olika akademiska fält och kulturella kontexter. Begreppets närvaro i konstvärlden är del av den bredare arkiviska vändning som ägt rum inom humaniora, men avhandlingen visar att arkivbegreppet får en specifik betydelse när det mobiliseras i en konstkontext. Här fungerar arkiv som en genväg för att teoretisera konstnärers intresse både för materiella spår av historien (det konkreta ”dammiga” arkivet) och det kritiska utforskandet av kunskaps- och värderingsstrukturer inom konstvärlden (arkivet som metafor och struktur).