Foto: Henrik Hamrén

Begreppet ekosystembaserad förvaltning tar större plats inom havsförvaltningen nu än någonsin tidigare – i alla fall på myndighets- och utredningsnivå.

Det menar Anders Grimvall, vetenskaplig koordinator vid Havsmiljöinstitutet och huvudförfattare till rapporten Ekosystembaserad förvaltning som metod för att hantera negativa miljötrender och oklara orsakssamband.

– Sedan är det såklart svårt att säga vad som händer när det väl ska förhandlas på högsta politiska nivå, säger han.  

Rapporten är gjord på uppdrag av miljömålsberedningen, som håller på att ta fram en ny strategi för att stärka åtgärdsarbetet för bevarande och hållbart nyttjande av hav och marina resurser.

– Regeringen är tydlig med att det är viktigt att ekosystembaserad förvaltning tillämpas. Och Havs- och vattenmyndigheten kommer att lägga större vikt på ekosystemansatsen i sina inriktningsdokument framöver, säger Anders Grimvall.

Varför detta plötsliga intresse för praktisk tillämning?

Anders Grimvall, Havsmiljöinstitutet. Foto: Privat

– Jag tror det finns ett uppdämt behov av att göra mer verkstad av det. Vi har haft både havsmiljödirektivet och vattendirektivet i ett antal år och sett att saker faktiskt uppnås. Direktiven ger en stadga i miljöförvaltningen som inte ska underskattas, men de löser inte alla problem, särskilt inte de mer komplexa miljöproblemen. Och då söker man något kompletterande.

Ekosystembaserad förvaltning (EBM) har sin grund i FN:s konvention om biologisk mångfald och begreppet ekosystemansatsen, som har skvalpat omkring i miljö- och fiskeförvaltningen i många decennier. Hittills har det mest handlat om att definiera vad ekosystembaserad förvaltning är. Men enligt Anders Grimvall märks nu ett tydligt intresse av att också diskutera hur den kan genomföras i praktiken.

– Hela idén med EBM handlar i grunden om att hitta bättre sätt att hantera miljöproblem som är mer komplexa och därför särskilt knepiga att hantera, till exempel där det inte finns en enskild påverkansfaktor, eller när flera arter drabbas samtidigt. För att hantera dessa måste det finnas en tydlig förvaltningsprocess, som innefattar ett bredare och mer systematiskt kunskapsbyggande. Vilket i sin tur kräver tid och resurser, säger han.

Hur kan ekosystembaserad förvaltning uppnås i praktiken?

I rapporten ges en rad olika konkreta förslag på hur EBM kan uppnås i praktiken. Förslagen diskuteras utifrån fyra exempel på komplexa miljöproblem, som alla berör flera olika nivåer i ekosystemet och har flera olika påverkansfaktorer:

• utarmade torskbestånd
• sjögräs försvinner på västkusten
• tiaminbrist hos laxfiskar och sjöfågel
• dramatiska förändringar av djurlivet på havsbotten i Östersjön

– När det gäller torsken tar vi speciellt upp agerandet inom ICES, som ju är lite knepigt därför att man i så stor utsträckning isolerar fiskefrågorna från miljöförvaltningen på ett icke-konstruktivt sätt, säger Anders Grimvall.

I havet påverkar de olika arterna i ekosystemet varandra genom hela näringskedjan, från plankton till stor rovfisk. Ändå förvaltas fisket på de olika bestånden separat och utan särskilt stor hänsyn till miljöfaktorer.

Forskarna rekommenderar bland annat att Sveriges regering verkar för att ICES rådgivning om fångstmål för olika arter balanseras mot varandra, samt att råden grundas på en bredare syn på ekosystemet.

– Om bilden av de marina ekosystemen begränsas till att bara handla om bytesfisk, rovfisk och säl riskerar man att missa andra viktiga processer, till exempel flödena av energi och näringsämnen i havet, som ju har ändrats dramatiskt under de senaste decennierna, från de lägsta nivåerna i ekosystemet och upp till rovfisken, säger Anders Grimvall.

Grundförutsättningen för ekosystembaserad havsförvaltning är att många av havets mest komplexa problem också kräver komplexa lösningar.

– Hade det funnits enkla lösningar hade man nog kommit på dem vid det här laget, säger Anders Grimvall.

Ålgräsets tillbakagång i skandinaviska vatten är ett bra exempel. Under de senaste 100 åren har utbredningen av ålgräsängar minskat dramatiskt. Övergödningen anses vara den huvudsakliga orsaken. Men trots minskad tillförsel av närsalter till havet fortsätter de återstående ålgräsängarna att krympa.

