Publicerad 2025-08-27.

Fem procent. Större än så får inte den beräknade sannolikheten vara för att fiskbestånden i EU riskerar att kollapsa (mer tekniskt uttryckt, att lekbiomassan understiger den biologiska gränsen B-lim), enligt den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjöfisket. Ändå har EU:s ministerråd upprepade gånger beslutat om kvoter som överskrider den risknivån. De har då hänvisat till prognoser över ”högsta hållbara avkastning” från forskare vid ICES.

När ICES i slutet av maj presenterade de vetenskapliga underlagen för höstens förhandlingar om nästa års kvoter visade beräkningarna att det totala uttaget av strömming i Bottniska viken skulle behöva minska med 62 procent, från fjolårets 66 446 ton till 25 560 ton, för att inte femprocentsregeln skulle överskridas. 

Samtidigt angav man i underlagets första stycke, ofta kallat ”headline advice”, en prognos på en högsta hållbar avkastning på 55 869 – 62 684 ton. Kommissionens kvotförslag tar fasta på riskerna och är förenlig med femprocentsregeln, och förslår en tillåten fångst på 25 560 ton för Bottniska viken.

– Det är ett mycket bra förslag. Strömmingsbeståndet i Bottniska viken har fortsatt att minska och ligger på en väldigt låg nivå. De föreslagna kvoterna minskar fiskeridödligheten ned mot nivåer som tidigare har visat sig relativt stabila, säger Henrik Svedäng, fiskforskare vid Östersjöcentrum. 

Sara Söderström. Foto: Björn Eklund

Även Henrik Svedängs kollega Sara Söderström är positiv till att kommissionen beaktar femprocentsregeln i sitt förslag.

– Kommissionens förslag följer den gemensamma lagstiftning vi har gällande hur fiskekvoterna sätts. Om lagen ska följas måste kvoterna sänkas rejält, femprocentsregeln finns av en anledning och det är att verka som en nödbroms när ett bestånd riskerar att kollapsa. Det vore anmärkningsvärt dåligt om ministerrådet i oktober frångår den egna lagstiftningen och beslutar om högre kvoter än kommissionens förslag. Tyvärr har det hänt förut men jag hoppas att förnuftet får råda denna gång, säger hon.

Sillen i centrala Östersjön

När det gäller sillen i centrala Östersjön är kommissionen ännu mer försiktig. Där föreslår man att årets EU-kvot på 83 881 ton bibehålls nästa år. För att klara femprocentsregeln krävs här att den totala fångsten (EU:s plus Rysslands) ligger under 103 073 ton, och i ICES ”headline advice” låg kvotspannet på 120 378–157 996 ton.

– Kommissionen är alltså mer försiktig när det gäller den centrala sillen, trots att beståndet i Bottniska viken är i sämre skick, säger Henrik Svedäng.

I EU:s regelverk finns också ett mer eller mindre uttalat mål om att beståndet ska ligga över ett mått som kallas för B-trigger. B-trigger betraktas som en slags lägstanivå för att ett bestånd ska ses som produktivt. När beståndet sjunker under den nivån ska det trigga särskilda åtgärder, som lägre kvoter eller begränsningar i var, hur eller när man ska få fiska, så att beståndet snabbt ska nå över B-trigger igen. 

I ICES bedömning framgår att det bara är 52 procent sannolikhet att beståndet i centrala Östersjön hamnar över nivån B-trigger, även om det inte fiskas alls nästa år. Vid ett fiske på 103 073 ton minskar denna sannolikhet till 42 procent. Kvotförslaget kan ändå ses som ett led i att återuppbygga beståndet, i linje med fiskeripolitikens intentioner.

– Man får ändå säga att en kvot på drygt 83 881 ton är ganska försiktig. Den bör åtminstone leda till att lekbiomassan ökar nästa år, och med lite tur kommer över B-trigger, säger Henrik Svedäng.

Glädjande formuleringar

Östersjöcentrums policyanalytiker Charles Berkow har i flertalet artiklar och policy memo lyft vikten av att EU-politikerna läser och tar hänsyn till det finstilta i ICES underlag, och är mycket nöjd med att så tycks vara fallet när det gäller kommissionen denna gång.

Charles Berkow. Foto: Lisa Bergqvist

– Det är väldigt bra att de nämner i texten till förslaget att beståndsmålet för flera av sillbestånden inte väntas nås. När det gäller Bottniska viken ser jag också att kommissionen nämner att beståndet är känsligt när det gäller förlust av genetisk mångfald, det vill säga att delpopulationer kan slås ut. De nämner också att antalet äldre individer sannolikt inte ökar om man fiskar på MSY-nivån, alltså enligt ”headline advice”, säger han.

Enligt förvaltningsplanen ska fisket i Östersjön inte bara bedrivas på ett sådant sätt att bestånden hålls produktiva, utan också minimera negativ påverkan på de marina ekosystemen, till exempel genom konsekvenserna för biologisk mångfald eller näringsväven – fiskens samspel med andra arter.

– Detta är dock inget som varken ICES eller EU-kommissionen nämner, vilket är synd för det bäddar för att ministerrådet inte ska ta hänsyn till de aspekterna, konstaterar Charles Berkow.

