Trål. Foto Johan Lundberg, Östersjöcentrum

Trålfisket i känsliga havsområden kan i framtiden komma att stoppas, eller åtminstone begränsas i högre utsträckning än idag. Den svenska regeringen har nu gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att utreda om och hur bottentrålningsfisket kan stoppas i de svenska marina skyddade områdena.

– Det är viktigt att vi skapar fredade platser i havet, där fiskar kan växa och fortplanta sig. Ett generellt förbud för bottentrålning i skyddade områden bidrar till det och är ett viktigt steg framåt för att skapa livskraftiga bestånd, säger miljö- och klimatminister Isabella Lövin i ett pressmeddelande.

Forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum är positiva till regeringens initiativ.

– Det är väldigt lovande. En begränsning av bottentrålsfisket skulle ha många positiva effekter, både på fiskbeståndet och för livet på havsbottnen. Särskilt angeläget är det att stoppa bottentrålningen i de mest känsliga havsområdena, säger Henrik Svedäng, fiskforskare vid Stockholms universitet.

Regeringens uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten går i linje med januariavtalet. I den nu ett år gamla uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet och Liberalerna står: ”Det hållbara fisket ska utvecklas med åtgärder för att minska bottentrålning i känsliga områden i Sverige och EU, samt att ett generellt stopp för bottentrålning införs i skyddade områden. Möjlighet till begränsade undantag kan ges i förvaltningsplanen.”

– De här frågorna har diskuterats länge och även delvis utretts tidigare, till exempel av Naturvårdsverket och dåvarande Fiskeriverket, 2009-2011. Vi får hoppas att den här utredningen kommer att leda till konkreta åtgärder, säger Charles Berkow, omvärldsbevakare vid Östersjöcentrum.

Fiskeindustrin har reagerat kraftigt på regeringens ambitioner att begränsa bottentrålningen.

– Det är ett slag som är såpass stort att det är 40 procent mot det svenska räkfisket och 30 procent mot fisket efter havskräfta. Där gick lönsamheten och då slår man ihjäl oss och slår ihjäl verksamheten, säger Peter Ronelöv Olsson, yrkesfiskare och ordförande för Sveriges Fiskares Producentorganisation till Sveriges radio.

Trålfiskets begränsningar

Sedan början av 1900-talet har det funnits en trålgräns längs hela den svenska kusten för att skydda fisk och uppväxtmiljöer. Innanför denna gräns och i insjöar har det rått förbud mot trålning. Med tiden har många undantag gjorts och i så kallade inflyttningsområden har trålning ändå tillåtits. 2004 skärptes bestämmelserna igen men trots det finns fortfarande stora inflyttningsområden där det är tillåtet att tråla på både ost- och västkusten. En del av Havs- och vattenmyndighetens nya uppdrag är att sammanställa och beskriva dessa undantag.

 – Rimligen kommer detta att leda till att man ska ompröva och minska undantagen, säger Charles Berkow.

Omkring 14 procent av de svenska havsområdena består idag av naturreservat, nationalparker eller Natura 2000-områden, vilket innebär att de räknas som skyddade områden – Marine Protected Areas.  Att ett havsområde på pappret betraktas som skyddat innebär dock inte att det är fredat från fiske och andra mänskliga aktiviteter som kan påverka miljön. Östersjöcentrum har många gånger lyft frågan om bristande kvalitet på de marina skyddade områdena.

 – Ett skyddat område där skadliga aktiviteter är tillåtna är i praktiken inte skyddat. För att trygga den biologiska mångfalden och skydda den känsliga havsbottnen skulle det vara av yttersta vikt att fler områden fick ett konkret skydd, och bland annat fredades från bottentrålning, säger marinekologen Sofia Wikström vid Östersjöcentrum.

Flera effekter av trålning

Den omfattande påverkan som bottentrålning har även på ekosystemtjänster har Sofia Wikström tillsammans med kollegor sammanfattat i rapporten Effekter av bottentrålning på ekosystemtjänster i svenska hav, framtagen för Havsmiljöinstitutets räkning 2018.

 – Bottentrålning påverkar livsmiljöerna på bottnen, vilket har effekter på näringsväven och i förlängningen även på livsmedelsproduktionen genom att fiskbestånden minskar. Även ekosystemtjänsten rekreation, till vilket man brukar räkna sportfisket, påverkas, förklarar Sofia Wikström.

Flera studier från andra världshav, och nya studier i både Västerhavet och Östersjön, har visat att bottentrålning virvlar upp bottensediment och ökar grumligheten, någonting som är skadligt för många djur och växter. Några studier också visar att miljögifter kan frisläppas under trålnings gång och pågående forskning i Östersjön undersöker om detsamma gäller här, samt om bottentrålning kan påverkar halter av närsalter i vattnet.

På fiskbestånden har bottentrålningen också stor påverkan i och med att den är så effektiv att den tenderar att leda till överfiske.

 – ­Och i och med att all fisk över en viss storlek fångas, medan små fiskar slinker igenom maskorna, påverkas storlekssammansättningen av individer i bestånden. Det har haft stora konsekvenser för till exempel Östersjötorsken, säger Henrik Svedäng och tillägger att även andra mängdfångande redskap som flyttrålar och snörpvadar kan ha stora effekter på lokala bestånd.

 – Ett exempel är strömmingsbestånden längs ostkusten.

För att uppnå ett hållbart fiske borde bottentrålsfisket i kustnära miljöer och i stora delar av utsjön överges helt och hållet, menar Henrik Svedäng.

 – De negativa konsekvenserna med denna typ av fiske är allt för stora. Men att stoppa trålfisket innanför trålgränsen och i de marina skyddade områdena i de vatten som Sverige förvaltar tillsammans med EU skulle vara ett stort och viktigt första steg.

Olika regler på olika sidor gränsen

Möjligheterna att begränsa bottentrålsfisket skiljer sig åt mellan olika områden i havet. Innanför trålgränsen har Sverige full bestämmanderätt, men utanför gränsen krävs att regleringarna sker inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik. ”Därmed kommer samråd med Sveriges grannländer och EU-kommissionen att krävas”, skriver Miljödepartementet och Näringsdepartementet i det gemensamma pressmeddelandet.

En starkare reglering av fisket inom EU kan också bli nödvändigt för att klara kraven i andra EU-regelverk, såsom Art- och habitatdirektivet och Havsmiljödirektivet, konstaterar forskarna.

Senast 1 september 2020 ska Havs- och vattenmyndigheten lämna sina förslag till ändringar i den nationella fiskelagstiftningen, enligt regeringens uppdrag. Senast den 31 december ska myndigheten också redovisa hur ett generellt stopp kan tillämpas på utländska fiskefartyg.

 – Vi ser fram emot att detta kommer att leda till ett starkare skydd för miljön innanför trålgränsen och i de marina skyddade områdena utanför trålgränsen, säger Sofia Wikström.

Text: Lisa Bergqvist