– Det beror på att yttre påverkan på ekosystemet har skapat olika kedjereaktioner i näringsväven, säger Anders Grimvall.

En viktig faktor är fisket. Sedan 1980-talet har det omfattande fisket i Västerhavet minskat biomassan av torsk med 90 procent. När stora rovfiskar försvinner sker olika kedjereaktioner i kustekosystemet.

– Dessa ger i sin tur upphov till negativa spiraler som går in varandra och hindrar ålgräset från att återhämta sig – trots att den ursprungliga störningen, alltså övergödningen, minskar. Istället låses ekosystemet fast i ett nytt stabilt tillstånd utan ålgräs, säger Anders Grimvall.

Komplex situation för ålgräs

Mänsklig påverkan kan skapa självgenererande faktorer i ekosystemet, som i sin tur skapar en negativ spiral. Illustration: Robert Kautsky/Azote.

För ålgräset är situtationen komplex. Till exempel kan för hårt fiske på större rovfiskar leda till  kedjereaktioner och skapar en självgenererande negativ spiral.

Dessutom påverkas ålgräs och annan bottenvegetation även av kustexploatering och fritidsbåtar. Nya studier i Östersjön har påvisat ett starkt negativt samband mellan antalet fritidsbåtar och bottenvegetationens utbredning. Att bryta ålgräsets negativa spiral kräver alltså ett helhetsgrepp som omfattar så skilda sektorer som fiske, jordbruk, avloppshantering, havsplanering, strandskydd och båttrafik.

– En sådan förvaltning ställer stora krav på datainsamling och kunskapsbyggande men den kräver också processer för att hantera ett stort antal lokala, regionala och nationella intressenter och aktörer. Dessutom finns det en mängd EU-direktiv och internationella konventioner att ta hänsyn till, säger Anders Grimvall.

Därför föreslår han och hans forskarkollegor att regeringen ger i uppdrag åt HaV att inrätta ekologiskt och administrativt avgränsade ”modellområden” för utveckling av ekosystembaserad förvaltning.

– Miljöfrågor blir mer konkreta om man håller sig inom ett lagom stort geografiskt område. Det blir också lättare att genomföra ett systematiskt kunskapsbyggande, säger Anders Grimvall.

Varför det?

– Dels blir det mer hanterligt naturvetenskapligt, dels blir det lättare att skapa engagemang och samverkan mellan forskare och olika lokala och regionala aktörer. Om man tar sig an ett problem i för stor skala blir det snabbt väldigt många aktörer som ska dras in i processen. Det går att samla 10-15 personer runt ett bord och föra en konstruktiv diskussion. Men samlar man hundra personer blir det inte bra, säger Anders Grimvall.

Vad är det svåraste med att införa EBM i praktiken?

– Det kräver en tydlig arbetsgång, som dagens förvaltning ofta saknar. Och många av de mest komplexa miljöstörningarna passar inte riktigt in i befintliga regelverk. Om man ser på EU-direktiven och de internationella överenskommelserna i till exempel Baltic Sea Action Plan bygger de på idén att det finns en huvudfaktor som är orsaken till problemen, och att om man bara åtgärdar den så blir allt bra. Men så ser det inte alltid ut i verkligheten, säger Anders Grimvall.

Hur kan havsförvaltningen bli mer verklighetsanpassad?

– Vi ger ju några konkreta förslag i vår rapport. Sedan tror jag att vi skulle behöva några riktigt bra exempel på där man har lyckats med ekosystembaserad förvaltning. Även där tror jag mycket på det vi kallar ”modellområden”, där man arbetar i avgränsade områden. Därutöver måste man satsa mer på systematiskt kunskapsbyggande, särskilt i anslutning till miljöövervakningen, säger Anders Grimvall.

Hur menar du?

– Dagens miljöövervakning är underutnyttjad, anser jag. Man är noga med att organisera provtagning och lägga in data i databaser men själva analysen av insamlade data har inte samma strukturerade arbetsgång. Vissa forskare är mer företagsamma än andra, men sammantaget blir det lite slumpartat hur vi använder alla viktiga data som samlas in.

Text: Henrik Hamrén

Läs mer

Rapport: Ekosystembaserad förvaltning som metod för att hantera negativa miljötrender och oklara orsakssamband (Havsmiljöinstitutet)

Miljömålsberedningen får havsuppdrag (pressmeddelande)

Rapport: Ekosystemansatsen – en väg mot bevarande och hållbart nyttjande av naturresurser (2007)

Foto: Jerker Lokrantz/Azote

Film: Professor Lena Kautsky förklarar rovfiskens betydelse för kustens livsmiljöer