Foto: Pavlo Vakhrushev /Mostphotos

Först och främst vill vi applådera den nya europeiska kommissionens gröna giv (Green Deal) som lanserades i slutet av 2019, som ett mycket välkommet erkännande av vikten av att samhället utvecklas inom ramen för de planetära gränserna. Under 2020 presenterade kommissionen flera viktiga strategier för ÖstersjönInom ramen för den gröna given ; livsmedelsstrategin Från jord till bord, strategin för biologisk mångfald och kemikaliestrategin för hållbarhet och giftfri miljö, som alla ska utvecklas under 2021.

På regional nivå var det uppmuntrande att Helcoms arbete med den nya handlingsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan) är på god väg. Forskare, bland annat från Östersjöcentrum, har föreslagit ändringar när det gäller hur man definierar och beräknar de avtalande parternas åtaganden för minskning av näringstillförseln till Östersjön och på hur man kan förbättra arbetet med farliga ämnen.

På nationell nivå har Miljömålsberedningen nu avslutat det arbete som inleddes 2018 med att ta fram en strategi för åtgärder för bevarande och hållbart utnyttjande av havsresurserna. I det betänkande som presenterades nu i januari finns många progressiva åtgärder för Östersjön. En stor fördel är att det som föreslås redan har förhandlats fram politiskt, eftersom beredningen består av riksdagsledamöter från alla de politiska partierna i riksdagen.

Viktiga mål uppnåddes inte

Allt var förstås inte bra under 2020. Det är uppenbart att målen i havsmiljöförordningen, att uppnå god miljöstatus i marina områden fram till 2020, inte uppnåddes. Detta ger anledning att reflektera över skillnaden mellan vad som beslutas och vad som faktiskt görs för miljön.

Även om vi försöker se det från den ljusa sidan är det svårt att se positivt på utvecklingen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Debatten i Europaparlamentet och ministerrådet har lett till en urvattning av kommissionen förslag. Till exempel är man inte enig om hur stor andel av budgetens som ska öronmärkas till de så kallade ”eco-schemes”, som kan innehålla olika miljöåtgärder. Man är inte heller enig om vilka åtgärder som ska ”Från jord till bord-strategin” har utsatts för försök till försvagning. Till exempel slog sig elva medlemsländer samman och bad om att de fasta mål som föreslagits för minskad användning av bekämpnings- och gödselmedel skulle tas bort.

Under 2020 antog kommissionen också den sedan länge försenade utvärderingen av flerårsplanen för fisket i Östersjön. Tyvärr pekar lite i rapporten på att vi kommer få se några av de förändringar som är nödvändiga. De fiskekvoter som antogs månaden därpå gav en indikation om det beklagliga tillstånd vi har för fisket i Östersjön, med fortsatt stora minskningar för det viktiga sill- och torskfisket. För den kritiskt hotade europeiska ålen syntes ingen lättnad. I stället för att införa ett striktare fiskestopp förlängdes det tandlösa partiella fiskeuppehållet till att gälla även 2021.

2021 – året då strategier ska fyllas med innehåll

Om vi blickar framåt är 2021 året då många av den gröna givens strategier ska fyllas med faktiskt innehåll. Även ett antal andra viktiga EU-processer pågår, där beslutsfattare har alla möjligheter att visa sitt engagemang för miljön. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet måste fyllas med konkreta åtgärder och den gemensamma jordbrukspolitiken ska förhoppningsvis vara färdigförhandlad före sommaren. Strategin för biologisk mångfald ska i år fyllas med förslag till en bindande EU-plan för återställande av natur och en utvidgning av de marina skyddade områdena, där 10 procent får ett strikt skydd, även om det ännu inte är beslutat vad detta strikta skydd faktiskt kommer att innebära.

För Östersjöns del kommer den nya kemikaliestrategin och kommissionens översyn av vattenlagstiftningen, inklusive den sannolika revideringen av avloppsdirektivet, att vara viktiga pusselbitar för att skapa politisk samstämmighet och se till att dessa tillsammans bidrar till att säkerställa en faktisk god kemisk status i havet.

Text: Gun Rudquist, Hanna Sjölund och Charles Berkow