Torsken klassas som akut hotad i Sverige på den nya preliminära rödlistan. Foto: Ricardo Resende/Unsplash

Den svenska rödlistan är en sammanställning av tillståndet för Sveriges arter och hur stor risken är att de ska dö ut. Listan uppdateras var femte år av SLU Artdatabanken på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med externa experter, och en preliminär version av den lista som ska publiceras nästa år finns nu tillgänglig för synpunkter.

När det gäller fiskar är situationen nu sämre för många arter än den var då den senaste rödlistan publicerades. Av 128 bedömda fiskarter är 42 arter rödlistade enligt den preliminära bedömningen, och mer än hälften av dem uppfyller kriterierna för att vara hotade (se faktaruta).

 – För flera arter ser vi en kraftig minskning – i vissa fall har populationerna mer än halverats på bara ett par decennier, berättar forskaren Ann-Britt Florin, Sveriges lantbruksuniversitet, som lett rödlistans expertkommitté för fiskar där bland andra fiskforskare Henrik Svedäng från Östersjöcentrum har medverkat.

Vandringshinder, förstörda lek- och uppväxthabitat och i vissa fall hårt fiske är några av hoten mot de olika fiskarterna, berättar Ann-Britt Florin. Klimatförändringar med varmare vatten och torka är också ett ökande hot, särskilt för arter som lever i mindre vattendrag. 

 – Olika påverkansfaktorer kan ofta förstärka varandra vilket gör det svårt att peka på effekter av enskilda hot, säger hon.

Ann-Britt Florin påpekar också att fler fiskade arter nu klassas som hotade, och att situationen inte förbättrats för flera arter, trots pågående åtgärdsprogram.

 – Det betyder att det vi gör idag inte räcker för att upprätthålla en stabil populationstrend på nationell nivå.

Åtta arter akut hotade

Åtta svenska fiskarter klassas enligt den preliminära listan som akut hotade, vilket är den allvarligaste hotnivån och innebär att arten löper extremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd. En av dem är torsken, som i den senaste bedömningen endast betraktades som sårbar. Arten har minskat med över 80 procent i svenska vatten de senaste 30 åren.

Torsken runt Sveriges kuster är uppdelad i flera från varandra isolerade bestånd. 1980-talet fanns arten i Bottenhavet, men därifrån har den helt försvunnit. Även i Kattegatt är den nästan borta.

I Egentliga Östersjön finns två reproducerande bestånd: östra och västra, och dessa har också minskat kraftigt. Minskade syrehalter i vattnet har minskat antalet möjliga lekområden för torsken och för det östra beståndet idag finns endast djupområdet vid Bornholm kvar.

Henrik Svedäng.

– Nedgången för östra beståndet av torsk i Östersjön har många orsaker av vilka alla inte är klarlagda. Nedgången för västra torsken, i likhet med torsken i Kattegatt för omkring 20 år sedan, beror på allt för stort uttag under alltför lång tid. Tyvärr har också tillfälliga uppgångar också övertolkats, vilket lett till för höga fiskekvoter, säger Henrik Svedäng.

Sedan 2019 råder förbud mot riktat yrkesfiske på det östra torskbeståndet och 2022 stoppades fisket på det västra beståndet. Även fritidsfiske efter torsk är idag förbjudet. 

Det kraftigt minskade bottentrålsfisket i Östersjön är troligen anledningen till att flera plattfiskarter ökat starkt de senaste åren, konstaterar Henrik Svedäng. Torsken har däremot inte återhämtat sig. En viss förbättring sågs tidigare hos det östra beståndet, men nu minskar det igen. Lekbiomassan är idag mindre än 80 procent av vad den var på 1980-talet, samtidigt som tillväxten hos de enskilda fiskarna minskat kraftigt och konditionen försämrats. 

Ålen fortsatt akut hotad

Den europeiska ålen var klassad som akut hotad i 2020 års rödlista och förblir så även i den nya preliminära listan. Arten är även klassad som akut hotad globalt av den internationella naturvårdsunionen IUCN.

 – Ålens situation tycks vara kritisk. Det visas av de fiskerioberoende trålundersökningar som i år också använts för att bedöma artens tillstånd, säger Henrik Svedäng.