Fiskestopp under leken 

Enligt den fleråriga förvaltningsplanen ska särskilda åtgärder (remedial measures) som nämnts vidtas när ett bestånd hamnar under nivån B-trigger. När det gäller sill- och strömmingsfisket i centrala Östersjön och i Bottniska viken föreslår kommissionen ett tre månader långt stopp för allt trålfiske i grunda kustvatten (innanför 4 nautiska mil från baslinjen på vatten grundare än 20 meter) under fiskens lekperiod. Denna åtgärd är dock överflödig, menar Henrik Svedäng.

– Det slår bara mot kustfisket och fisket för humankonsumtion. I den svenska delen av Egentliga Östersjön är dessa områden ändå stängda för stora fartyg på grund av trålgränsutflyttningen, säger han.

Charles Berkow förklarar att de stora fångsterna från de stora trålarna i Bottenhavet sker när sillen ansamlas ute till havs, innan de går in mot kusten för att leka.

– Sillen kan inte leka om den redan fiskats upp. Man kan undra vilka effekter kommissionen tror dessa stopp ska få för bestånden, eller för sårbara delpopulationer. De här förslagen riskerar att gynna det storskaliga på de småskaligas bekostnad, säger han.

Små bifångstkvoter för kraschade bestånd

När det gäller det västra vårlekande sillbeståndet och de bägge torskbestånden i Östersjön har det riktade fisket varit stängt under flera års tid, på grund av att bestånden legat på kritiskt låga nivåer. Endast en viss bifångst av torsk har tillåtits, och för det västra sillbeståndet ett mindre småskaligt fiske i Östersjön, medan merparten av fångsten numera sker i Nordsjön.

Undantaget för det småskaliga sillfisket föreslår kommissionen nu att ta bort. I stället ska endast en mindre oundviklig bifångst tillåtas. Bifångskvoterna för torsken föreslås också minska kraftigt, till en nivå som är samma som de inrapporterade fångsterna 2024 och som därmed borde vara tillräckliga, resonerar kommissionen.

Bibehållen kvot för skarpsill

Beståndet av skarpsill i Östersjön har varit livskraftigt under lång tid, men har de senaste åren minskat kraftigt. ICES uppskattar dock att 2024 års rekrytering varit ovanligt hög, och anger i sitt "headline advice" ett fångstspann på 176 056–230 518 ton.

Kommissionen noterar dock att ICES betonar att 2021–2023 årsklasser var historiskt låga, att 2024 årsklass utgör en stor del av den beräknade lekbiomassan. Man understryker att det är stora osäkerheter vid uppskattningen av just 2024 års klass. Kommissionen påpekar också att fisket efter skarpsill ofta sker i ett blandfiske tillsammans med sill (dessutom finns rapporter om att skarpsill felaktigt kan ha rapporterats som sill och vice versa). Kommissionen går därför på en försiktigare linje och föreslår att årets EU-kvot på 139 500 ton bibehålls (även Ryssland fiskar på detta bestånd, i sina fiskevatten), liksom ett tre månader långt lekfiskestopp. 

– Lekfiskestoppet som ligger mellan 1 maj och 31 juli har förmodligen dessvärre ingen större effekt eftersom det sker under en period då väldigt lite fiske sker. Effekten av detta stopp skulle vara mycket högre om det placerades under årets första kvartal, påpekar Sara Söderström. 

Beslut i oktober

De slutliga besluten om nästa års fiskekvoter tas av EU:s fiskeministrar vid ministerrådsmötet i oktober. Där kommer diskussionerna sannolikt att gå höga, både om kvoterna och om de föreslagna restriktioner som kan drabba kustfisket.

Henrik Svedäng. Foto: Niklas Björling

– Finland kommer antagligen att reagera starkt på förslaget att sänka kvoten i Bottniska viken med 62 procent, kommenterar Henrik Svedäng och tillägger:

– Man ska komma ihåg att allt dribblande om sannolikheter runt B-lim och B-trigger som man tvingas till när bestånden är så små som idag beror på hur man har satt F-MSY, det vill säga det riktvärde som man har för ett så kallat ”hållbart fiske”.

Problemen fär strömmingsbeståndet i Bottniska viken hade inte uppkommit om forskarna på ICES erkänt att det är svårt att beräkna var F-MSY ligger, menar han.

– De borde ha påpekat för 15 år sedan att fisket skulle hållas tillbaka, då lekbiomassan redan då hade visat en vikande trend sedan början av 1990-talet. Detsamma gäller sillen i centrala Östersjön. Bestånden och alla delbestånd tycks må betydligt bättre då fisketrycket ligger väsentligen under det beräknade F-MSY, säger han.

Text: Lisa Bergqvist

Läs mer

ICES rådgivning kan leda till olagliga sillkvoter (2025-06-10)

ICES nya fiskeprognoser – kraftig kvotsänkning krävs för att klara överenskomna risknivån (2025-05-28)

Fiskeexperterna om ministerrådets kvotbeslut: ”Ett alltför stort risktagande” (2024-10-22)

Policy memo: Decision-makers need to read the ’fine print’ in ICES advice (2024-10-10)