Foto: Lisa Bergqvist.

ALMEDALEN 2019. Regnet öste ner i Visby under tisdagskvällen, men en god samling åhörare trotsade vädret för att bege sig till Briggen Tre Kronor och ta del av argumenten för och emot musselodling som övergödningsåtgärd.

Tanken med musselodling som åtgärd mot övergödning är relativt enkel. Blåmusslorna, som det oftast handlar om, är filtrerare och tar upp näring ur havet för att kunna växa. Om man medvetet odlar musslor och skördar dem så avlägsnar man näring ur havet och minskar övergödningen. Men fungerar det i praktiken? Och finns det negativa bieffekter? Här går åsikterna isär.

"En odling på östkusten tio gånger mindre effektiv än en på västkusten"

Nils Hedberg har ägnat ett par års forskning åt musselodling som miljöåtgärd och bland annat skrivit en rapport för Östersjöcentrum i ämnet. Hans slutsats är att musselodling inte är en bra åtgärd mot övergödning. Orsakerna till det finns både i musselodlingen som sådan och i vissa Östersjöspecifika faktorer.

Det som talar emot musselodling i Östersjön specifikt är att musslorna växer långsamt och blir mindre i det bräckta vattnet än i saltare vatten som i Västerhavet, vilket påverkar hur mycket näring odlingen kan få upp, förklarar Nils Hedberg.

– I runda slängar är en odling på östkusten tio gånger mindre effektiv än en på västkusten. Det gör att man måste ha längre odlingscykler i Östersjön och då ökar man tiden som musslorna exponeras risken för att störningar som stormar, ejderpredation och liknande.

Forskaren Nils Hedberg menar att musselodlingar riskerar att koncentrera näringen i havet till odlingen och därmed leda till lokal övergödning. Foto: Lisa Bergqvist.

Skapar lokal övergödning

Bortsett från den låga tillväxten finns det också generella problem med musselodling som övergödningsåtgärd, menar Nils Hedberg, och det handlar om hur musslorna tar upp och släpper ut näring. 25 procent av den näring musslorna tar upp genom växt- och djurplankton fastnar i själva musslan, 25 procent kissas ut i vattnet i form av lösta näringsämnen och 50 bajsas ut och sedimenteras ner på botten.

– När bajset ska brytas ner förbrukas syre och det kan då uppstå syrefria bottnar under odlingen. Samtidigt händer saker med ekosystemet omkring odlingen. Planktonsamhället där kommer att domineras av små fytoplankton och den ökade tillgången på näring gynnar snabbväxande fintrådiga alger. Det är förändringar som vi inte vill ha.

– Man anlägger en musselodling för att minska effekten av övergödning men lokalt ökar man övergödningen. Den positiva effekten - att man faktiskt tar upp 25 procent av näringen - måste då överväga de negativa effekterna. Om de gör det måste man ta ställning till på varje plats.

Goda erfarenheter

Susanna Minnhagen tycker att det är rimligt att musselodlarna ska få betalt för den miljönytta musslorna gör. Foto: Lisa Bergqvist.

Susanna Minnhagen är projektledare vid Kalmar kommun och representant för Baltic Blue Growth, ett EU-projekt där man under tre års tid följt sex musselodlingar runtom i Östersjön. Hon ser musselodling både som ett sätt att förbättra miljön i Östersjön och som en födoresurs.

– Musslorna innehåller både protein och kalk. De kräver ingen landyta, inga bekämpningsmedel och inget sötvatten, säger hon.

Resultaten från Baltic Blue Growth visar att det finns förutsättningar för att driva musselodlingar kommersiellt på sikt, men åtminstone i ett första skede krävs att odlarna får betalt för den miljönytta de gör när näringen avlägsnas från havet.

– Jag tycker också att man ska stoppa näringsläckaget från land, men eftersom jag också sitter och planerar sådana åtgärder, som fosforfällor och våtmarker, så vet jag att de inte finns så många bra ställen att placera dessa. Vi kan inte offra för mycket bra jordbruksmark, då kan musselodlingar vara ett alternativ, säger Susanna Minnhagen.

Tillväxten inget problem

Markus Larsson utvärderar ett smakprov av musselmjöl. Foto: Lisa Bergqvist.

Att musslorna växer långsamt i Östersjön behöver inte vara ett hinder för odling av dem, menar Susanna Minnhagen.

– Det kan man kompensera för med mer odlingssubstrat och längre rep. Det som kostar mest när man anlägger en musselodling är ankare och flytkroppar, så även om musslorna växer långsammare i Östersjön betyder inte att de är tio gånger dyrare att odla, säger hon.

Marknaden för blåmusslor från Östersjön som människoföda i oförädlad form är sannolikt liten, men inom Baltic Blue Growth ser man tillverkning av till exempel olika former av mjöl som ett möjligt användningsområde för musslorna, både som djurfoder och som ingrediens i livsmedel. För att mjölet ska få säljas som människoföda krävs dock ett kontrollsystem och ett sådant finns inte ännu för musslorna från Östersjön.

– Orsaken till att det inte finns något kontrollsystem är att det inte finns någon produktion så det blir ett moment 22. Däremot finns det redan en fiskmjölsproducent som har börjat blanda in musslor i sin produkt så det finns en efterfrågan. Men för att det ska gå ihop ekonomiskt krävs att odlarna får ett miljöstöd eller att man får använda musselodling som kompensationsåtgärd för någon annan aktivitet som ger utsläpp, till exempel inom jordbruket.

Inom Baltic Blue Growth har man räknat på att ett sådant stöd skulle ligga på 200 kronor per kg upptaget kväve och 2 600 kronor per kg upptaget fosfor.

– Det kan låta mycket, men det är ungefär vad det kostar att anlägga våtmarker eller fosforfällor, säger Susanna Minnhagen.

Inte sett negativa effekter

De negativa effekter på närmiljön av musselodlingar, som Nils Hedberg beskriver, har man inte sett inom Baltic Blue Growth, säger Susanna Minnhagen.

– Nej, vid en av odlingarna har vi tvärtom sett positiva effekter på havsbotten. Däremot har musselodlingar på andra håll förstört bottnar och det är något man måste tänka på när man anlägger en odling, men hur effekterna bli i Östersjön är svårt att säga innan vi har haft en storskalig odling.

Så är musselodling något att satsa på i kampen mot övergödningen?

– Ja. Om vi står inför en situation där det är väldigt dyrt och omständligt att göra åtgärder på land så är musselodling ett bra alternativ. Speciellt om man kan använda musslorna som proteinkälla, säger Susanna Minnhagen.

– Nej, jag tycker inte att man ska satsa pengar som ska gå till åtgärder mot övergödning på musselodling. Jag ser stor potential i att äta musslor, men då ska man odla dem där de växer bra, säger Nils Hedberg.

Text: Lisa Bergqvist

Se en sammanfattning av Susanna Minnhagens och Nils Hedbergs argument för och emot musselodling