Trots den allvarliga situationen tillåts idag fiske efter ål i Sverige, och inte heller i Havs- och vattenmyndighetens förslag till ny ålförvaltningsplan föreslås ett stopp för fisket.

Västkustfiskarna storfjällig skoläst och lyrtorsk förblir akut hotade i Sverige, liksom hajarna håbrand och håkäring. Arterna havskatt och havsnejonöga har gått från att vara starkt hotade till akut hotade på den nya rödlistan.

Två fiskarter är klassade som nationellt utdöda i Sverige: slätrockan och Atlantstören. Slätrockan var under 1800-talet och fram till början av 1900-talet vanlig i Skagerrak och Kattegatt, men minskade sedan kraftigt. Sedan 1990-talet förekommer den inte längre i Sverige. Den har också försvunnit helt från många andra europeiska kustområden och klassas som akut hotad globalt. Atlantstören kom till Europa från Nordamerika under medeltiden och fångades regelbundet i Sverige i slutet av 1800-talet, men försvann i början av 1900-talet. Sedan 2024 pågår försök med att återintroducera den i Göta älv.

– Arten kommer dock fortsätta vara klassad som nationellt utdöd till dess att naturlig reproduktion kan påvisas i Sverige, säger Joacim Näslund, Sveriges lantbruksuniversitet, som också medverkat i fiskkommittén.

Försämrad status för sill och lax

De senaste åren har den försämrade situationen för sillbestånden i Östersjön fått mycket uppmärksamhet, och på rödlistan går sillen från att livskraftig till nära hotad i Sverige. Sammanlagt har arten minskat i Sverige med drygt en fjärdedel de senaste 15 åren, med kraftigast minskning i västra Östersjön.

Även laxen har gått från att klassas som livskraftig till nära hotad, liksom öring och piggvar.

Några ljusglimtar finns ändå på den nya rödlistan. Karpfisken asp har gått från att vara nära hotad till att klassas som livskraftig, och laken har gått från att klassas som sårbar till nära hotad.

 – Det går att vända negativa trender med rätt insatser. Den positiva trenden för aspen beror till exempel sannolikt på de åtgärdssatsningar som implementerats för denna art, säger forskaren Joacim Näslund.

Sedan 2005 bedrivs arbete runt Mälaren för att öppna upp vandringsvägar för aspen, och på många håll är arten fredad från fiske under lekperioden.

Databrist försvårar rödlistning av alger

Från Stockholms universitet har också professor emeritus Lena Kautsky, Östersjöcentrum, och miljöanalytiker Caroline Raymond, Institutionen för ekologi, miljö och botanik, medverkat i rödlistans expertkommittéer för alger respektive marina ryggradslösa djur.

För makroalger är förändringarna små i den nya rödlistan jämfört med den tidigare, och inga arter har fått en lägre statusklassning. Detta beror delvis på att kunskapsbristen om utbredningen av många arter är stor, vilket försvårar arbetet med att statusklassa dem, berättar Lena Kautsky.

– Det är ett stort problem att det saknas systematiska inventeringar av makroalgsflora med fokus på biologisk mångfald. Många data som rödlistningen baseras på är gamla inventeringar från 1940–50-talet eller möjligen 1960–70-talet, säger hon.

Inventeringar som görs inför etablering av vindkraft kan ibland bidra till ny kunskap om förekomst av algarter i det undersökta området även om det inte är grunden för studien. Däremot bidrar det nationella miljöövervakningsprogrammet direkt till arbetet med rödlistning, men här sker nedskärningar i antal lokaler eller undersöks med längre tidsintervall.

Brunalgen klynnebändel trivs i år runt Väderöarna i Bohuslän. På rödlistan är den fortfarande klassad som "sårbar" och fler inventeringar krävs för att slå fast om den fortfarande bör betraktas så. Foto: Ellen Schagerström

Lena Kautsky ger flera exempel på arter som behöver följas upp för att en korrekt bedömning ska kunna göras. En av dem är brunalgen taggtofs (Halopteris scoparia) som är klassad kunskapsbrist.

– Det behövs återbesök av lokaler i ytterskärgården, utanför Gräsö, för att avgöra om den finns kvar eller ska betraktas som nationellt utdöd.

