Tumlare. Foto: M. Prinke /Creatvie Commons

EU-kommissionens nya Handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet består av 15 åtgärder, som ska vara utförda till 2019. Syftet är att förbättra skyddet av Europas hotade arter och habitat genom att påskynda implementering av Habitat- och fågeldirektiven. Ett viktigt verktyg för att nå dit är EU:s Natura 2000-nätverk av skyddade områden på land och i haven.

– En av de stora bristerna med marint skydd i Östersjön är att det inte är självklart hur, eller ens att vi ska minska fiskets påverkan på hotade arter och habitat, säger Sofia Wikström, marinekolog vid Östersjöcentrum.

Hon välkomnar att EU-kommissionen nu tydligt konstaterar att fiskeriförvaltningen, både vad gäller yrkesfiske och fritidsfiske, borde ta större hänsyn till kraven i Habitat- och fågeldirektiven.

– Men vad det sedan innebär i praktiken återstår att se, säger hon.

"I dag är miljöförvaltningen och fiskeförvaltningen väldigt långt ifrån varandra"

Medlemsländerna ansvarar själva för att implementera direktiven och se till att arter och habitat skyddas. Under nästa år kommer kommissionen att presentera mer specifika riktlinjer för bland annat fiske i marina Natura 2000-områden. Enligt Sofia Wikströmär det avgörande att riktlinjerna är tillräckligt konkreta och tydligt formulerade.

– Om riktlinjerna blir för vaga och urvattnade kommer de inte att vara till mycket hjälp för medlemsstaterna, säger hon.

– Jag hoppas att handlingsplanen kommer att ge tydliga åtgärder och riktlinjer, som leder till ökad samstämmighet mellan den gemensamma fiskeripolitiken, MSFD och naturdirektiven, särskilt när det gäller fiskets negativa konsekvenser i skyddade områden. Idag är miljö- och fiskeriförvaltningen väldigt långt ifrån varandra.

Syftet med den nyinrättade Europeiska Natura 2000-dagen är att öka kännedomen om det nätverk av skyddade områden, som täcker 18 procent av Europas landareal och drygt sex procent havsområdena. Bakom arrangemanget står EU-kommissionären med ansvar för miljö-, havs- och fiskefrågor, Karmenu Vella, som nyligen kallade Natura 2000 för ”en av Europeiska unionens verkligt enastående prestationer”. Samtidigt erkänner Kommissionen att målet för Natura 2000 – att säkerställa den långsiktiga överlevnaden av Europas mest värdefulla och hotade arter och livsmiljöer – är långt ifrån uppnått. I synnerhet när det gäller havsmiljön.

"Fiske är en av de mänskliga aktiviteter som har störst påverkan"

Tio specifika naturtyper i Östersjön har identifierats som särskilt skyddsvärda enligt EU: s naturdirektiv. För närvarande uppnår ingen av dem så kallad "gynnsam bevarandestatus" - trots att det har gått 25 år sedan Natura 2000 infördes.

I Baltic Eyes policy brief om marint skydd visar Sofia Wikström hur viktigt det är att skräddarsy det marina skyddet utifrån de aktiviteter som utgör ett hot.

– Fiske är en av de mänskliga aktiviteter som har störst påverkan på arter och känsliga naturtyper i Östersjön. Men i de flesta av våra skyddade områden är fisket inte begränsat, säger hon.

Yrkes- och fritidsfiskets effekter på arter och habitat är ännu inte fullständigt kartlagda. Men man vet till exempel att vissa redskap, framför allt bottentrålar, kan skada bottenmiljöer och bottenlevande djur, och virvla upp sediment som skadar djur och växter.

En annan och självklar effekt på arterna och artsammansättningen är den mängd fisk som fångas och tas upp ur havet, samt de arter som fastnar i näten av misstag, som exempelvis tumlare och sjöfågel.

"Mängden gädda och abborre har minskat i flera områden i Östersjön"

Fisket kan även påverka ekosystemet och habitaten indirekt. Ny forskning visar att om mängden stor rovfisk i ett område minskar kan det gynna algtillväxt och andra negativa övergödningseffekter.

– Mängden gädda och abborre har minskat i flera områden i Östersjön, delvis beroende på ett högt fisketryck. Det har sannolikt haft negativa effekter på flera viktiga habitat i kustzonen, säger Sofia Wikström.

För att uppnå skyddsmålen i Östersjöns Natura 2000-områden måste skyddet stärkas och bli mer effektivt. Det kommer i sin tur bland annat att kräva en mer ekosystembaserad fiskeförvaltning, menar Sofia Wikström.

– Att reglera fisket i skyddade områden behöver inte betyda totalt fiskestopp. Genom att begränsa fiske med vissa redskap eller under vissa delar av året, till exempel under lekperioder, kan man nå långt, säger Sofia Wikström.

– Men för att nå dit måste fiskeri- och naturskyddsförvaltningarna komma närmare varandra och enas om vilka målen för de skyddade områden är, och hur de ska uppnås.

Text: Henrik Hamrén