Avrinningsområde, jordbruk. Foto: Andre Maslennikov /Azote.

I förra veckan läckte ett utkast till ny jordbrukspolitik (CAP) ut. Och kort därefter presenterades förslag på EU:s totala budget för 2021 till 2027. Där föreslås en nedskärning av jordbrukspolitiken med 5 %, vilket bland annat innebär en minskning av de så kallade direktstöden till enskilda lantbrukare.

Större medbestämmande från medlemsländerna

Det formella CAP-lagförslaget förväntas presenteras av EU-kommissionen under maj. Redan i höstas kom de bärande idéerna och riktlinjerna för nya CAP när en kommunikation från EU-kommissionen las fram. Det här utkastet till lagförslag befäster en del av de tidigare idéerna. En av dem är att medlemsländerna i högre grad ska kunna bestämma om CAP. Varje land ska först ta fram en strategi för hur man ska uppnå nio föreslagna målsättningar, som spänner över allt från att öka konkurrenskraften, gynna arbetstillfällen och utveckla landsbygden, till att minska klimatpåverkan, effektivt nyttja naturresurserna och bevara naturen.

Stort fokus på tillväxt och konkurrenskraft

Det är oklart hur de olika målen ska värderas och anpassas gentemot varandra, men med tanke på den nuvarande kommissionens starka fokus på tillväxt är det mest troliga att konkurrenskraft och tillväxt kommer att prioriteras framför olika miljöaspekter.

Många av dagens CAP-element finns kvar, såsom ekonomiska direktstöd till alla lantbrukare och ett landsbygdsprogram där länderna kan välja att stödja olika miljöåtgärder. Men det finns också nyheter. Kommissionen föreslår bland annat att dagens obligatoriska miljökrav, som finns i förgröningen, ersätts med ett frivilligt så kallat eco-scheme. Man föreslår också ett nytt stöd för uthållighet (complementary redistributive income support for sustainability, CRISS). Hur dessa olika delar förhåller sig till varandra kvarstår att se.

Havsmiljön har undanskymd roll i kommissionens förslag

Kopplingen mellan jordbruket och havsmiljön har som väntat en undanskymd roll i kommissionens förslag på ny jordbrukspolitik. Utifrån ett havsperspektiv är det ändå värt att notera följande:

• Vattenfrågorna diskuteras främst utifrån ett hushållningsperspektiv, med andra ord att man ska både spara på vatten men också återanvända vatten. Det är givetvis mycket viktigt och på tiden att det lyfts upp. Men fokus tycks främst ligga på kvantitet och inte lika mycket på kvalitet. Det pratas alltså mer om brist på vatten än om att vattnet är förorenat.
• Hur odlingslandskapets vatten och omgivande sjöar och hav påverkas tycks vara en underordnad fråga. Frågan om övergödning understryks inte på samma sätt som exempelvis klimatet. Samtidigt talar man i förslaget återkommande om klimat och miljö, vari övergödningen ingår.
• Genom Landsbygdsprogrammet föreslås fortsatt att lantbrukarna ska få ersättning för att leva upp till kraven i ramdirektivet för vatten, vilket kan betyda allt från att odla fånggrödor till att vårplöja.

Hopp om verktyg för ökat utnyttjade av växtnäring

Kommissionens utkast nämner också ett slags ”växtnäringsverktyg” (farm sustainability tool for nutrients) för att styra användningen av näringsämnen. I bästa fall kanske detta kan bli det efterlängtade verktyget för att öka växtnäringsutnyttjandet. I dag omsätts i runda slängar bara häften av de näringsämnen som tillförs åkern i odlade grödor, sett till hela Östersjöregionen. Variationen är givetvis stor både mellan och inom länder. Men att öka effektiviteten är grundläggande för att minska risken för växtnäringsläckage och därmed övergödningen av Östersjön.

Nu väntar alla med spänning på det riktiga lagförslaget. Så fort det finns tar debatten vid på allvar. Det kommer ta tid innan några beslut tas. Och det är knappast troligt att detta görs innan EU-länderna har kommit överens om den nya budgeten efter 2020 – vilken i sig blir en svår nöt att knäcka eftersom budgeten krymper genom Brexit.

Text: Gun Rudquist