Rödalgen gaffelkrasing (Jania rubens) finns på grus- och skalbottnar på ett fåtal platser och är idag klassad som sårbar. För att slå fast om den skulle kunna flyttas till livskraftig krävs dykstudier på andra platser med liknande bottnar.

Brunalgen klynnebländel (Dictyota dichotoma) är klassad som sårbar på rödlistan, men ser ut att ha ett bra år i år.

Lena Kautsky.

– Förekomsten av klynnebländeln och många andra makroalger varierar naturligt mycket mellan olika år, vilket försvårar en klassificering. Det som behövs för att följa upp dessa arter är regelbundna inventeringar på ett större antal platser. Det skulle antagligen också kunna göra att flera av de små fingrenade rödalgerna som idag har klassningen kunskapsbrist skulle kunna tas bort från listan, säger Lena Kautsky.

Även Joacim Näslund framhåller bristen på data och nedskärningar inom miljöövervakningen som en stor utmaning när det gäller rödlistningen av fiskarter. Nationell och regional miljöövervakning är en viktig datakälla för fiskkommittén, men den skulle behöva vara mer omfattande för att möjliggöra säkrare analyser av de lite ovanligare fiskarterna.

 – För vissa arter minskar datatillgången och det kommer att krävaa riktade datainsamlingsinsatser under de närmsta åren för att undvika att de faller in i kategorin kunskapsbrist vid nästa rödlistning 2030, säger Joacim Näslund.

Hot mot flera däggdjur

Östersjöpopulationen av tumlare klassades redan 2020 som akut hotad och situationen har inte förbättrats. Bland annat hotas den fortfarande av höga halter dioxin, men den fångas också av fiskeredskap och störs av buller. Nytt är dock att även tumlarbeståndet på västkusten nu rödlistas som nära hotad från att tidigare betraktats som livskraftig. Orsaken är en snabb populationsminskning i Kattegatt. Experterna skriver i bedömningen att hoten mot tumlaren är flera: den fås som bifångst vid fiske, påverkas av miljögifter och troligen även av den ökande fritidsaktiviteten utmed kusterna.

Två av Östersjöns tre sälarter finns också med på rödlistan. Den nordligaste arten vikaren, som förekommer i Bottniska viken och norra Kvarken, har sedan den senaste bedömningen gått från att vara livskraftig till nära hotad, trots att populationen är stark och ökande. Orsaken är att vikaren är helt beroende av stabil havsis för sin reproduktion, och det är osäkert om havsisen kommer att finnas kvar i framtiden.

Knubbsäl förekommer i Östersjön i en liten isolerad population i Kalmarsund. Beståndet har den senaste tiden ökat men är fortfarande kvar på listan, nu som starkt hotad.

För uttern ser det ljusare ut. Populationen ökar i Sverige och har det senaste decenniet koloniserat nya områden i Götaland och Svealand. Arten som tidigare var nära hotad betraktas nu som livskraftig. Det finns dock tveksamheter när det gäller reproduktionen och höga halter av miljögifter så som PFOS har uppmätts i uttern och det är oklart vad det kan innebära, skriver expertkommittén i underlaget.

Ute till påseende

Den preliminära rödlistan finns nu ute till påseende på Artdatabankens hemsida. Alla som har goda kunskaper om Sveriges arter kan kommentera bedömningarna och skicka in kompletterande data senast 15 september. Den slutliga versionen av rödlistan publiceras sedan under 2026.

Rödlistan är ett kunskapsunderlag som kan användas för att prioritera åtgärder för arter och miljöer, men innebär inte att arterna på listan är fridlysta eller fredade. Den ska inte heller förväxlas med konsumentguiden från WWF där olika fiskarter ges grönt, gult eller rött ljus.

– Förhoppningen är att listan ger en ökad medvetenhet om situationen för olika arter i Sverige hos allmänhet, verksamhetsutövare, myndigheter och politiker för att kunna samordna, prioritera och finansiera åtgärder till skydd för vår biologiska mångfald, säger Ann-Britt Florin.

– För många fiskarter finns det möjligheter att förbättra situationen genom långsiktig åtgärdsfinansiering och strategiskt nyttjande av existerande lagstiftning för skydd och naturrestaurering. För några arter är det viktigt att satsningarna kommer omedelbart för att ha en chans att få tillbaka livskraftiga bestånd.

Text: Lisa Bergqvist